Hoppa till huvudinnehåll
Karriär

Olyckan fick David Kvart att byta karriär

Han gick in i väggen – två gånger. Men det var först när tv-producenten David Kvart fick en elektrisk stöt som höll på att kosta honom livet som han hoppade av karriären och satsade på ett helt annat liv.
Kamilla Kvarntorp Publicerad
Alexander Donka
Från ekorrhjulet till skärgårdsskjulet. David Kvart, här med dottern Vilhelmina, är otroligt nöjd med att han till slut ifrågasatte sin karriär. Alexander Donka

En vacker sensommardag 2015 stod David Kvart barfota på en nysådd gräsmatta på ön Enskär i Stockholms norra ytterskärgård, där han tillbringat somrarna sedan barndomen. Från gräsmattan plockade han upp en elkabel utan jordfelsbrytare – och såg inte tåtarna som stack ut.

– Jag fastnade i kabeln, föll omkull och fick så mycket ström i mig att hela kroppen krampade. Jag kunde inte andas, kunde inte göra något. Jag har fortfarande ett ärr här, säger David och visar upp vänsterhanden.

Krampen gjorde att han först inte kunde släppa kabeln som brände i handen.

– Jag låg och skakade och såg hur fötterna hoppade upp och ner. Men till slut lyckades jag slita loss kabeln och kastade i väg den tio meter. Det var som att jag fått kraft för att överleva.

David genomströmmades av 240 volt, 50 gånger per sekund, och allt var över på 10–12 sekunder.

– Får man i sig så mycket ström att hela systemet krampar mer än 15 sekunder lägger oftast hjärtat av, så det var antagligen på håret. Men det var en besvikelse för att vara en nära döden-upplevelse – jag såg inte livet passera revy. Det kändes som att jag inte tänkte en enda tanke.

Efter några veckor, när det hade sjunkit in att han faktiskt hade varit riktigt nära att dö, paddlade han ut till en kobbe. Där tog han några livsavgörande beslut.

– Jag insåg att jag ville göra det bästa av varje dag – och kom fram till att jag skulle fria när jag kom i land, att vi borde skaffa barn och att jag ville jobba i skärgården. Jag insåg också att jag ville arbeta med människor som bryr sig om sådant som gör att de mår bra, snarare än att sälja saker. Det mesta som har med karriär att göra handlar ju om att sälja. Och vem blir lycklig av det?

David är i botten filmare och tv-producent. Han är utbildad vid Institutet för högre tv-utbildning i Göteborg och har vunnit priser för sina produktioner.

Det mesta som har med karriär att göra handlar om att sälja – vem blir lycklig av det?

Två och ett halvt år före olyckan anställdes han som tv-chef på en av Nordens största byråer, som bland annat hjälper företag att marknadsföra sig genom rörlig bild.

– Det var ett karriärjobb inom media. Tidigare hade jag mest jobbat dokumentärt, så det kändes konstigt att hela tiden kompromissa för att sälja saker. Men jag jobbade supermycket och det slet.

Till slut blev det för mycket och David förlorade närminnet från en dag till en annan.

– Plötsligt mindes jag inte pinkoderna till telefonen och bankkortet. Jag kunde vakna upp i vardagsrummet med en sked i handen utan att ha en aning om vad jag höll på med. Nästa gång kunde jag stå jag i köket vid diskbänken och undra vad jag gjorde där. Det var helt surrealistiskt.

Det var inte första gången. Tjugo år tidigare, som 22-årig nyutbildad och ambitiös tv-producent, gick David också in i väggen.

– Jag har alltid velat göra allt så bra som möjligt, utan att tänka på vad det leder till, säger han.


David Kvart bor nu vintertid i Norrtälje och på ön Enskär under sommarhalvåret med sin familj.

Genom sin senaste arbetsgivare fick David kontakt med ett stresscenter, där han träffade andra som också blivit utbrända.

– Men jag kunde inte identifiera mig med dem. De berättade hur de blev stressade av sina chefer, medan jag mådde dåligt av att göra samma saker inne på ett kontor varje dag från nio till fem. Och det gjorde att jag längtade bort tid. Jag längtade till helgen eller till semestern – då skulle jag leva som jag ville.

Men det krävdes alltså en elolycka för att David skulle ta tag i sitt liv. Några månader efter olyckan kontaktade han kajakuthyrningen på ön Fejan, den utomhusverksamhet som låg närmast hans sommarhus på Enskär. Då fick han veta att den ena delägaren i uthyrningsföretaget skulle sluta och blev samtidigt erbjuden att hyra ut kajaker under sommaren.

