Älskar du frågesport?
Då har du tur. Idag publicerar vi vårt påskquiz - och varje fredag kommer ett nytt. Lycka till!
Hjälporganisationer trotsar coronaviruset
De som jobbar inom landets många hjälporganisationer är vana att hantera kriser och stötta människor i nöd. Men coronavirusets framfart har ställt dem inför helt nya utmaningar.
För fem år sedan bevittnade världen hur hundratusentals människor reste i överlastade gummibåtar på Medelhavet för att sedan, ofta till fots, fortsätta genom Europa. Det var scener som inte hade bevittnats sedan andra världskriget.
På Malmö Centralstation stod Anders Sjöstrand, verksamhetsutvecklare på Röda Korset, och såg hur tåg efter tåg rullade in med rädda och trötta människor. Sammanlagt sökte drygt 160 000 människor asyl i Sverige och många anställda och volontärer jobbade hårt med knapphändiga resurser.
– Vi var alltid två stycken på plats, från tidigt på morgonen till sent på kvällen. Människor från hela världen kände igen vår logga – det ingav nog en slags trygghet. Eftersom sådant arbete aldrig riktigt tar slut handlar mycket för oss om att schemalägga och planera så att vi kan få återhämtning, säger Anders Sjöstrand.
Civilsamhället – ideella föreningar och hjälporganisationer – har en betydelsefull roll i att samla människor i orostider. Men covid-19 skiljer sig från andra händelser. Med ett virus som riskerar att spridas när personer träffas är det många verksamheter som har stängt ner, vilket påverkar både de anställda och den grupp föreningen är till för.
Enligt en undersökning från intresseorganisationen Forum uppger 96 procent av de tillfrågade föreningarna att deras aktiviteter påverkats av coronaviruset. Och sex av tio uppger att deras ekonomi har blivit sämre och att de är oroliga för hur de bidrag de har fått för sin verksamhet påverkas när de inte kan fullfölja aktiviteterna.
– Vi är i en omställningstid. Civilsamhället har mycket att bidra med och intresset för att engagera sig är stort, säger Patrik Schröder, ordförande för Forum.
– Samtidigt råder en försiktighet att inte sprida smitta vidare. Många av våra föreningar har dessutom volontärer som är över 70 år och då är det svårt att hålla igång. Vi måste också ta vårt ansvar kring människors hälsa.
Bland de anställda inom civilsamhället finns en oro både kring hur verksamheten ska hållas levande och kring farhågor att jobb kommer att försvinna, vilket skulle få stora konsekvenser. I en rapport från branschorganisationen Giva, räknar man i år med 475 miljoner kronor i minskade intäkter från allmänheten, näringslivet, organisationer och stiftelser. Det är en minskning med fem procent jämfört med föregående år. Man förutspår också att nedgången kan bli ännu större kommande år på grund av lågkonjunktur, börsfall och minskade utdelningar.
– För dem som jobbar med bössinsamlingar på stan är oron som störst, eftersom inga människor är ute. I sämre tider ligger det heller inte långt borta att ge mindre och då minskar resurserna för verksamheterna. Det får direkta konsekvenser för exempelvis Stadsmissionen som ger människor mat och tak över huvudet. Föreningar som är offentligt finansierade har det lättare då de kommer att kunna betala ut löner under året, säger Patrik Schröder.
En delvis offentligt finansierad verksamhet är Röda Korset. Till vardags ser de till att människor hamnar rätt på sjukhus och är samtalsstöd för oroliga patienter. Organisationen kan nu i coronatider komma att få utökade uppgifter, till exempel att avlasta sjukvården med hjälp i informationskampanjer och samordning.
– Det påminner om det jobb som vi gjorde under mässlingsinsatserna på Sahlgrenska 2018. Då avlastade volontärer sjukhuset genom att hänvisa patienter åt ett eller annat håll beroende på om de var vaccinerade eller inte, vilket gjorde att sjukhuspersonal inte behövde syssla med det. Men skulle sjukvården inte kunna garantera säkerheten vid smittspridning får vi ta ett kliv tillbaka och hitta andra sätt att hjälpa till, säger Anders Sjöstrand.
