På måndagsmorgonen överlämnade Unionen tillsammans med IF Metall och Sveriges Ingenjörer sina gemensamma avtalskrav till Teknikarbetsgivarna. Utgångspunkten är enligt facken att förena en fortsatt hög svensk konkurrenskraft med reallöneökningar.

Förbundens gemensamma avtalskrav är löneökningar på 2,8 procent, fortsatt utbyggnad av deltidspension/flexpension samt en ny modell för systematiskt jämställdhetsarbete och åtgärder för en bättre arbetsmiljö.

Utöver de gemensamma kraven för facken fram förbundsspecifika krav, där Unionen kräver att den tid som tjänstemän är tillgängliga för arbete ska regleras för att säkerställa en ostörd fritid och möjlighet till återhämtning. Dessutom kräver Unionen att föräldralön ska kunna tas ut på ett mer flexibelt sätt i stället för enbart som en enstaka period.

– Det är oacceptabelt att vi inte har jämställda löner, säger Martin Linder, Unionens ordförande, och poängterade att jämställdhetsarbetet måste förbättras.

Föga förvånande står arbetsgivarna långt ifrån facken.

– Vi kan konstatera att arbetsgivarna på sedvanligt sätt kräver dramatiska försämringar av kollektivavtalen, säger Anders Ferbe, ordförande IF Metall, som beskriver de olika sidornas syn som avgrundsdjup.

Även Martin Linder uttrycker oro över arbetsgivarnas krav på ökad disposivitet i kollektivavtalen, vilket skulle försvaga de centrala avtalen. Men den största utmaningen tror han blir att möta de låga löneökningar som arbetsgivarsidan motiverar med att återställa svensk konkurrenskraft.

Medan facken vill se fleråriga avtal förespråkar Teknikarbetsgivarna ettåriga avtal. Anders Weihe, förhandlingschef hos Teknikarbetsgivarna, säger dock att de inte är främmande för att förhandla om ett treårigt avtal men att det i så fall förutsätter mycket låga löneökningar, helst inga alls, och att det skulle öka svensk konkurrenskraft.

– Vi har formulerat krav på avtalsändringar för att öka flexibiliteten hos företagen, säger Anders Weihe.

När det gäller Unionen och Sveriges Ingenjörer vill Teknikarbetsgivarna göra om löneavtalen som i dag är utformade på olika sätt. ”Det är varken önskvärt eller rimligt att medlemsföretagen ska hantera den lokala lönebildningen i två skilda processer för tjänstemän enbart beroende på den enskilde tjänstemannens fackliga tillhörighet”, skriver de i sin kravlista och menar att de olika avtalen innebär såväl en administrativ börda som transaktionskostnader för företagen.