Den sista mars löper de första avtalen ut. På industrins område sker den sista månadens arbete under överinseende av särskilda medlare, så kallade opartiska ordförande, som också har möjlighet att lägga egna förslag till lösningar.
– Nu börjar det bli fokus på längd och nivå i förhandlingen, det är frågor som vi inte berört tidigare, säger Unionens förhandlingschef Niklas Hjert.
– Det är alltid svårt att göra en bedömning av hur det går förrän vi är framme vid slutet och ska knyta ihop säcken.
Enligt Niklas Hjert är det löneavtalets utformning som är den stora knäckfrågan i förhandlingarna med Teknikarbetsgivarna. Han vill dock inte gå in närmare på vad det rör sig om, men sannolikt handlar det bland annat om arbetsgivarsidans krav på lokal lönebildning och att löneförhandlingar ska kunna ersättas av lönesättande samtal.
Men den riktigt stora utmaningen blir att komma överens med Almega, arbetsgivarorganisationen för tjänsteföretagen. Almega har hittills sagt blankt nej till flexpensionen, deltidspensionen för tjänstemän som redan finns i övriga branscher. Unionen förbereder sig nu för konflikt.
– Risken för konflikt är väldigt stor. Vi såg det här scenariot för oss väldigt tidigt och har använt tiden för att förbereda oss. Vi måste ha en lösning och skapa en lika bra pension för tjänstesektorn som för andra branscher, säger Niklas Hjert.
Även på längre sikt är den nuvarande avtalsrörelsen avgörande. Anledningen är att ifrågasättandet av det så kallade märket, att industrin sätter nivån för löneökningarna för hela arbetsmarknaden, är större än någonsin. Flera LO-förbund kräver högre löneökningar än de 2,8 procent som industrifacken enats om i sina krav, samtidigt träffar tjänstemannaförbund sifferlösa avtal för att få ut högre löneökningar.
– Uppslutningen kring normeringen är väldigt svag. Det är en stor risk för att lönebildningsmodellen vi haft kommer att haverera. Det skulle få stora negativa konsekvenser för löntagarnas löneutveckling och lönebildningen i landet. Tyvärr är det ingen av dem som är kritiska som kan presentera en alternativ modell, annat än att just deras medlemsgrupper ska ha mer än märket, konstaterar Niklas Hjert.
