Hoppa till huvudinnehåll
Arbetsmiljö

En vanlig dag på jobbet: hotad och utskälld

Barnprogram om snippor och snoppar. GW som mumsar skumbanan. Jimmie Åkesson gästar Skavlan. Vissa tv-inslag engagerar mer än andra. Då är det Tittarservice som får ta emot både hyllningar och hot.
Ola Rennstam Publicerad
Illustration: SaraMara/Söderberg Agentur
Illustration: SaraMara/Söderberg Agentur

Jag var så rädd att jag inte ens vågade gå ut till brevlådan

En fredagskväll i september 2015 utsattes Ingrid för grova hot under ett kvällspass på SVT:s Tittarservice. Tittaren hade skrivit ett antal inlägg på SVT:s webbforum som bröt mot reglerna men kunde inte acceptera att hans inlägg togs bort. Till slut vände han sin ilska mot Ingrid personligen.

– Jag var så rädd att jag inte ens vågade gå ut till brevlådan – jag tänkte att det kunde finnas en brevbomb. Och jag var nervös över vad som skulle hända när jag startade bilen.

Hoten och påhoppen mot Ingrid och hennes kollegor hade blivit både fler och grövre under det senaste året. Arbetssituationen blev alltmer obehaglig och pressad. För Ingrid, som kom hem till ett tomt hus den där höstkvällen då hennes familj hade rest bort över helgen, blev kränkningarna från den upprörde licensbetalaren helt enkelt för mycket.

– Ingen ska behöva uppleva det här i sitt arbete, säger hon.

Men det är vad många gör. Anställda inom IT-support, kundtjänst och callcenter vittnar om att hoten ökar. Att ständigt behöva bemöta krävande och besvärliga kunder i sitt arbete är den största orsaken till stress och ohälsa, enligt en europeisk undersökning.

Det var i början av 60-talet som Sveriges Television startade det som i folkmun kom att kallas ”Klagomuren”, dit tittare kunde vända sig med frågor om program och ventilera sina åsikter om det som sänts. I dag heter tjänsten Tittarservice och kommunikationen sker i huvudsak genom forumet på SVT:s webb, men det går, faktiskt, fortfarande att ringa. Ett vanligt önskemål från äldre inringare är att få tablån uppläst eller få information om när ett visst program sänds.

Över lag rör åsikterna, både på webben och i telefon, allt ifrån att nyheterna har varit partiska till att en meteorolog haft en ful kavaj på sig. Eller det olämpliga i att sända barnprogram om snippor och snoppar.

Folk kunde skriva vad som helst...

Majoriteten är engagerade tittare med en trevlig ton – men det finns undantag. Forum som modereras i efterhand är en idealisk plattform för nättroll, rasister, rättshaverister och andra som vill ventilera mindre rumsrena åsikter.

– Det var verkligen förfärligt fram till i höstas. Folk kunde skriva vad som helst. Rasistiska och hotfulla saker som vi fick städa upp i efterhand, det fungerade inte. Numera modererar vi inläggen i förväg och klimatet har blivit bättre, det är inte längre lika intressant när man inte blir publicerad och får bekräftelse. Dessutom jobbar vi inte längre ensamma på kvällstid, vilket också ökat tryggheten för oss, säger Ingrid.

Love, som jobbat med att svara SVT:s tittare i över 20 år, har sett en tydlig förändring i tonläget hos dem som hör av sig.

– Klimatet har hårdnat betydligt och utvecklingen har gått fort. Många använder ett grövre språk och går över en gräns som få gjorde förr. Personligen tror jag att det beror på att det finns en stor frustration i samhället. Grundvalarna har skakat hos många, och det måste komma ut någonstans.

– Attentaten i Paris fick oss till exempel att gå på knä, vi fick ta emot människors ångest och rädslor. Om någon är aggressiv på telefon kan man säga att jag kommer att avsluta samtalet om de inte lugnar ner sig. Bakom en datorskärm kan man strunta i hur orden tas emot hos mottagaren, säger Love.

Det var helt hysteriskt

Kollega har fått ta del av inlägg där avsändarna exempelvis hoppas att personalen ska bli gruppvåldtagna och drabbas av hiv. Precis som inlägg med rena personangrepp och som bryter mot lagen om hets mot folkgrupp raderas de direkt och alla hot rapporteras till säkerhetsavdelningen.

Ett exempel på när Tittarservice hamnade i skottlinjen var när SD-ledaren Jimmie Åkesson gästade Skavlan. På kort tid kom tusentals arga och otrevliga inlägg om att partiledaren blivit orättvist behandlad under intervjun. Det visade sig vara en organiserad aktion från en främlingsfientlig sajt.

Leif GW Persson är en annan person som ofta väcker mycket känslor, men på ett positivt sätt. Ett kul klipp på Facebook när professorn mumsar skumbananer resulterade i tusen inlägg på några timmar.

