Prenumerera på Kollegas nyhetsbrev
Är du medlem i Unionen? Vill du få alla våra nyheter, tips och granskningar direkt i din inkorg?
Enkelt! Anmäl dig via länken
Är du medlem i Unionen? Vill du få alla våra nyheter, tips och granskningar direkt i din inkorg?
Enkelt! Anmäl dig via länken
När Tommi och Linda Agetoft väntade sitt första barn för fyra år sedan var de helt överens om att de ville dela föräldraledigheten lika mellan sig.
– Delad föräldraledighet är en viktig förutsättning för att fungera som likvärdiga föräldrar, tycker Tommi Agetoft, som arbetar som ekonom.
Varken han eller Linda kunde dock förlika sig med tanken på att först den ena och sedan den andra skulle vara hemma hela åtta månader var. Då skulle de missa så mycket av bebisens utveckling, som ju under första året periodvis tar stora kliv från en dag till en annan.
– Även om man delar lika över tid så får ofta den som har varit hemma först, vilket brukar vara kvinnan, ett övertag. Det handlar om små saker som var maten finns, på vilka tider barnet sover och så där, säger Tommi Agetoft.
Paret funderade på olika upplägg och landade i att bästa lösningen för dem skulle vara att dela lika rakt av, hela perioden. Då skulle båda kunna vara delaktiga i barnets alla olika utvecklingsfaser, samtidigt som båda skulle ha kvar en fot i arbetslivet.
– Jag som är en väldigt rastlös person skulle ha svårt att vara hemma månader i sträck. Jag trivs jättebra med mitt jobb. Samtidigt är det en fantastisk möjlighet att få vara föräldraledig, men de första månaderna sover ju bebisar mest. Ingen av oss ville missa att vara med när barnet skulle bli lite äldre, säger Linda Agetoft, som är jurist och arbetar som gruppchef.
Paret tänkte sig ett upplägg om heldagar: att de jobbade två dagar ena veckan, och tre nästa. Efter samtal med sina respektive arbetsgivare tyckte alla att lösningen lät bra.
– Vi har faktiskt inte mött några negativa reaktioner. Folk får mer en aha-upplevelse. De säger att de aldrig ens har tänkt att den här möjligheten finns, säger Tommi.
Nu har förstfödda Valter hunnit bli 3,5 år och i oktober 2019 föddes lillebror Konrad. Eftersom både Tommi och Linda var så nöjda med erfarenheten från första föräldraledigheten har de valt samma upplägg denna gång.
För ingen av dem har arbetsgivarna tagit in någon vikarie för den halvtid som de har varit frånvarande. Deras respektive tjänster har helt enkelt fått gå lite på sparlåga.
– Mitt team är självgående och mitt chefskap motsvarar inte en heltid, utan 40 till 60 procent. Jag har fått lägga utvecklingsarbetet åt sidan och prioritera det viktiga. Alla medarbetare vet dessutom vilka dagar jag är på plats, det är få frågor som inte kan vänta en halv vecka, säger Linda.
Det är aldrig några problem att lämna över
Båda var på förhand lite oroliga för att halvtidsupplägget skulle innebära att jobbet skulle pocka på även de föräldralediga dagarna. Men efter lite famlande i början upplever de sig båda ha landat i en balans.
– Med Valter var jag först ovan vid att bara prestera 50 procent, jag var liksom fortfarande inställd på 100. Men kollegor och chefer har hela tiden varit förstående och hjälpt mig att hitta rätt nivå. Överlag har det efter den inledande perioden funkat mycket bra. Jag kollar inte ens min mejl de dagar jag är föräldraledig, säger Tommi.
Få par gör som Agetofts. Statistik visar att utvecklingen går långsamt. Fortfarande tar svenska pappor enbart ut i snitt 30 procent av föräldraledigheten och en nordisk sammanställning visar att över hälften av männen är hemma så lite som mellan två och fyra veckor. Dessutom är fler pappor deltidslediga i större omfattning än mammor.
Detta påverkar karriär och löneutveckling. Sett till kvinnor som grupp tar det fem år tills de har lika hög medelinkomst som året innan barnafödandet, enligt Försäkringskassans statistik för par som fick sitt första barn år 2010. Det beror bland annat på att kvinnor i högre utsträckning än män går ner på deltid när de kommer tillbaka från föräldraledighet.
– Kvinnor som tar all eller nästan all föräldrapenning har sämre inkomstutveckling än kvinnor som tar en mindre andel, säger Åsa Forsell som är jämställdhetsutredare på TCO, Tjänstemännens centralorganisation.
