Hoppa till huvudinnehåll
Jobbrelationer

Bra med nära relationer på jobbet

... men det kan också gå fel. Det menar psykologen Alexandra Thomas, som har några konkreta råd till parhästar.
Ola Rennstam Publicerad
Claudio Bresciani/TT
Fredrik Wikingsson och Filip Hammar är bästisar och jobbar ihop. Claudio Bresciani/TT

På nästan alla arbetsplatser finns personer som helst av allt jobbar tillsammans och som känner varandra utan och innan. När konstellationen fungerar som bäst kan de leverera underverk och lyfta en hel verksamhet. Men den kan också bli kontraproduktiv och väcka missnöje.

Läs också: Bästisar – på jobbet och privat

Vilket det blir hänger, enligt psykologen Alexandra Thomas, ihop med om parhästarna bjuder in andra till diskussioner och samarbeten eller om de kör sitt eget race.

– Gruppens inställning beror främst på hur parhästarna agerar. Jag har sett exempel där de exkluderar kollegorna; de kanske drar interna skämt och pratar om saker de gjort tillsammans på fritiden. I ett stressat arbetsklimat kan det vara viktigt att känna att det finns en person som man kan lita på fullt ut, men relationen går över gränsen om man börjar prata skit om andra eller tänker att vi två är nog ändå lite bättre, säger hon.

Professionella parhästar drar nytta av varandras kapacitet, känner till varandras styrkor och svagheter men är också inkluderande mot andra och öppna för nya idéer. Agerar man så kommer man alltid att ses som en tillgång.

– Ju mer moget och utvecklat ett team är, desto mindre misstänksamhet uppstår, för alla vet att dessa personer kommer att leverera. Det är viktigt att försöka bygga professionella och nära relationer så mycket det bara går – ju mer vi lär känna varandra, desto bättre förstår vi hur andra fungerar, säger Alexandra Thomas.

Det finns dock ett par saker man bör vara uppmärksam på. Två samkörda personer riskerar till exempel att bli för starka tillsammans.

– Det blir extra tryck i en diskussion när två personer säger att ”vi har pratat om detta och tycker så här”. Konsekvensen kan bli att andra inte anser att det är någon idé att säga sin mening eller att tillåta sig att tänka högt.

Som kollega bör man påpeka om man upplever att parhästarna pratar med en röst och att teamet skulle få ut ännu mer om man fick reda på vad de båda tycker var för sig.

En annan risk är att gruppen börjar behandla parhästarna som tvillingar.

– En av dem är kanske en fantastisk projektledare och den andra väldigt kreativ. Om de klumpas ihop till en person som alltid tycker lika kan man missa deras individuella kvaliteter, vilket alltså kan få negativa konsekvenser även för parhästarna själva.

De professionella parhästarna är ett tajt team på jobbet men inte nödvändigtvis på fritiden. Men hur bör man egentligen agera om man som kollegor är nära vänner privat?

Först och främst tycker Alexandra Thomas att man för att undvika missförstånd och spekulationer bör vara öppen med att man umgås. För det andra bör man vara överens om att undvika att prata om saker man gjort tillsammans på fritiden.

Att plötsligt bli kollega med en kompis kan påverka vänskapen. Det kan vara lite besvärande att upptäcka att ens trevliga polare är gåpåig eller en riktig latmask på jobbet.

– Det kan finnas en tendens att chefen är så mån om att inte favorisera sin vän att personen nästan blir förfördelad i stället. Det kan också vara jobbigt att ha lönesamtal om du som chef har för mycket bakgrundsinformation och får svårt att vara objektiv.

– När min nära vän som jag var chef för bytte jobb tyckte vi båda att det var ganska skönt. Då kunde vi återgå till att bara vara vänner igen, säger Alexandra Thomas.

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Jobbrelationer

Varning för snälla

Det kan säkert finnas genuint snälla människor. Men är man genuint snäll så är man det utan att göra väsen av sig. Det finns all anledning att vara på sin vakt mot folk som öppet och skamlöst utger sig för att vara snälla.
Johanna Rovira Publicerad 27 februari 2025, kl 05:59
Sektgoda, Godhetsknarkare och Flumsnälla. Alla är typer du gör bäst i att se upp för, skriver Johanna Rovira. Illustration: Olsson Ingers.

1. Infernaliskt snälla. Du har säkert mött de förment snälla som lägger huvudet på sned och inleder med:  Jag säger det här bara för att vara snäll/för att jag bryr mig … och sedan levererar ett diaboliskt påstående som får dig att vilja krypa ihop i fosterställning. De är i själva verket utpräglat ondsinta typer som mår bra på bekostnad av andras olycka. 

2. Hjärntvättade sektgoda. Antingen så är supersnälla av naturen extremt mottagliga för irrläror eftersom de snälltolkar allt till överdrift, eller så blir nyfrälsta snälla på grund av överproduktion av endorfiner. Oavsett orsak vet vi hur det slutar. Med katastrof och Koolaid. 

3. AI-modifierade: Stepfordfruar eller Musks Teslabot Optimus kan förvisso programmeras till foglighet, men det torde vara smidigare - och billigare - att helt enkelt sätta in ett lojalitetschip i kritiskt tänkande anställdas hjärnor. Förutom att bli ytterst tillmötesgående mot såväl kollegor som chefer, sätter de chippade alltid in i diskmaskinen och grumsar aldrig om kollektivavtal.

4. Godhetsknarkare: Går igång på snällhet och odlar med förkärlek myten om sig själva som hyvens individer genom att proklamera hur goda de är så fort tillfälle ges. De donerar gärna till bättre behövande, men bara om det syns på sociala medier och räddar kattungar enbart inför publik. Gränser mellan god och självgod är oerhört tunn. 

5. Flumsnälla. Visst är flumsnälla joviala, men det är ett kemiskt framkallat tillstånd. Folk knaprar antidepressiva som aldrig förr och forskare noterar att guppys som exponerats för lyckopiller blir mer sårbara för rovdjur. Det kan således inte uteslutas att läkemedelsindustrin (möjligtvis i samarbete med blodtörstiga utomjordingar) siktar på världsherravälde genom att förvandla oss alla till loja, goda underlydande.