I gemenskap är en samverkan mellan Föreningen Ny gemenskap, Hela Människan i Stockholms län, Frälsningsarmén och ett antal församlingar, som arbetar tillsammans med socialt arbete för människor i utsatta livssituationer genom att erbjuda frukost, lunch och gemenskap.
I coronatider har gruppverksamheterna pausats, men då man är många arrangörer kunde man snabbt ställa om och dela ut frukost- och lunchpaket utomhus i stället.
Elisabeth Svedin är 68 år och har jobbat som volontär i 50 år på Ny gemenskap. Hon är inte rädd för att bli smittad, men vidtar de försiktighetsåtgärder som rekommenderas.
– På ett sätt har vår verksamhet alltid varit behovsstyrd och vi har fått ställa om beroende på vad som hänt runt om i världen. Men vi stänger inte igen utan tänker: hur löser vi det? I maj ska vi till exempel ha en konstgrupp – då får vi sitta ute i parken och hålla coronaavstånd, säger Elisabeth Svedin.
Anställda på Hela Människan gör i ordning pch packar matlådor. Bild: Fredrik Stehn
En annan kreativ lösning är att kören ”Gatans Röster” nu även har sina övningar digitalt.
– För många handlar körgemenskapen om att man kan hålla sig nykter, så det har varit viktigt att hålla igång, säger Anette Kyhlström, diakon på Hela Människan i Stockholms län och ledare för kören.
I Forums rapport svarar organisationerna att de ser ett tydligt bortfall av volontärer jämfört med tidigare. 73 procent uppger att färre volontärer deltar i deras verksamheter sedan coronavirusets utbrott. Samtidigt svarar en av fyra att behovet av volontärer är större nu än tidigare.
En frivilligorganisation som aldrig har haft svårt att hitta människor som vill hjälpa till är Blå Stjärnan, som är en förstärkningsresurs som tar hand om lantbrukets djur vid kriser och katastrofer. Nu kan det till exempel bli aktuellt om bönderna på en gård insjuknar och djuren står utan omvårdnad.
– Vi får mycket frågor från människor som undrar vad de ska göra med sina djur om de blir sjuka, säger Eva Ladberg, utbildningskonsulent på Blå Stjärnan.
– Överlag är våra medlemmar väldigt engagerade och dessutom kunniga inom smittskydd – samtidigt tar vi inga risker. Oavsett om det handlar om att vaccinera för mjältbrand eller hjälpa till med mjölkning i influensatider går hälsan först.
Majoriteten av Sveriges organisationer och föreningar är i behov av stödåtgärder för att kunna fortsätta med sin verksamhet. Det behövs dels ekonomiskt stöd, dels hjälp med omställningen till digitala arbetsformer. Möten mellan människor måste kunna fortsätta att ske, om än i andra former.
– Det man måste komma ihåg är att det finns enorma krafter i civilsamhället. Människor kan och vill hjälpa varandra. Vi ser att man är otroligt innovativa nu och hittar lösningar. Det råder ett tufft läge och det kommer att ta ett tag att ställa om, men vi kommer att nå dit, säger Patrik Schröder från Forum.
Läs mer:
Unionens utredare Shadé Jalali berättar om den nya situationen och vad man bör tänka på.
Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar
Klart: Nu ska koldioxiden fångas in
Sveriges första och en av världens största anläggningar för att fånga in koldioxid från atmosfären har fått klartecken att byggas. Men den nya tekniken är riskfylld – ett gasläckage kan bli förödande.
Med hinken full av verktyg tar underhållsingenjören Jonas Karlsson trapporna de 68 metrarna upp genom pannhuset inuti kraftvärmeverket i Värtahamnen i Stockholm. När han når ända upp visar pulsmätaren 160.
Budskapet går hem. Stockholm Exergis ledning inser att bolaget måste installera hissar i de två höga torn som kommer att resa sig nästan hundra meter mot skyn när den nya anläggningen för koldioxidinfångning är på plats.