– Det lät inte superkul. Jag är entreprenör och vill skapa, så jag föreslog att jag skulle bli delägare i stället.

Förslaget gick hem och David och fick fria händer att utveckla verksamheten som han ville. På Fejan har han byggt upp en ny vardag under perioden maj till september, och det är här han tar emot oss en solig och blåsig sommardag. När vi anländer med passbåten från hamnen i Räfnäs sitter han med sina medarbetare och blickar ut över havet och planerar dagens aktiviteter. Med på jobbet är dottern Vilhelmina, 2,5 år, som har ledigt från förskolan.

Vi slår oss ner vid ladan där kajakerna förvaras och David berättar hur kajakverksamheten har vuxit till ett outdoor-center med så kallad glamping – lyxcamping i canvastält med riktiga golv, sängar och vedkamin. Och hur det var en ren tillfällighet.

Sommaren 2015 brann krogen på Fejan ner. I samband med det stängde vandrarhemmet.

– Jag tänkte att en förutsättning för att vi skulle få kajakgäster var att det fanns någonstans att sova. När jag undersökte vad som gick att bygga med kort varsel upptäckte jag att det fanns något som hette glamping och köpte två tält.

Eftersom restaurangen på ön brunnit ner tänkte David att det även borde finnas mat till kajakgästerna. Men han insåg samtidigt att det skulle bli svårt att på några veckor få tillstånd att laga mat.

– Däremot kan jag få tillstånd för att hålla råvaror kalla, tänkte jag. Så jag köpte en kyl och en frys. Konceptet blev att sova i tält och få ingredienser att själv tillaga. På så sätt kunde jag servera entrecote, men gästerna fick tillaga den.

Satsningen funkade och sommaren 2016 kom 142 gäster. I år väntar sig David 800 besökare.

– Det är helt makalöst att antalet besökare har femdubblats jämfört med första sommaren. Och i år var nästan allting förbokat redan på försommaren.

Tälten skapades som boende för kajakgästerna. Men det visade sig snart att nio av tio besökare inte var intresserade av att paddla.

– Det var människor som hade en längtan till naturen, som ville sova i tält – men inte på liggunderlag. Är man vuxen och aldrig har campat eller varit med i scouterna kan det kännas svårtillgängligt och jobbigt.

Här har jag skapat en plats där jag trivs med att tillbringa dagarna

David har knappt gått in med några egna pengar i företaget, därför har ekonomin inte varit något orosmoment.

– Gästerna betalar sina bokningar i förskott. Det gör att vi redan på våren har en kassa som används till investeringar i tält och annat, vi behöver inte ta några lån.

Han får ofta höra att han borde vinstmaximera, växa snabbare. Men David tänker inte alls på det sättet.

– Här har jag först och främst skapat en plats där jag trivs med att tillbringa dagarna, en miljö som jag vill dela med mig av. Visionen är att det ska vara som en fjällstation i skärgården, en mysig plats där alla är välkomna. Men allt behöver inte vara perfekt.

Vid sidan av kajakladan ligger gamla brädor, lådor och annat som skulle kunna vara bråte. Men det är byggmaterial, som David själv och grannar på öarna runtomkring bidrar med.

– Jag älskar att snickra och bygga med återanvända saker. Nu vet jag att det är Gunnar och Kurt på Enskär som har slagit spikarna i den gamla bryggan som vi använder som bordsskiva, och att de röda plankorna på loftet i ladan kommer från min farfars gamla bastu. Allt får en själ.

Det är snickrandet han tycker är allra roligast i sitt nya yrkesliv. Men många andra uppgifter ingår i rollen som centrets showrunner, som David skämtsamt kallar sig. Under de fyra timmar vi tillbringar på Fejan ringer telefonen ofta, kajakgäster får tips om fina turer, tältgäster checkar ut, David provsmakar nytillagad skagenröra och bestämmer priset på en vattentät packpåse. Trots aktiviteten är han inte orolig för att bli utbränd igen.

– Jag jobbar väldigt intensivt fram till midsommar med att bygga och snickra så att allt här funkar. Resten av sommaren har jag fantastisk personal som hjälper mig, då kan jag varva ner. Och det här känns inte riktigt som att jobba.

På vintern när outdoor-centret är stängt producerar David film i det egna företaget, men jobbar inte mer än nödvändigt.

– Nu är mitt liv mycket, mycket lugnare. Och jag längtar ingenstans!

GLAMPING

Glamourös camping är en lyxig version av camping där gästerna möter naturen med moderna bekvämligheter. Det finns många varianter på logi – varmt vatten, tält med ståhöjd, riktiga sängar och vedeldad kamin är exempel på vad som kan ingå. Fenomenet är stort runt om i världen, och blir allt mer populärt i Sverige.

