Om du är medlem i Unionen och inte redan prenumererar på Kollegas populära nyhetsbrev så kan du passa på att registrera dig via länken nedan.
Då får du Kollegas bästa nyheter, avslöjanden och smarta tips om allt som rör arbetsmarknaden direkt i din inkorg varje vecka.
Nära tre av tio av Unionens fackklubbar på företagen tror att antalet anställda på den egna arbetsplatsen kommer att öka under det närmaste halvåret, enligt en ny enkätundersökning som förbundet har gjort.
Det är en ökning med fem procent jämfört med när samma fråga ställdes till klubbarna i januari i år.
Främst gäller den förväntade personalökningen inom tjänsteföretagen medan det inom industrin i stället väger jämnt mellan de som tror på en expansion eller en neddragning av personalstyrkan.
– Den ökade oron i omvärlden gör sannolikt att en del industriföretag nu avvaktar med att öka antalet anställda. Samtidigt verkar det inte ligga några generella personalneddragningar i korten. För tjänstesektorn tyder anställningsplanerna på att konjunkturläget är fortsatt starkt, säger Unionens chefsekonom Katarina Lundahl, i en kommentar till undersökningen.
Enligt undersökningen fortsätter också många företag att ha stor brist på kvalificerad arbetskraft. Nästan fyra av tio klubbar, både inom industrin och tjänstesektorn, uppger att deras företag har lediga jobb som inte har kunnat tillsättas på grund av brist på rätt kompetens.
På frågan om hur man hanterar underbemanningen på det egna företaget uppger klubbarna på nästan sex av tio företag att man bland annat löser situationen genom att anställda jobbar övertid. Mest vanligt är det inom industrin där 65 procent av företagen med personalbrist låter medarbetarna jobba övertid.
Läs också: Övertid motsvarande 16 400 tjänster
– Det är en kortsiktig lösning som går ut över de anställda. Fler företag måste planera för att kompetensutveckla sin personal så att de kan möta kompetensbehoven. Det går inte att räkna med att det löser sig genom externa rekryteringar, säger Katarina Lundahl som tillägger:
– Trots att många industriföretag inte planerar att expandera personalstyrkan så är det fortsatt tufft för industrin att hitta den kompetens som de behöver. Politikerna lägger i dag alldeles för lite fokus på den här frågan
Fotnot: Undersökningen gjordes i juni 2019 och besvarades av cirka 230 klubbar, vilka representerande över 350 000 anställda i Sverige.
Yrkeshögskolan SKY ligger inhyst i gigantiska lokaler i ett industriområde i Örebro. Här jobbar 16, inom kort 18, personer med att rådda korta kurser såväl som längre yrkesutbildningar för blivande drifttekniker, inköpare, logistiker med flera. Sedan augusti i fjol jobbar även Susann Johansson här som administratör och koordinator.
När hon fick jobbet hade hon varit arbetssökande i över ett år för första gången i sitt 58-åriga liv, efter att ha lämnat ett fast jobb hon kände sig färdig med samt ett längre vikariat.
Tiden som arbetslös var, som flera andra beskrivit i Kollegas artiklar om ålderism, mycket tuff.
– Jag var väldigt målinriktad och skickade många spontanansökningar. Jag försökte hålla motivationen uppe, men det var jobbigt att tiden bara gick. Det kändes som ett slöseri att inte få bidra när man jobbat hela livet. Det är klart att min ålder kom in som en aspekt, men jag känner mig ju inte gammal, säger Susann Johansson.
– Tror du inte att det hade varit skillnad om du haft ett jobb när du började söka? Det finns ju ett visst stigma i att vara arbetssökande, inflikar Rickard Lööw, Susanns chef på SKY.
Richard Lööw tror att tidsgap i cv:t kan få dem som anställer att hemfalla åt gissningar och spekulationer om varför en sökande är arbetslös. Och att det kan vara lättare att ha fördrag med att yngre är arbetslösa. För han kan inte begripa varför arbetsgivare annars skulle välja bort äldre kandidater.
– Så klart man kan ha en viss teoretisk kandidattyp i huvudet när man utlyser ett jobb, men när man sedan går igenom ansökningarna upptäcker man ju att de över 50 är en guldgruva.
50-plussarna har oftast redan gjort allt det där som kan stjäla fokus från jobbet, menar han. Dessutom så är chansen att de stannar kvar betydligt större.
– Hur många andra kan man räkna med att ha här i tio år? Driv handlar ju inte om ålder, du blir inte mindre driven för att du fyller 60. Dessutom behöver jag ju inte lära Susann att komma till jobbet, säger Rickard Lööw.
Susann Johansson ler något förläget när Richard Lööw beskriver henne som ett pålitligt urverk från Schweiz, med erfarenhet och arbetsmoral som gör det oerhört lätt för honom som chef. Hon har en egen fundering på varför äldre, trots alla uppenbara fördelar, ratas på arbetsmarknaden.
– Det blir alltmer vanligt att anlita rekryteringsbyråer och min bild är att rekryterarna själva är ganska unga. Det tror jag kan vara ett hinder för oss seniorer, säger hon.
Richard Lööw har hittills inte använt sig av rekryteringsföretag – han ville bygga grunden till sitt lag själv och menar att man inte kan slarva med sammansättningen av personal om man har en vision att skapa världens bästa yrkeshögskola. Men han funderar på att ta rekryteringshjälp i delar av processen framöver, eftersom det kostar oerhört mycket i tid och energi att anställa.
Under det senaste året har han anställt ytterligare tre personer över 50 år.
– Det är ingen medveten strategi, utan mer tillfälligheter. Vi har en bra mix i gruppen mellan 25 och 59 år, säger han.
Båda avfärdar tanken att höga löneanspråk skulle ha något med ålderismen på arbetsmarknaden att göra:
– Jag tycker nog att unga är ganska bra på att komma med höga löneanspråk de också, säger Richard Lööw.
– Det kanske är en fördom, men jag tror att vad gäller löneanspråk är det större skillnad mellan män och kvinnor, än mellan unga och äldre, säger Susann Johansson.