– Sett till föräldrapar sjunker kvinnors andel av parets inkomst vid barnafödandet och det tar åtta år eller längre innan kvinnans inkomst utgör lika stor andel av parets totalinkomst som innan barnet föddes.
Paret Agetoft tror att många blivande föräldrar inte riktigt reflekterar ordentligt över vad det kan få för konsekvenser att inte dela lika, såväl för föräldraskap och parrelation som för arbetsliv.
– Det är ju lätt att bara köra på som ”man brukar göra”, säger Tommi.
Linda har fått höra från en del kvinnor att de gärna skulle vilja göra ett liknande upplägg som hon och maken gjort, men att mannens arbetsgivare har satt stopp.
Folk säger att de inte ens har tänkt att den här möjligheten finns
– Men då undrar jag om man ens har ställt frågan. Vissa verkar se det som omöjligt innan de ens har undersökt om det går.
I höstas kom en avhandling som visar att pappor som delat föräldraledigheten lika med sin partner känner sig tryggare och mindre stressade som föräldrar än pappor som inte varit hemma lika mycket. Det kan Tommi skriva under på.
– Vi är verkligen ”försteförälder” båda två. Det är tryggt för oss båda, för det är aldrig några problem att lämna över. Det ger också en större förståelse för den andres situation – vi har ju varit i samma sits och kombinerat jobb och föräldraledighet hela tiden.
Forskning visar också att föräldrapar där pappan inte tar ut någon föräldraledighet alls, det vill säga inte ens sina reserverade dagar som då brinner inne, är risken för separation eller skilsmässa högre. Tommi kan förstå det och tror själv att det exempelvis hade varit svårt att inse hur tungt det kan vara att vakna med ett barn fem gånger en natt och sedan ta en hel dag ensam hemma med en missnöjd bebis med magknip, utan egna erfarenheter.
– Om då den förälder som har jobbat kommer hem på kvällen och anser sig kunna slappa kan det ju leda till stora slitningar. Då vill ju den föräldralediga bara att den andra ska ta över, säger han.
Några som har inspirerats av bland annat paret Agetoft är deras vänner Jessica och Petter Sundin i Umeå, vars första barn just fyllt ett år. Jessica är personalvetare, Petter är i sluttampen av sin AT-utbildning till läkare. Jessica berättar att hon ibland stött på kommentarer från omgivningen i stil med: ”Varför ska du redan stressa tillbaka till jobbet? Passa på att vara ledig!”
– Men det är ju inte alls det här det handlar om. Jag anser att Petter har lika rätt till vårt barn som jag har. Om han ska ha möjlighet att ta lika ansvar och vara lika delaktig och om vår dotter ska få förutsättningar att bygga en lika stark och trygg relation till oss båda, behöver vi dela på föräldraledigheten, säger Jessica Sundin.
Text: Tora Villanueva Gran
70 % VILL DELA LIKA
Källa: State of Nordic Fathers, 2019
STATISTIKEN SÄGER INTE ALLT
Föräldrar som har ekonomiska möjligheter tar inte alltid ut föräldrapenning för alla dagar de är lediga. Genom att kombinera statistik över uttagna dagar med en stor enkätundersökning som Försäkringskassan har gjort har tjänstemannaorganisationen TCO gjort en uppskattning av hur länge föräldrar faktiskt har varit föräldralediga, och därmed frånvarande från sitt arbete.
Uträkningen visar att kvinnor i snitt är borta 14,5 månader från arbetslivet innan barnet fyller två år, jämfört med männens 3,8 månader.
Dessutom är män föräldralediga på deltid en större andel av sin föräldraledighet innan barnets tvåårsdag än vad kvinnor är, enligt Försäkringskassans undersökning.
Detta menar TCO leder till att kvinnor riskerar en svagare anknytning till arbetslivet än män när de får barn. Den som är deltidsledig kan hålla kontakt med arbetet och kollegorna, medan det inte alltid är möjligt för den som är föräldraledig på heltid.
Brukar du ställa frågor om hur kollegor mår? Om du är kvinna är det troligare att du svarar ja på frågan enligt en Novus-undersökning som gjordes i april i samarbete med jämlikhetskonsulterna Make Equal.
Drygt var fjärde kvinna uppger att de själva har uppmärksammat kollegors mående minst en gång varje dag under senaste månaden. Motsvarande siffra för män är tio procent.
Ungefär lika många män som kvinnor uppger att de själva uppmärksammat kollegors mående minst en gång per månad.
Alva Karlsson, jämlikhetskonsult på Make Equal, betonar att den sociala arbetsmiljön är en viktig, men ofta osynlig del i trivseln på arbetsplatsen.
