Hoppa till huvudinnehåll
Avtal

Gymanställda får fackliga muskler

Efter många år utan inflytande får nu Unionens medlemmar i gymbranschen möjlighet att påverka sin situation. Detta sedan Unionen tillsammans med Sacoförbundet SRAT har tecknat ett kollektivavtal med Almega.
Anita Täpp Publicerad
Henrik Montgomery / TT
Unionenmedlemmar i gymbranschen omfattas äntligen av kollektivavtal. Henrik Montgomery / TT

För ett och ett halvt år sedan berättade Kollega i en serie artiklar om de usla villkoren i gymbranschen, inte minst för de anställda på SATS.

Läs mer: Sjuka villkor i friskvårdsbranschen

Läs mer: 4 000 mindre i månaden för gyminstruktör

Då framkom också att även om det fanns ett kollektivavtal på arbetsplatsen hade majoriteten inget inflytande, eftersom avtalet var tecknat med Sacoförbundet SRAT. För att vara medlem i SRAT krävs en akademisk examen, vilket de flesta gymanställda saknar.

Det betydde alltså att en stor grupp medarbetare stod helt utan fackligt inflytande, och då också möjlighet att rätta till de brister som många upplevde fanns. Unionen ansåg att det stred mot hur den svenska modellen ska fungera och att SRAT hade tecknat avtalet med Almega bakom ryggen på Unionen.

Läs mer: Facklig kollaps på gym

Johnny Håkansson på Unionen betonar att det under de nu avslutade förhandlingarna har funnits en god vilja också från SRAT:s och Almegas sida.

– Det som har varit är historia nu. Vi har alla varit överens om att den gamla lösningen inte var bra och att ett omtag har behövts. Även om vi har haft en del svåra frågor att hantera har det varit en bra stämning i förhandlingarna där vi alla haft ambitionen att få till det här avtalet.

Det nya avtalet börjar gälla från den 1 september i år. Avtalet gäller i tre år, fram till den 31 augusti 2020, varav det sista året är uppsägningsbart. Lönepotterna ligger på 2, 1,8 respektive 2,3 procent. Lönerevision ska ske den 1 september varje år.

– Ett villkor vi fick gå med på i förhandlingarna var att man för att förhandla om lönepotten på varje arbetsplats måste vara minst åtta medlemmar. Tidigare gällde att hela företaget sågs som en enhet att fördela löneutrymmet på. Nu kan klubben alltså förhandla detta lokalt om den har minst åtta medlemmar, säger Johnny Håkansson.

Avsättningar till flexpension görs med 0,2 procent från den 1 november och ytterligare avsättning med 0,2 procent görs från den 1 september 2018.

Enligt avtalet höjs också ob-ersättningen från 23 kronor i timmen till 27 kronor i timmen från den 1 september i år. Nytt är också att det från och med 2019 kommer att finnas en lägstlön, på 17 500 kronor.

I och med att Unionen nu, tillsammans med SRAT, har tecknat ett nytt kollektivavtal för gym- och friskvårdsbranschen kan Unionen också organisera de anställda.

– Från den 1 september kan exempelvis regionala arbetsmiljöombud besöka en arbetsplats och Unionen aktivt värva medlemmar där. Både vi och SRAT ser nu fram emot att kunna organisera oss på arbetsplatserna och tillsammans med företagen få till stånd en god lokal samverkan, säger Johnny Håkansson.

2015 hade Unionen runt 800 medlemmar i branschen. Hur många av de anställda skulle kunna vara Unionenmedlemmar?
– Enligt min egen uppskattning bör det handla om runt 2 500 i nuläget. Men branschen växer och utvecklas så vi har nog möjlighet till fler under åren som kommer, säger Johnny Håkansson.

Läs mer: Medlemsjubel över nytt avtal på SATS

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Ordförande för de fem facken inom industrin.
Facken inom industrin kräver 3,9 procents löneökning för sina medlemmar nästa år. På presskonferensen deltog Peter Hellberg (Unionen), Marie Nilsson (IF Metall), Ulrika Lindstrand (Sveriges Ingenjörer), Nataša Stojković (Livs) och Madelene Engman (GS-facket). Foto: Fredrik Sandberg/TT

Kraven i korthet

  • 3,9 procent i löneökning 2027.
  • Arbetstidsförkortning. En del av löneökningen används till att korta arbetstiden. Hur mycket arbetstiden ska kortas preciseras senare.
  • Fack och arbetsgivare ska tillsammans utreda hur kompetensutvecklingen på arbetsplatser kan förbättras.
  • Facken inom industrin består av Unionen, IF Metall, Sveriges Ingenjörer, GS och Livs.