– Säkerheten är a och o. Ingen skulle orka jobba efter att ha gått trapporna hela vägen, säger Unionenmedlemmen Jonas Karlsson när han beskriver det pedagogiska experiment han utförde för några månader sedan.
Tornen blir den mest synliga delen av anläggningen, som ska fånga in 800.000 ton koldioxid per år. Det är mer än vad Stockholms vägtrafik släpper ut under samma period. Samtidigt har tornen väckt en del protester från närboende.
Beslut om att satsa på att fånga koldioxid
I slutet på mars kom beskedet: Styrelsen för Stockholm Exergi beslutade att bygga en av världens största anläggningar för infångning och permanent lagring av koldioxid, så kallad bio-CCS. Bygget börjar omgående och målsättningen är att vara i drift under 2028.
Röken som i dag stiger ur kraftvärmeverkets skorsten ska då i stället ledas i ett rör över Lidingövägen och ner till koldioxidinfångningen i den nya anläggningen i Energihamnen, en del av Norra Djurgårdsstaden.
Den koldioxid som fångas in från biokraftvärmeverket ska komprimeras till flytande form. Från kajen transporteras den sedan med fartyg till permanent lagring under havsbottnen utanför Bergen i Norge. Där mineraliseras koldioxiden och blir en del av berggrunden.
– Koldioxidinfångningen är ett tekniskt pilotprojekt, men även ett pilotprojekt i säkerhetstänk. Tekniken är ny och innebär nya risker, säger Jonas Karlsson när Kollega besöker forskningsanläggningen som varit i gång sedan 2019.
På kajen kommer det att stå åtta cylinderformade tankar på 2000 kubikmeter styck där den flytande koldioxiden kommer att förvaras i väntan på nästa fartyg. I miljötillståndet bedöms risken för läckage som liten men det kommer ändå finnas en skyddsbarriär för att skydda boende i området.
– Skulle det bli ett läckage trycks koldioxiden ut över havet. Den är tyngre än luft och lägger sig ovanpå vattenytan. Är det minsta lilla vind kommer koldioxiden att lösas upp, säger Jonas Karlsson.
Ska leda till negativa utsläpp
Utanför kraftvärmeverket öppnar Fabian Levihn dörrarna till den containerstora forskningsanläggning som visar hur avskiljningen går till. Han är chef för forskning och utveckling på Stockholm Exergi och van vid att lägga orden så att de många besökare bolaget har förhoppningsvis ska förstå, från skolklasser till kungaparet och EU-kommissionens ordförande Ursula von der Leyen.
Även forskningsanläggningen har två torn, men i betydligt mindre skala. Rökgasen komprimeras och förs in i det ena tornet som fylls upp med rökgas. Från toppen av tornet rinner sedan en vätska som består av kaliumkarbonat löst i vatten.
Efter en kemisk reaktion förs vätskan vidare till det andra tornet. När blandningen värms till 105 grader separeras koldioxiden från rökgaserna.
– Vi har gjort alla tester som krävs. Men det går att förbättra tekniken och vi kommer att fortsätta med det även efter 2028 när fullskaleanläggningen tas i bruk, säger Fabian Levihn, som i testerna samarbetar med KTH, där han är docent i energisystemens ekonomi och företagande.
Genom att skilja av koldioxid från bioeldad värmeproduktion likt den i Värtan skapas så kallade negativa utsläpp.
– De behövs eftersom det inte går att minska alla fossila utsläpp. För att vi ska ha en chans att klara Parisavtalet behövs 600 anläggningar av den här typen i världen, säger Fabian Levihn.
Parisavtalet
- Ett globalt klimatavtal som trädde i kraft 2016.
- Kärnan i avtalet är att begränsa den globala uppvärmningen genom att minska utsläppen av växthusgaser.
- Ett av målen i avtalet är att hålla den globala uppvärmningen långt under 2 °C och sträva efter att begränsa den till 1,5 °C.