Exempel på glamping i Sverige:

  • Fejan Outdoor, Stockholms skärgård
  • Svartsö logi, Stockholms skärgård
  • Island Lodge, Stockholms skärgård
  • Bästekille Glamping, Kivik
  • Sápmi Nature Camp, Gällivare
  • Hölick havsresort, Hudiksvall
  • Nyrups Naturhotell, Höör
  • Sund Nergården, Sörmland
  • Camp Ven, utanför Landskrona,
  • Hemma på Hult, Tranås

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Kollega nummer 1 2025 omslag

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Karriär

Så klär vi oss på jobbet

Slänger du bara på dig något eller klär du dig genomtänkt när du ska gå till jobbet? Vi har träffat fyra Unionen-medlemmar som alla gör medvetna val – frivilligt eller för att tjänsten kräver det.
Petra Rendik Publicerad 17 januari 2025, kl 06:00
personer med olika arbetskläder
Arbetskläder kan ha olika betydelse. Vissa måste ha dem, andra väljer dem frivilligt för att skilja på privatliv och arbetsliv. Foto: Christopher Hunt, Nicke Messo, Fredric Alm, Mats erlandsson

När Applegrundaren Steve Jobs bad designer Issey Miyake att designa en väst som alla anställda på techföretaget skulle bära möttes han av motstånd. Han blev utbuad på scenen när han visade plagget som skulle binda medarbetarna till företaget.

Det blev ingen gemensam uniform, men Steve Jobs själv blev förknippad med svart polotröja, Levi’s jeans och sneakers, som var företagskostymen han bar i nästan alla sammanhang.

Svenskan Matilda Kahl blev en världsnyhet när hon berättade om sin egenkomponerade jobbuniform – en vit blus med svart rosett och svarta byxor som hon har burit i flera år för att slippa lägga energi på klädvalet varje morgon.

Vi har träffat Annika, David, Carl och Ida för att prata arbetskläder.

David har en jobbkostym som han bär frivilligt för att skilja på privatliv och arbete. Carl på Systembolaget och Annika på SAS har inget val – deras kläder symboliserar företagen i första hand. För Ida på LKAB handlar det främst om att inte skada sig på jobbet.

Vad tar du på dig nästa gång du går till jobbet?

David Björkeryd, Grundare av Grandur digital, Göteborg.

När David Björkeryd spelade elitfotboll i bland annat Örgryte IS och Gais slog en nästan magisk känsla till varje gång han drog på sig matchtröjan. Det blev en signal om att nu gällde det att fokusera, gå ut på plan och prestera.

– Det var en fantastiskt skön trigger som gav mig kraft, säger David Björkeryd.

När han lade fotbollsskorna på hyllan 2016 och satsade fullt ut på karriären inom digital marknadsföring insåg han ganska snabbt att han saknade den där känslan.

Lösningen blev en ny typ av matchtröja – kostym och slips som han nu bär varje dag på jobbet.

Proper på kontoret

För David Björkeryd handlar det inte om att vara överdrivet proper på kontoret. Det är ett sätt att mentalt växla mellan olika roller i livet.

– Det hjälper mig att skilja på arbete och vardag. När jag tar på mig kostymen går jag in i jobbläget – det ger mig fokus och energi att prestera på topp.

Han är medveten om att kostym och slips kan uppfattas som stelt och lite formellt. Därför försöker han tänka på sin framtoning, men också variera färg och material på plaggen.

I hans garderob hänger ett 30-tal kostymer i olika prisklasser. En är lila, den bär han gärna på sommaren. Den marinblåa dubbelknäppta kostymen sparar han till de tillfällen när han behöver lite extra styrka och trygghet.

– Jag fick inspirationen av en gammal fotbollstränare som hade en ”vinnarkostym”. Alla borde ha ett sådant plagg i garderoben. Det behöver inte vara en kostym – välj det som får dig att känna dig oslagbar.

Carl Spång, Säljare på Systembolaget, Västerås.

När Systembolaget skulle lansera nya uniformer förra året fick Carl Spång och hans kollegor agera testpiloter för plaggen under ett år. Några justeringar senare, som nya knappar på skjortorna, bär nu alla anställda i hela landet de nya kläderna som Carl Spång beskriver som ”casual” jämfört med den förra uniformen.

– Det var mer uppklätt innan, med skjorta och slips, som kanske ingav ett visst förtroende, men de yngre kunderna uppfattade oss som lite auktorära. Och personligen satt inte skjortan så bra på mig.