I dag, måndag, presenterade fackförbunden inom industrin sina gemensamma krav inför nästa års avtalsrörelse. Lönenivån för industrin är viktig eftersom den är vägledande för hela arbetsmarknaden (se faktaruta).

Facken kräver 3,9 procent i löneökning nästa år och vill ha ett ettårigt avtal. Peter Hellberg är ordförande i Unionen och anser att 3,9 procent är det som svensk industri klarar.

– Hur vi sedan använder det utrymmet ska vi förhandla om. Det viktiga är att vi ligger i samma härad som förra avtalsrörelsen inför de kommande förhandlingarna, säger han.
 

Kräver kortare arbetstid

En del av löneökningen ska användas till att korta arbetstiden. Hur stor del och hur mycket arbetstiden ska kortas blir en förhandlingsfråga.

Arbetsgivarsidan menar att Sverige inte har råd att arbeta mindre och att det går ut över produktiviteten. Har de fel?

– Man kan ta ut de produktivitetsförbättringar som vi ser i svensk industri på två olika sätt, antingen kan man få mer betalt eller jobba mindre. Självklart kan man jobba färre timmar om man kan producera lika mycket. Så ja, jag upplever att det är en felaktig argumentation från arbetsgivarna, säger Peter Hellberg.

Unionens långsiktiga mål är minst 100 timmars arbetstidsförkortning. Hur många år ska det ta att nå dit?

– Det får vi se. Vi vill få reallöneökningar och det begränsar oss naturligtvis i hur mycket arbetstidsförkortning vi kan få ut per år. Vill vi ha reallöneökningar tar det längre tid.

Lägre löneökning 

Förra gången det var avtalsrörelse, 2025, blev lönenivån 6,4 procent på två år, med 3,4 procent första året och 3,0 procent i år. I Unionens avtal användes 0,5 procent av löneökningen till att korta arbetstiden med en dag per år.

Facken inom industrin uppger att det varit en lång process för att komma fram till avtalskraven och att det ligger många parametrar med i beräkningen.

– Förra gången hade vi en bild i november när vi krävde 4,2 procent och sedan såg det lite annorlunda ut i mars. Man måste komma ihåg att saker kan förändras över tid, säger Peter Hellberg.

Enligt facken inom industrin finns goda möjligheter att höja lönerna i Sverige. Industrin är stark och tillväxten ökar. I jämförelse med konkurrentländer har produktiviteten ökat mer här samtidigt som arbetskraftskostnaden ligger under genomsnittet i Västeuropa.

”Bekymmersamt hög siffra”

Arbetsgivarna anser att 3,9 procent är för högt.

Claes Arenander.

– Ett lönekrav på 3,9 procent måste bedömas mot företagens faktiska konkurrensläge. Om kostnaderna ökar snabbare än produktiviteten riskerar vi att göra Sverige mindre attraktivt för investeringar och därmed också för framtida jobb, säger Claes Arenander, förhandlingschef på IKEM - Innovations- och kemiindustrierna, i en kommentar.

Han får medhåll av Marcus Dahlsten, förhandlingschef på Teknikföretagen.

Marcus Dahlsten.

– Det är en bekymmersamt hög siffra som facken inom industrin presenterat i dag, säger han i ett pressmeddelande.

Arbetsgivarna är också motståndare till kortare arbetstid. De anser att vi bör arbeta mer, inte mindre. 

Avtalet löper ut 31 mars

Förhandlingarna mellan fackförbund och arbetsgivare ska vara klara senast den 31 mars nästa år. Därefter förhandlas övriga kollektivavtal med industrins kollektivavtal som riktmärke.

Vad är märket? Industrin sätter lönenivån för alla

  • Fack och arbetsgivare inom industrin kommer överens om hur stor löneökningen ska vara i alla branscher på svensk arbetsmarknad. Nivån brukar kallas ”märket”.
  • Första steget i att sätta märket är att facken inom industrin enas om vilken nivå de anser är rimlig. Därefter förhandlar de med arbetsgivarorganisationerna inom industrin.
  • Facken inom industrin är Unionen, Sveriges Ingenjörer, IF Metall, Livs och GS.
  • Anledningen till att industrin bestämmer lönenivån är att Sverige är ett exportberoende land. Fack och arbetsgivare tar hänsyn till företagens konkurrenskraft mot omvärlden när de bestämmer nivån.
  • Flera fackförbund inom LO, bland andra Kommunal, anser att de blir utan inflytande när några få är med och sätter ”märket”. Löneökningar i procent gör också att klyftorna mellan låg- och högavlönade växer.