Hoppa till huvudinnehåll
Arbetsmiljö

Störande kollegor ökar arbetsglädjen

Att bli störd av en kollega är dåligt för produktiviteten – men bra för arbetsglädjen. Det visar ny forskning.
– Enligt studien gav avbrott en ökad känsla av tillhörighet som i sin tur gav ökad arbetsglädje, säger psykologen Aram Seddigh.
David Österberg Publicerad
Shutterstock
En kollega som kommer och stör med en kopp kaffe kan öka arbetsglädjen. Shutterstock

Det kan vara svårt att fokusera på jobbet i ett kontorslandskap. När du till slut får fatt i koncentrationen kommer en kollega förbi för att berätta en rolig anekdot eller visa en bild på helgens svampskörd.

Flera studier har visat att kontorens ständiga avbrott och buller stressar oss och gör oss mindre produktiva. Men nu har forskare på universitetet i Cincinnati i USA visat att störande kollegor också kan öka känslan av tillhörighet och arbetsglädje. I en studie fick 111 personer svara på hur ofta de hade blivit störda under en arbetsdag och hur de mådde. Forskarna fann att avbrott visserligen gjorde deltagarna mentalt trötta och mindre produktiva – men att avbrotten också ökade känslan av tillhörighet.  

Aram Seddigh är doktor i arbets- och organisationspsykologi och har läst studien.

– Den bekräftar tidigare forskning som visar att avbrott är en kognitiv belastning. När vi fokuserar på något och blir avbrutna tar det en stund för oss att hitta fokus igen och det är en belastning för oss. Men i den här studien kunde man också se att avbrotten gav ökad känsla av tillhörighet och att känslan av tillhörighet ledde till ökad arbetstillfredsställelse, säger han.

Med andra ord: det kan vara bra för dig att se kollegans bild av helgens svampskörd trots att det kanske inte känns så i stunden.

En del arbetsuppgifter kräver mer fokus än andra. I bästa fall har kontoret olika ytor så att det blir möjligt att sitta på olika platser beroende på vad vi ska göra.

– Den här studien tyder på att vi inte ska sitta avskärmade hela arbetsdagen, men vi kan inte heller sitta så att vi blir störda hela tiden. Där gäller det att identifiera vilka arbetsuppgifter som kräver att man inte blir störd, säger Aram Seddigh.

På ett kontor är det inte bara kollegor med svampbilder som påverkar vårt fokus. Vi kan också bli avbrutna av exempelvis telefonsamtal eller en plingande mejl.

– Här tittade forskarna på interaktioner som skapar en känsla av tillhörighet. Det är inte säkert att andra typer av avbrott påverkar oss på samma sätt. Ett mejl skulle kunna göra det om det har ett innehåll som får oss att känna oss inkluderade i ett sammanhang, men andra typer av innehåll, som exempelvis ett nyhetsbrev, får nog inte den effekten, säger Aram Seddigh.

Under pandemin har många kontor varit stängda. Innebär det att vi nu känner mindre tillhörighet till våra arbetsplatser?
– Att arbeta hemifrån skulle kunna få den effekten. Det finns studier som tyder på att vi är mer produktiva när vi jobbar på distans och det kan bero på att vi blir mindre störda. Om de fysiska strukturerna i form av en arbetsplats försvinner måste man stötta upp med tekniska och organisatoriska strukturer. Många arbetsplatser har ju jobbat med att upprätthålla kontakter mellan medarbetare på andra sätt under pandemin.

Läs mer: Smittspridning ökar i öppna kontor

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Arbetsmiljö

Läkare utan gränser: Vi har ansvar för kollegorna i Gaza

Två år av hat och hot och hemska vittnesmål. Anställda på Läkare utan gränser i Sverige har aldrig tidigare haft det så tufft som under katastrofen i Gaza. Samtidigt dör deras kollegor i Gaza.
Johanna Rovira Publicerad 4 november 2025, kl 06:01
Tre medarbetare på Läkare utan gränser
Jonathan Bryskhe, Mia Hejdenberg och Linnea Carlsson Pettersson på Läkare utan gränser Sverige vittnar om två supertuffa år på grund av katastrofen i Gaza. Foto: Anders G Warne

En morgon i början av oktober stod ett gäng anställda vid Läkare utan gränser och väntade på bussen i en zon i Gaza som av Israel pekats ut som säker. Samtliga bar västar som visade att de var humanitär medicinsk personal. Trots det blev de beskjutna av israeliska styrkor. En dog omedelbart, en annan några dagar senare. Flera andra skadades allvarligt. 

– Det var vår fjortonde och vår femtonde kollega som fått sätta livet till i Gaza, säger Linnea Carlsson Pettersson, sociala mediespecialist på Läkare utan gränser Stockholm, men också huvudskyddsombud. 

– De var på väg till jobbet för att rädda liv och blev av med sina egna. 

Ett annat gäng anställda har samlats i en betydligt tryggare del av världen, konferensrummet Islamabad på Läkare utan gränsers kontor i Liljeholmen. De är här för att summera de senaste två åren och berätta om sin arbetsmiljö. 

Förutom Linnea Carlsson Pettersson, som också är huvudskyddsombud är där klubbordföranden Mia Hejdenberg, medicinsk humanitär rådgivare och Jonathan Bryskhe, enhetschef på kommunikationsavdelningen. 