De enda nackdelar han kan komma på med den nya kollektionen är att designen är så pass ledig att man inledningsvis blev lite osynlig för kunderna. Men så är det inte längre.

– I början fick jag ofta frågan om jag jobbade här. Vi fick helt enkelt vara lite mer proaktiva än vanligt ett tag, säger han.

Svettfläckar på skjortan

Carl Spång jobbar i en större butik där medarbetarna är i nästan ständig rörelse. Det är mer plock av varor under hela dagen, inte bara innan öppning som tidigare. Sortimentet har också utökats, vilket kräver mer av arbetskläderna.

– För några år sedan hade vi kanske 5–6 sorters ale, nu har vi 200. Då är det bra med kläder som vi kan vara rörliga i och som andas.

För svettigt kan det bli ibland. På den förra skjortan syntes svettfläckarna tydligt, berättar han.

– Men mina äldre kollegor har då sagt att vi skulle varit med på den tiden då vi hade gulbeige skjortor. Då kunde man prata om synliga svettringar under armhålorna.

Annika Lolic, Steward på SAS, Stockholm.
Annika Lolic, Steward på SAS, Stockholm.

Få jobbuniformer har förknippats lika mycket med glamour, men också med strikta klädkoder, som flygvärdinnornas. I sina snäva kjolar blev de ett slags kuttersmycke för bolagen.

– Det var mycket mer utmanande uniformer förr. I dag är det fortfarande figursytt, men mer bekvämt och praktiskt som är bättre för hälsan och kroppen, säger Annika Lolic, steward på SAS.

Hon har upplevt det mesta i klädväg under sina snart 30 år i luften, de senaste 26 på SAS.

Mycket har förändrats och valfriheten att välja kläder är större. Flyger hon till Miami lämnar hon den varma jackan hemma. Är det vinter arbetar hon i byxor. Släpper hon på eller av passagerare i Kiruna tar hon på sig kappan. Och på fötterna, när hon är ombord, har hon ofta svarta sneakers med svart sula.

– Det blir många timmar som vi står upp, särskilt under långflygningarna som kan vara i 14 timmar. Jag ser ofta nyanställda som i början har höga klackar, men de ger upp ganska snart.

Hästsvans är okej

Men det finns regler att förhålla sig till. Du får inte ha håret utsläppt om det går längre än till axlarna. Hästsvans är okej så länge den inte är för lång, naglar och makeup ska var diskreta. Och har man inte strukit skjortan eller om kavajen har blivit lite för tajt så får man en vänlig uppmaning att se över det.

Annika Lolic har nästan alltid gillat sina uniformer. Favoriten är en som designats av Calvin Klein, men den fick hon aldrig chansens att bära.

Och så finns där uniformen som hon helst vill glömma.

– Vi hade något som såg ut som en slips som man knäppte runt blusen och så var det stora axelvaddar på kavajen. Usch … Men det var ju 90-tal och så man skulle se ut.

Ida Lund, byggledare på LKAB i Kiruna.

Byxor och jacka med reflexer, långärmad tröja under, skyddsskor med stålhätta och spiktramp, hjälm, skyddsglasögon, hörselkåpor och handskar. Det är en smärre procedur varje gång Ida Lund, byggledare på LKAB i Kiruna, ska lämna kontoret för att ge sig ut i verken.

– Det är ju ett krav att ha på oss allt det här ute i verksamheten och jag har respekt för varför det är så. Vätskor kan spruta och sten och verktyg ramla ned. Men visst skulle jag hellre ha mina vanliga kläder, säger hon.

För Ida Lund handlar arbetskläderna främst om säkerhet och funktion. Hur plaggen ser ut bryr hon sig inte så mycket om. Desto viktigare är det med bekvämligheten, att tyget är stretchigt och andas.

– Det är fysiskt jobb vi utför i verken, vi går långa sträckor och det är många trappor.

Flamsäkra ytterplagg

Men allt är inte skönt att bära på kroppen. De flamsäkra ytterplaggen som ibland måste på är otympliga och varma. Där finns utvecklingspotential, anser Ida Lund.

Kanske lyssnar arbetsgivaren precis som de har gjort när det kommer till arbetskläderna i dammodell på LKAB. Ida Lund och flera av hennes kvinnliga kollegor har fram till nu valt att använda herrkläder i mindre storlekar eftersom framför allt tjejbyxorna inte fungerar i industrimiljö.

– Byxorna har varit för tajta och lågt skurna. Men nu har det kommit en ny kollektion som man faktiskt kan ha på sig och bara det är ju ett framsteg.