– Det var helt hysteriskt. Jag var ensam här på kvällen och försökte hinna kolla igenom och godkänna alla kommentarer som bara rasade in, säger Love och skrattar åt minnet.

Man vill gärna hitta bevis för att det är på ett visst sätt...

Samtidigt som SVT är en av de institutioner som befolkningen har störst förtroende för är public service ett rött skynke för många. Trots att företagets åtgärder har gett ett bättre klimat är hotbilden mot personalen på Tittarservice fortfarande så allvarlig att de inte vågar ställa upp på bild eller berätta sitt fullständiga namn i tidningen.

– Folk har åsikter om precis allt som SVT gör och det finns mycket misstro mot oss. Man vill gärna hitta bevis för att det är på ett visst sätt och det händer att man spelar in samtal med oss och lägger ut på nätet, berättar Love.

– Vi är tittarnas röst in i företaget och vill att de ska känna att vi lyssnar och tar dem på allvar. Vi tar hand om efterverkningarna och kan inte alltid försvara oss. Jag jobbar inte här för att tycka. Vi har inga privata åsikter, enbart SVT:s, säger Ingrid.

...det är klart att det tär och är svårt att skaka av sig.

Stress upplevs som ett större arbetsmiljöproblem i Sverige än i övriga Europa, enligt en undersökning av 50 000 företag, gjord av Europeiska arbetsmiljöbyrån. Den enskilt största riskfaktorn är att just behöva hantera besvärliga kunder i sitt arbete.

Personalen på Tittarservice är väl medveten om hur de obehagliga påhoppen påverkar deras arbetsmiljö.

– Att människor skriker på en eller skriver otrevliga saker, det är klart att det tär och är svårt att skaka av sig. Det blir en stress, och ibland tappar man tilltron till mänskligheten, säger Ingrid.

Tittarservice får stort stöd från SVT:s säkerhetsavdelning och känner även att ledningen tar problemet på allvar.

– Vi är kanske statusmässigt lägst i ”näringskedjan”, trots att vi står i fronten – och så är det för alla som jobbar med support. Företagen gör sig alltmer tillgängliga, men tycks glömma bort att det krävs någon som hanterar allt som det medför. Har man inte stöd internt blir det tufft, men det har vi tack och lov.

För att lära av varandra har arbetslaget en genomgång varje vecka där man lyfter jobbiga upplevelser – men också glädjeämnen, som att någon lyckats vända en negativ situation. Medarbetarnas långa erfarenhet gör att mycket rinner av dem, men rutinen fungerar inte alltid som sköld.

– Man behöver ha ett visst lager av teflon i det här jobbet. Får man många jobbiga samtal eller inlägg i rad kan man teflonet kännas lite tunt, då hjälper det ofta att bolla med en kollega eller att gå och träna. Men allra bäst är ett riktigt härligt inlägg med beröm, det väger upp många dåliga och bygger på teflonet. Kärleken från tittarna är det som ger en boost i det här jobbet, säger Love.

Hur gick det med hoten som riktades mot Ingrid? Jo, SVT:s säkerhetsavdelning spårade upp mannen och polisanmälde händelsen och det visade sig senare att den skyldige var en högt uppsatt chef inom näringslivet.
 

Reportage ur tidningen Kollega, som delas ut till medlemmar i Unionen i dagarna.

SVT:s Tittarservice

Avdelningen består av en handfull kommunikatörer som varje dag får cirka 250 inlägg på Sveriges Televisions forum. Personalen modererar även inlägg på SVT:s Facebook- och Twitterkonto och sköter presstjänsten under kvällstid.

Samtal från tittare och lyssnare besvaras av personal från SRF, Sveriges Radio Förvaltnings AB, ett gemensamt dotterbolag till SVT, Sveriges Radio och Utbildnings-radion.

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Arbetsmiljö

Så slutar du vara en ja‑sägare – psykologens bästa råd

Känner du dig ofta överkörd, fast du ler och hjälper till ändå? Du är långt ifrån ensam. Psykologen Jonas Arnqvist möter många som lider av översnällhet – och har tagit fram en kurs för att lära dem att säga nej utan dåligt samvete.
Publicerad 20 mars 2026, kl 13:03
En person håller upp händerna i en stoppande gest, som en symbol för att våga säga nej och sätta gränser på jobbet.
Att be om betänketid gör det lättare att säga nej och hjälper dig att sätta tydligare gränser på jobbet. Foto: Colourbox

Du har knappt sovit en blund. Punktlistor med arbetsuppgifter maler sönder din trötta hjärna. Morgonen därpå skyndar du till jobbet för att checka av din attgöra-lista. Men du hinner knappt bocka av den första punkten innan kollegan ber dig om avlastning.