– Vi är vana att jobba med kriser, men Gaza har tagit saker till en annan nivå. Dels handlar det om intensiteten - det har pågått längre än någon annan katastrof. Men också den starka polariseringen i Palestinafrågan som saknar motstycke, säger Mia Hejdenberg.

Grova påhopp i Gaza-inlägg

Att sprida vittnesmål om det teamen på plats upplever hör till organisationens viktigaste arbetsuppgifter. Flertalet av Gaza-inläggen på sociala medier får hundratals kommentarer, majoriteten kritiska. Ofta grova påhopp. Inte sällan rasistiska. 

– Från dag ett har vi fått kritik från folk som anser vi är vidriga för att vi ger sjukvård till människor som inte har någonstans att ta vägen, säger Jonathan Bryskhe.   

– Vi tycker ju att alla i hela världen borde stötta oss, men man får tycka olika. Men när man börjar kränka folk, där går gränsen, säger Mia Hejdenberg. 

Hon har fått sin beskärda del kränkningar och hat. Eftersom journalister inte släpps in i Gaza har Läkare utan gränser hamnat i fokus. Mia Hejdenberg har i sin roll figurerat mycket på tv och reaktionerna efteråt låter inte vänta på sig. 

– Det har varit alltifrån beröm till ord som jag helst inte vill uttala. Mig veterligen har vi aldrig tagit emot direkta hot, säger Mia Hejdenberg, men citerar i nästa andetag ett meddelande hon fått som utförligt beskriver vad avsändaren anser om henne och ska göra med henne när han väl hittar henne.

Är inte det ett hot? 

– Jo, kanske, men det har kommit på mina privata kanaler, säger Mia Hejdenberg, till synes obekymrad.   

– Vi som jobbar här har blivit lite avtrubbade. Vi nås av så ofattbara vittnesmål att man knappt kan tro dem, säger Jonathan Bryskhe och Linnea Carlsson Pettersson håller med: 

– Jag kan faktiskt bli rädd för mig själv. Det som påverkade mig starkt i början har nästan blivit vardag. Det är en skrämmande insikt.  

Kollegor i Gaza dödas

Fast det är inte de horribla vittnesmålen eller den obevekliga kritiken som utgör den största påfrestningen för teamet, utan det faktum att deras kollegor på plats i Gaza lider och dödas. Den vetskapen finns det ingen chans att vifta bort. 

– Vi har ansvar för våra kollegor i Gaza, det är en otrolig psykisk press att veta hur de har det, säger Jonathan Bryskhe. 

– De kan inte ta sig därifrån. Vi har kollegor som ägnar dygnets lediga timmar med att jaga mat till sina barn.  Ett par kollegor har dött i samband med matleverenser, säger Mia Hejdenberg. 

Teamet i Gaza ständigt i centrum

Kollegorna i Gaza är ständigt i centrum för Läkare utan gränser Stockholm. Men det är kollegorna i teamet och lagandan som fått trion att inte gå sönder under de senaste två åren. 

– Hade jag varit ensam hade jag kraschat på en gång.  Men vi har ett starkt team, vi stöttar varandra till 100 procent, säger Jonathan Bryskhe. 

– Vi har en tillåtande miljö. Vi kan säga ”Jag orkar inte mer, jag måste ta ett steg tillbaka”. Alla respekterar det, säger Mia Hejdenberg. 

Det finns också tydliga regler och strikta gränser för hur mycket man får jobba och man har ändrat rutinerna för hur inläggen på sociala medier modereras. 

Personalen har fått psykosocialt stöd tidigare och nu sneglar man på brandkåren för att se om deras modell med kamratstöd för att bearbeta trauman kan vara något att ta efter. Allt kan bli bättre. Det finns flera förslag på önskelistan. 

”Önskar att Meta tog ansvar”

– Jag önskar att Meta tog ansvar. Jag är innerligt trött på att arbeta med en plattform som väljer att tillåta desinformation och påhopp bortom vad man skulle acceptera i ett offentligt samtal. Det driver på en utveckling i samhället som är otroligt farlig, säger Jonathan Bryskhe. 

– Min önskan är mer tid. Vi får otroligt många vittnesmål och vårt jobb är att få ut även rösterna från andra platser än Gaza. Vi arbetar trots allt i 74 andra länder, säger Linnea Carlsson Petterson. 

Fred står så klart också på önskelistan och knappt en vecka efter intervjun ser det ut som att det kanske, kanske finns en liten chans till det. 

– Vapenvilan ger naturligtvis andrum för människor som levt i ständig rädsla – men efter två år av krig är behoven i Gaza enorma, och vi måste snabbt få in mer humanitär hjälp för att lindra det värsta, säger Mia Hejdenberg. 

Vad är läkare utan gränser?

  • Médecins Sans Frontières, MSF grundades i Frankrike av en grupp journalister och läkare. MSF arbetar för närvarande i 75 länder.
     
  • Läkare utan gränser i Sverige jobbar med insamling, rekrytering,  kommunikation och visst stöd till den operativa verksamheten.
     
  • I Stockholm finns runt 100 anställda, varav 60 är medlemmar i Unionen. 
     
  • 1100 kollegor finns på plats i Gaza. Under de senaste två åren har de tagit emot över en miljon patientbesök.