Källa: Stockholm Exergi och Naturvårdsverket
Kritik från andra forskare
Men satsningen får också kritik. Alexander Olsson, forskare vid Linköpings universitet, anser att försöket i Värtan görs utan tillräcklig diskussion om riskerna:
– Man använder en ny teknik och det finns alltid risker med det. Samtidigt finns det inte riktigt någon plan B. Vad händer om tekniken inte funkar som den ska, kommer målet att ändras i så fall?
Han är också bekymrad över att takten i det övriga miljöarbetet i Stockholmsområdet kan stanna av och att politikernas ambition att minska utsläppen från bland annat biltrafiken och sopförbränningen minskar.
– Politikerna förlitar sig på att koldioxidinfångningen räcker för att klara stadens klimatmål, säger Alexander Olsson.
Även när det gäller lagringen finns en del osäkerhet, menar han.
– Vi vet inte om tekniken fungerar säkert. Just i Stockholms fall är kanske inte lagringen något problem eftersom det är ganska små mängder det rör sig om. Det blir dock ett problem senare när många intressenter vill lagra koldioxid på ett begränsat utrymme.
Är det inte viktigt att någon går före?
– Absolut. Tekniken är av allt döma helt nödvändig, men vi tycker man ska ha en kritisk inställning och se hur koldioxidinfångningen kan påverka den övriga klimatpolitiken.
Exergis vd håller inte med om kritiken
Stockholm Exergis VD Anders Egelrud tillbakavisar kritiken.
– Jag tycker att den har ett för snävt perspektiv. Det är ingen tvekan om att koldioxidinfångning kommer att krävas, men vi behöver också andra tekniker som motverkar klimatuppvärmningen, säger han.
Är det risk att man förlitar sig för mycket på koldioxidinfångningen?
– Stockholms stad har en väldigt ambitiös plan för trafiken och andra områden, men ska vi vara ärliga finns det inte en stad och inte ett företag med höga klimatmål som inte också kommer behöva köpa teknisk kolsänka för att nå sina mål, till exempel genom koldioxidinfångning.
Är du trygg med att det kommer finnas den lagringskapacitet ni behöver?
– Att lagra på det här sättet i porös berggrund med ett fast berglager ovanpå som blir tätslutande är otroligt säkert.
Bärbara gasvarnare ett måste
En gul liten dosa ligger på en avsats inne i forskningsanläggningen och påminner om risken för gasläckage, en av de främsta arbetsmiljöriskerna i den nya anläggningen.
– Dosan är ett gaslarm. Alla som jobbar i byggnaden ska ha en dosa på sig, framför allt för att ha koll på koldioxiden. Det kommer även finnas fasta gasvarnare, både inne i anläggningen och utanför, säger Jonas Karlsson.
Luften vi andas in innehåller 0,04 procent koldioxid. Är halten 10 procent blir du förgiftad på en minut (se ruta).
– Det är en riskfylld verksamhet och vi kommer att vara många på en liten yta under byggnationstiden. När vi bestämmer nivån på den personliga skyddsutrustningen tittar vi även på möjligheten att ha en liten lufttub i fickan på skyddskläderna. Ser du ett vitt moln är det koldioxid och då ska du stoppa tuben i munnen.
Bolagets devis är att jobba säkert eller inte alls.
– Alla har mandat att stoppa jobb om det skulle behövas av säkerhetsskäl, säger Jonas Karlsson.
Torbjörn Tenfält
Förgiftning vid 10 procent koldioxid
- 90 procent av koldioxiden från Värtaverket ska anläggningen fånga in. I dag släpps 18 procent koldioxid ut. Målet är alltså att släppa ut 1,8 procent.
- I Sverige finns ett 40-tal anläggningar som är lämpliga för koldioxidinfångning. Det handlar främst om pappersbruk och kommunala och privata energibolag. Drygt 20 är i gång och provar tekniken, men Stockholm Exergi har kommit längst.
- Luften vi andas innehåller 0,04 procent koldioxid, medan den vi andas ut innehåller 3,8 procent. Du kan vara i ett rum instängd med 5 procent koldioxid i max en timme, därefter blir du förgiftad. Är halten koldioxid i rummet 10 procent blir du förgiftad på en minut.
Källa: Stockholm Exergi och Naturvårdsverket