– Både män och kvinnor ställer frågor om kollegors mående, alltså frågor som är inte bara är: Tjena, läget? utan mer lyssnar in och tar till sig det kollegor säger.
Mer än dubbelt så många kvinnor som män upplever också att kvinnor i högre grad plockar bort andras koppar eller glas på kontoret. Enligt undersökningen är det också fyra gånger fler kvinnor som upplever att kvinnorna i högre grad tar ansvar för att ta anteckningar under möten.
Ett trevligt klimat gör att fler mår bra och vill stanna kvar. Men sällan får de som gör de små outtalade och osynliga uppgifterna cred, karriärutveckling eller lönepåslag för att de är sympatiska lagspelare som lyfter andra. Tvärtom kan det enligt studier påverka karriären negativt för individen, trots att arbetsplatsen gynnas.
– Det här är en fråga som vi märkt på arbetsplatser att det är lite extra svårt att ta på. Det går inte att skapa roterande scheman kring vem som sköter det sociala, men det är osynligt arbete, något som tar tid och påverkar arbetsmiljön, säger Alva Karlsson.
Vad får det här för effekter?
– Alla de osynliga arbetsuppgifterna är ingen stor grej var för sig, och nödvändigtvis inget som upplevs som jobbigt. Som att prata om helgen, det är inget man tänker på som en uppgift, men om samma personer också tar anteckningar och fixar fika blir det många timmar.
Ska kvinnor vara mindre sociala eller män mer?
– Det handlar inte om det, utan om att börja synliggöra och ge cred till de som gör det här arbetet och hur vi är som personer. Vissa har lättare att ta socialt ansvar vilket är viktigt för arbetsplatsen. Är man inte så bra på det kanske man kan göra något annat extra.
Hur creddar man de där som är skickliga i det sociala?
– Prata om att du uppskattar att personen frågar hur du mår. Det kan kännas skönt att någon märker det. Det kan även komma upp som något positivt i medarbetarsamtal.
Blir man inte mindre produktiv av att sitta och prata?
– Det behöver inte ta särskilt lång tid, jag tror få sitter och tar socialt ansvar åtta timmar per dag. Men om det är samma personer som kanske också städar efter fikan, tar anteckningar och gör en sammanlagd insats som inte ger personen någon uppskattning blir det en ojämlik utmaning.
Förväntas det av kvinnor att de ska ta mer socialt ansvar?
– Ja, vi har sociala förväntningar på att kvinnor ska göra det. Om de inte gör det straffas de för att de inte stöttar och hjälper till. Men när män inte gör det så funderar man inte över det. Och om en man tar socialt ansvar anses det jättebra att han till exempel fixat fikat, säger Alva Karlsson.
Hur ska man kunna prata om osynligt arbete utan att män slår bakut?
– Det handlar inte om skuld, utan om att synliggöra saker som man inte alltid tänker på, utan tar för givet. Prata om det på arbetsplatsen. Har vi några osynliga arbetsuppgifter i gruppen som tenderar att landa i vissas knä? Nu finns ett handlingsutrymme. Vi kan skapa positiv skillnad för en mer jämlik arbetsplats.
Make Equals Osynligt-arbete-barometer i samarbete med Novus tar tempen på jämställdheten i svensk arbetsmiljö. Den senaste enkäten är gjord på 715 personer i åldrarna 20-65 år och ger en fingervisning om mäns och kvinnors upplevelse av socialt ansvarstagande.
”Osynligt arbete” på jobbet är uppgifter som:
• Hjälper företaget men som inte ingår i din arbetsbeskrivning eller i företagets/organisationens huvudsakliga uppdrag.
• Inte leder till några professionella fördelar för den som utför det.
• Ofta görs i skymundan.
• Inte kräver några särskilda specialkunskaper.
• Studier visar att kvinnor lägger 200 fler timmar än män per år på osynligt arbete, vilket kan påverka lön och karriär negativt.
Exempel kan vara brygga kaffe, föra mötesanteckningar, köpa fika, samordna presentinsamling - eller fråga hur kollegorna mår.
Källa: Lise Vesterlund, professor i nationalekonomi som forskar om ”non-promotable work” och har skrivit boken The No Club: Putting a Stop to Women’s Dead-End Work.
"Känslomässigt arbete"
Begreppet ”känslomässigt arbete” fick genomslag 2017 i en viral krönika av nordamerikanska journalisten Gemma Hartley som sedan skrev boken Så jävla trött - om kvinnors känslomässiga arbete.