Insatserna föreslås vara frivilliga för patienten och ska bestå av personligt stöd, samordning och samverkan mellan exempelvis arbetsgivare, Försäkringskassan och vården. Tanken är att kontakten mellan patienten, myndigheten och jobbet inte ska hamna mellan stolarna. Man ska få hjälp att veta vem man ska kontakta för vad och när det är dags att göra det. Unionen är positiv till förslaget.
– Det finns ett behov av att se helheten för den person som är mitt uppe i att försöka hantera sin situation och komma tillbaka till arbetslivet. Vi har också sett exempel på hur man har använt koordinatorer inom landstingen där resultatet har varit positivt, säger Henrik Ehrenberg, som är samhällspolitisk chef på Unionen.
Han höjer dock ett varningens finger för att fokus inte enbart ska hamna på myndigheterna utan på arbetsplatsen, där de bästa och största möjligheterna att komma tillbaka i arbete finns.
– Det är viktigt att de här koordinatorerna är uppsjungna och kunniga i arbetslivets villkor, arbetsrätt och arbetsgivarens ansvar. Att man inte enbart inriktar sig på den offentliga delen i rehabiliteringen utan förstår att arbetsgivaren sitter på avgörande nycklar för om en person ska komma tillbaka i arbete eller inte.
Finns det en risk att arbetsgivaren duckar för ansvaret för rehabilitering om man tillsätter koordinatorer som ska hålla koll på kedjan?
– Nej det tror jag inte. I sak händer ju inget som påverkar ansvar eller som påverkar arbetsgivarens vilja att få den anställde tillbaka i jobb.
Finansieringen för de rehabkoordinatorer som finns i dag är kortsiktig, menar regeringen, då den sker genom en årlig överenskommelse mellan regeringen och SKL, Sveriges kommuner och landsting, och är i form av pilotprojekt. Man har därför lagt fram ett lagförslag som föreslår ett lagstadgat ansvar för landstingen att erbjuda rehabiliteringskoordinatorer.
En tidig kritik har varit att rehabiliteringskoordinatorns roll varit en aning luddig och att ansvarsfördelningen mellan koordinatorn, Försäkringskassan och sjukvården kan skapa en rättsosäkerhet. Men Henrik Ehrenberg tror att det problemet kommer att lösas.
– De riskerna finns ju alltid när det är fler instanser inblandade. Men jag har svårt att se att koordinatorerna som ska hjälpa personen att få kontroll över de olika delarna skulle öka rättsosäkerheten. Problemet just nu är ju att det finns väldigt många personer som inte kan orientera sig i kontakter och regler. Det är ju egentligen där rättsosäkerheten är på riktigt och där vi hoppas att koordinatorerna kan hjälpa till, säger han.
Lagen föreslås träda ikraft den 1 januari 2019.
