Prenumerera på Kollegas nyhetsbrev
Är du medlem i Unionen? Vill du få alla våra nyheter, tips och granskningar direkt i din inkorg?
Enkelt! Anmäl dig via länken
Är du medlem i Unionen? Vill du få alla våra nyheter, tips och granskningar direkt i din inkorg?
Enkelt! Anmäl dig via länken
Varför ska man göra en lönekartläggning?
För att lagen kräver det. Alla arbetsgivare måste göra lönekartläggning var tredje år. Har man 25 eller fler anställda ska även en handlingsplan för jämställda löner upprättas.
Från 1 januari nästa sker dock en del ändringar i diskrimineringslagen. Lönekartläggning ska göras varje år och arbetsgivare med minst 10 anställda måste dokumentera arbetet.
Förutom lagen, vilka andra argument finns för att göra lönekartläggning?
Det är nog få arbetsgivare som vill ha ett diskrimerande lönesystem, men man ändå ha det utan att veta om det. Genom att systematiskt utföra lönekartläggning så kan osakliga löneskillnader upptäckas och korrigeras. Det är helt enkelt en fråga om rättvisa.
Att göra lönekartläggning är ett dessutom ett bra sätt att ta kontroll över lönesättning, inte bara ur ett jämställdhetsperspektiv. Arbetsgivare som sätter löner utifrån sakliga kriterier är attraktiva och har lättare lockar till sig kompetenta medarbetare.
Vem ansvarar för att en lönekartläggning görs?
Det gör arbetsgivaren, men den ska göras i samverkan med arbetstagaren.
Hur går en lönekartläggning till?
Inledningsvis handlar det om att samla på sig en mängd information som påverkar de anställdas lön, exempelvis lönekriterier, lönesamtal, förmåner, bonus och belöningssystem. Den här delen av lönekartläggingen kan kännas tidskrävande, beroende på en mängd faktorer, som företagets storlek och om lönekartläggning har gjort tidigare. Ofta behöver man någon form av arbetsvärderingssystem för att kunna göra jämförelsen.
Sedan är dags att jämföra kvinnors och mäns löner. Först tittar man på anställda som gör samma sak, alltså utför lika arbetsuppgifter, sedan gruppen som utför likvärdiga arbete som innebär att man har olika arbetsuppgifter men som borde värderas lika.
När det är klart är det dags för analys. Om det finns löneskillnader, vad beror de på? Finns det sakliga skäl till löneskillnaderna? Om dessa beror på kön ska de rättas till.
Vad händer om man inte kommer överens i samverkan?
En lönekartläggnings måste göras ändå och yttersta ansvaret ligger på arbetsgivaren. Ta lärdom av vad som inte fungerade till nästa gång en lönekartläggning görs. Varför var ni inte överens? Notera meningsskiljaktigheterna och prova andra vägar nästa gång.
Varför är det så krångligt med lönekartläggning?
Så krångligt är det inte. Men visst, första gången kan ta tid, det kommer man inte ifrån. Andra gången kommer det kännas enklare och när man väl sätter lönekartläggning i system så kommer det upplevas mindre krångligt och mer som ett stöd i när till exempel löner ska sättas.
Så sätt igång. Det är enklare att sig igenom arbetet första gången och sedan gå tillbaka och bedöma och ändra det som blev mindre bra.
Men finns det hjälp att få med lönekartläggning?
Absolut. Googla lönekartläggning och en massa fakta och verktyg som underlättar dyker upp. Diskrimineringsombudsmannen, DO, har information på sin webbplats och en gratis e-utbildning. Unionen erbjuder också medlemmar på utbildningar om lönekartläggning och på unionen.se finns material att läsa och ladda ner. Och arbetsgivare kan vända sig till arbetsgivarorganisationerna för vägledning.
Ett annat tips är att kolla hur andra arbetsplatser gör. Själva kartläggningen måste ni göra själva men jobbet kan underlättas av att få bolla svårigheter och funderingar med andra.
Brukar du ställa frågor om hur kollegor mår? Om du är kvinna är det troligare att du svarar ja på frågan enligt en Novus-undersökning som gjordes i april i samarbete med jämlikhetskonsulterna Make Equal.
Drygt var fjärde kvinna uppger att de själva har uppmärksammat kollegors mående minst en gång varje dag under senaste månaden. Motsvarande siffra för män är tio procent.
Ungefär lika många män som kvinnor uppger att de själva uppmärksammat kollegors mående minst en gång per månad.
Alva Karlsson, jämlikhetskonsult på Make Equal, betonar att den sociala arbetsmiljön är en viktig, men ofta osynlig del i trivseln på arbetsplatsen.
