Hoppa till huvudinnehåll
Fackligt

Martin Jefflén ska förbättra skyddet för visselblåsare

Martin Jefflén arbetar för att öka det rättsliga skyddet för visselblåsare på Europanivå. Sedan 2013 är han ordförande för Eurocadres, som organiserar sex miljoner chefer och specialister.
Kamilla Kvarntorp Publicerad
Virginie Nguyen/TT
Martin Jefflén – oegentligheternas fiende i Europaparlamentet. Virginie Nguyen/TT

Vad är Eurocadres viktigaste uppgift?
– Vi bedriver ett påverkansarbete i frågor som rör våra medlemmar. Vårt huvudfokus just nu är ett europeiskt visselblåsarskydd.

Varför är det så viktigt?
– Våra medlemmar har en ansvarsställning och är ofta de första som kommer i kontakt med information om missförhållanden som behöver offentliggöras, rapporteras till myndigheter eller åtminstone tas itu med internt i organisationen.

– Går det inte att tryggt rapportera oegentligheter är det lättare för företagen att inte sköta sig. Därför krävs ett lagstadgat skydd för visselblåsare. I Sverige har vi ett ganska robust skydd, men i majoriteten av EU:s medlemsländer saknas det helt.

På vilket sätt arbetar ni för att stärka skyddet?
– Vi har drivit på EU-parlamentet och kommissionen och förra våren la kommissionen fram ett direktivförslag. EU-rådet, där medlemsstaterna ska hantera förslaget, är en större utmaning. Vi är kritiska till flera staters önskemål om krav på att först rapportera missförhållanden internt. Då skulle färre vända sig till journalister. Det är viktigt att den möjligheten finns när det till exempel finns misstankar om korruption. I ett sådant fall förvarnar bara intern rapportering de inblandade om att skandalen håller på att uppdagas.

Vilka andra frågor är viktiga?
– Tillsammans med Europafacket arbetar vi för ett direktiv om psykosocial arbetsmiljö. Mer än hälften av alla sjukdagar beror på arbetsrelaterad stress och problemet är särskilt stort bland våra medlemmar. Det behövs en lagstiftning där arbetsgivaren har ett tydligare ansvar att bedöma och agera på arbetsmängd.

– Vi fokuserar även på kompetensutveckling och omställning. Förändringarna på arbetsmarknaden, särskilt digitaliseringen, ställer krav på nya kunskaper och färdigheter. Våra medlemmar är högutbildade, men det innebär inte att de sitter säkert. Det gäller att hela tiden förnya sin kunskap. Där kan EU göra mer.

Vilken är er största utmaning?
– Det är smärtsamt att vi av resursskäl behöver välja bort att driva vissa frågor. Digitaliseringen i allmänhet är ett sådant exempel.

MARTIN JEFFLÉN

GÖR: Sedan 2013 ordförande för den europeiska fackliga organisationen för chefer och specialister Eurocadres.

BOR: I Bryssel.

BAKGRUND: Demokratisekreterare och ansvarig för chefsfrågor på europeisk nivå på Unionen. Tidigare ordförande i fackklubben på Unionens förbundskontor.

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Kollega nummer 1 2025 omslag

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Fackligt

Hon enar fack i 27 länder

Kan facket påverka beslut som fattas i helt andra länder? Karin Åberg, vice klubbordförande på Ericsson i Kista, vet att det går – och hur man gör.
Noa Söderberg Publicerad 31 januari 2025, kl 06:00
Kvinna sitter med hörlurar och en laptop
Karin Åberg, vice ordförande i klubben på Ericsson i Kista ser stora fördelar med ett gemensamt europeiskt företagsråd som kan ena fack i flera länder. Foto: Anders G. Warne

Europa är stort. Många företag rör sig fritt över landsgränserna. Ett av dem är Ericsson, som har kontor i alla 27 EU-länder. Samtidigt vill facket kunna påverka beslut som rör ditt jobb. Men hur gör man det när den som bestämmer i en viss fråga sitter på andra sidan kontinenten?

Karin Åberg, vice klubbordförande på Ericsson i Kista, vet hur: man bildar ett europeiskt företagsråd – på engelska ”European works council”, EWC.

Där möts fackliga från alla EU-länder som företaget finns i. Tanken är att förändringar som påverkar många anställda ska diskuteras gemensamt. När de fackliga har snackat ihop sig möter de arbetsgivaren i ett ännu större möte.

På en arbetsplats som Ericsson är det inga småsaker som avhandlas.

– Vi blev konsulterade när företaget skulle ta fram en ny uppförandekod. Det är ett dokument som alla anställda och alla underleverantörer skriver under. Vi föreslog att införa rätten att bli representerad av en facklig företrädare eller någon i ett arbetsråd (motsvarighet till fackklubb i vissa europeiska länder, reds. anm.). Företaget skrev in det, säger Karin Åberg.

Stora nedskärningspaket och förändringar av bolagets yrkesbeskrivningar är andra exempel på saker som har tagits upp i Ericssons EWC.

Facken har ingen förhandlingsrätt

Men vad gör man om man inte kommer överens? Facken har ingen direkt förhandlingsrätt på det sätt som finns i svenska medbestämmandelagen, mbl. I stället ska arbetstagarna ”konsulteras”.

Företagsråden har inte heller uppstått som en direkt följd av facklig kamp, utan på grund av EU-politikers idéer om att ländernas ekonomier ska knytas ihop. Därför får man ha en lite annorlunda strategi i EWC-diskussionerna, menar Karin Åberg.

– Man får påverka mer indirekt. Det handlar om att få företagsledningen att själv tänka: ”Jaha, man kanske skulle kunna göra på ett annat sätt”. Det är lite speciellt, inte som i en vanlig förhandling där man säger ”gör så.”

För att få tyngd bakom sina förslag måste därför arbetstagarna – som ofta härstammar från olika fackliga traditioner – komma överens. Snart kan de få lite hjälp på traven direkt från EU-maskineriets hjärta. EU-kommissionen har nämligen meddelat att de vill göra det svårare för företag att strunta i EWC-reglerna.

Snart blir det svårare för företag att strunta i reglerna

Alla företag som har minst 1 000 anställda, och över 150 anställda i minst två EU-länder, måste skapa ett EWC om de som jobbar där ber om det. Det är dock inte ovanligt att allting sedan fastnar i bråk om formalia och mötesstruktur. Målet med de nya reglerna är att det ska bli mer kännbara böter för bolag som sinkar processen.

Några sådana problem finns inte på Ericsson, enligt Karin Åberg. De har ett avtal om hur EWC-arbetet ska gå till som har gällt i sin nuvarande form sedan 2011. Trots det händer det att kugghjulen kärvar när hon och hennes kollegor ska konsulteras om nya och känsliga frågor.

– Jag tror att fler och fler, både på den fackliga sidan och på företagarsidan, inser att det här kan vara rätt bra. Men det är naturligtvis inte utan problem. Ibland muttrar vi rätt rejält över hur det fungerar, säger Karin Åberg.

Reglerna gäller i EU och EES

  • Reglerna om europeiska företagsråd gäller, förutom i EU:s 27 medlemsländer, också i de länder som är anslutna till Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES). Hit hör Norge, Island och Liechtenstein. Ericsson har kontor i Norge.