Du vet vad du borde säga, men ditt svar blir i stället ett hurtigt ”javisst”. Som om en okänd röst svarat i ditt ställe, en röst du inte vill kännas vid.

Det bränner till i magtrakten, du rotar fram en Novalucol. Kollegan hinner knappt lämna innan chefen kommer fram med ytterligare en arbetsuppgift.

Återigen svarar den okända rösten ”ja”, fast din hjärna skriker ”NEJ! Jag kan inte! Jag orkar inte! Jag måste bli klar med mitt eget först!” Du rotar fram ytterligare en Novalucol, biter ihop och sätter i gång.

Känner du igen dig?

Varför det är så svårt att säga nej

Ja-sägare finns på varje arbetsplats. Hyggliga, lojala personer som aldrig vågar säga ifrån. Vissa kallar dem för fegisar. Psykologen Jonas Arnqvist kallar dem i stället för ”översnälla”.

Kursen som lär översnälla att säga nej

Det var när Jonas Arnqvist arbetade inom vården som han upptäckte att många av hans patienter med psykisk ohälsa hade en sak gemensamt: de led av översnällhet – oftast både på jobbet och i privatlivet. Även om huvudorsaken till ohälsan kunde vara något annat.

Jonas Arnqvist

Det var så han fick idén till att skapa en kurs i att stå upp för sig själv och våga säga nej. En kurs som också skulle tjäna ett förebyggande syfte. För Jonas Arnqvist betonar att flertalet översnälla aldrig blir allvarligt sjuka, men ändå mår så pass dåligt att det påverkar hela deras vardag.

För mer än ett halvår sedan startade han därför sin ”bitchkurs”, som han skämtsamt men ändå med visst allvar kallar den. Från början i liten skala. Men intresset visade sig vara stort.

– Bitchkursen är ju inte psykoterapi, inte sjukvård, utan just friskvård, säger han och berättar att alla deltagare har problem med att de sätter andras önskemål framför sina egna, så pass att det blir destruktivt.

Och det är inte bara medarbetare det handlar om.

– Jag har även chefer som vill bli bättre på att vara tydliga med vad de förväntar sig av sina medarbetare. En del deltagare har problem med att de fokuserar så mycket på andras behov att de har svårt att ens veta vad de själva vill. En del vet precis vad de vill men vågar inte. Ytterligare en grupp vill och vågar, men vet inte hur, och vill mest lära sig rena bitchmetoder.

Jonas Arnqvist menar att en effektiv sådan metod är att försöka efterapa personer som man tycker vågar stå på sig och har förmågan att säga nej. Ett annat tips är att inte försöka vara trevligare än vad man faktiskt känner för.

Ett tredje råd är att våga be om betänketid – då blir det lättare att säga nej nästa gång frågan dyker upp, samtidigt som man signalerar att det inte känns klockrent att hjälpa till.

Sluta spela trevlighetsteater på jobbet

Till bitchkurserna söker sig alla möjliga yrkeskategorier. Majoriteten är kvinnor, men det finns även män. Allt mellan 20 och 70 år.

– Många av mina deltagare känner sig rätt vilsna kring varför de beter sig som de gör och uppskattar att få möjliga förklaringar.

Efter avslutad kurs får varje deltagare ett diplom.

– De flesta som fullföljt kursen är väldigt tacksamma och konstaterar att de har börjat med någon form av bitchighet. Det kan vara allt från att spela mindre ”trevlighetsteater” eller att oftare våga säga ifrån, till att markera hårt mot någon som beter sig illa.

För Jonas Arnqvist är det viktigt att bitchkursen inte misstolkas och låter som något egoistiskt och egocentriskt. Han förklarar att man under kursen även berör värdet av gemenskap, omtanke, empati, hänsyn och respekt.

– Min förhoppning efter avslutad kurs är att mina deltagare har blivit lagom egoistiska, ser sina behov som lika viktiga som andras, och lyckas omsätta det i handling.

/Katarina Markiewicz 

5 sätt att bli bättre på att säga nej

1. Glöm inte ditt eget värde. Var medveten om att dina egna behov och önskemål är minst lika viktiga som alla andras.

2. Välj några bitchidoler, från din arbetsplats eller andra som du tycker vågar stå upp för sig själva. Studera dem och testa att göra på liknande sätt. Börja med att ”småbitcha” försiktigt och öka efterhand tills du känner dig varm i kläderna.

3. Tänk på att de som verkligen bryr sig om dig blir glada när du står upp för dig själv.

4. Låtsas inte vara trevligare än vad du faktiskt vill och känner för. Men låtsas gärna vara otrevligare än du känner för, när du tycker att det behövs.

5. Be om betänketid. Redan då signalerar du att du kanske inte har tid, sedan blir det lättare att säja nej.