– Både män och kvinnor ställer frågor om kollegors mående, alltså frågor som är inte bara är: Tjena, läget? utan mer lyssnar in och tar till sig det kollegor säger.
Mer än dubbelt så många kvinnor som män upplever också att kvinnor i högre grad plockar bort andras koppar eller glas på kontoret. Enligt undersökningen är det också fyra gånger fler kvinnor som upplever att kvinnorna i högre grad tar ansvar för att ta anteckningar under möten.
Ett trevligt klimat gör att fler mår bra och vill stanna kvar. Men sällan får de som gör de små outtalade och osynliga uppgifterna cred, karriärutveckling eller lönepåslag för att de är sympatiska lagspelare som lyfter andra. Tvärtom kan det enligt studier påverka karriären negativt för individen, trots att arbetsplatsen gynnas.
– Det här är en fråga som vi märkt på arbetsplatser att det är lite extra svårt att ta på. Det går inte att skapa roterande scheman kring vem som sköter det sociala, men det är osynligt arbete, något som tar tid och påverkar arbetsmiljön, säger Alva Karlsson.
Vad får det här för effekter?
– Alla de osynliga arbetsuppgifterna är ingen stor grej var för sig, och nödvändigtvis inget som upplevs som jobbigt. Som att prata om helgen, det är inget man tänker på som en uppgift, men om samma personer också tar anteckningar och fixar fika blir det många timmar.
Ska kvinnor vara mindre sociala eller män mer?
– Det handlar inte om det, utan om att börja synliggöra och ge cred till de som gör det här arbetet och hur vi är som personer. Vissa har lättare att ta socialt ansvar vilket är viktigt för arbetsplatsen. Är man inte så bra på det kanske man kan göra något annat extra.
Hur creddar man de där som är skickliga i det sociala?
– Prata om att du uppskattar att personen frågar hur du mår. Det kan kännas skönt att någon märker det. Det kan även komma upp som något positivt i medarbetarsamtal.
Blir man inte mindre produktiv av att sitta och prata?
– Det behöver inte ta särskilt lång tid, jag tror få sitter och tar socialt ansvar åtta timmar per dag. Men om det är samma personer som kanske också städar efter fikan, tar anteckningar och gör en sammanlagd insats som inte ger personen någon uppskattning blir det en ojämlik utmaning.
Förväntas det av kvinnor att de ska ta mer socialt ansvar?
– Ja, vi har sociala förväntningar på att kvinnor ska göra det. Om de inte gör det straffas de för att de inte stöttar och hjälper till. Men när män inte gör det så funderar man inte över det. Och om en man tar socialt ansvar anses det jättebra att han till exempel fixat fikat, säger Alva Karlsson.
Hur ska man kunna prata om osynligt arbete utan att män slår bakut?
– Det handlar inte om skuld, utan om att synliggöra saker som man inte alltid tänker på, utan tar för givet. Prata om det på arbetsplatsen. Har vi några osynliga arbetsuppgifter i gruppen som tenderar att landa i vissas knä? Nu finns ett handlingsutrymme. Vi kan skapa positiv skillnad för en mer jämlik arbetsplats.
Make Equals Osynligt-arbete-barometer i samarbete med Novus tar tempen på jämställdheten i svensk arbetsmiljö. Den senaste enkäten är gjord på 715 personer i åldrarna 20-65 år och ger en fingervisning om mäns och kvinnors upplevelse av socialt ansvarstagande.
”Osynligt arbete” på jobbet är uppgifter som:
• Hjälper företaget men som inte ingår i din arbetsbeskrivning eller i företagets/organisationens huvudsakliga uppdrag.
• Inte leder till några professionella fördelar för den som utför det.
• Ofta görs i skymundan.
• Inte kräver några särskilda specialkunskaper.
• Studier visar att kvinnor lägger 200 fler timmar än män per år på osynligt arbete, vilket kan påverka lön och karriär negativt.
Exempel kan vara brygga kaffe, föra mötesanteckningar, köpa fika, samordna presentinsamling - eller fråga hur kollegorna mår.
Källa: Lise Vesterlund, professor i nationalekonomi som forskar om ”non-promotable work” och har skrivit boken The No Club: Putting a Stop to Women’s Dead-End Work.
"Känslomässigt arbete"
Begreppet ”känslomässigt arbete” fick genomslag 2017 i en viral krönika av nordamerikanska journalisten Gemma Hartley som sedan skrev boken Så jävla trött - om kvinnors känslomässiga arbete.