Hoppa till huvudinnehåll
Arbetsmarknad

Kvinnorna dominerar - förutom i toppen

Modebranschen växer. Både vad gäller omsättning och antal anställda. Modevärlden är en kvinnodominerad bransch och ser man till toppositionerna är branschen bättre på jämställdhet än övriga näringslivet. Men trots det är det männen som dominerar även här.
Linnea Andersson Publicerad
Antalet anställda inom svensk modebransch växer. År 2014 anställda branschen 56 303 personer. Över 60 procent av företagen är enmansföretag och 96 procent har färre än tio anställda.

Modebranschen sysselsatte drygt 56 000 personer år 2013 (H&M exkluderat), enligt siffror från Tillväxtverket och Association of Swedish Fashion Brands (ASFB). Det är fler anställda än i livsmedelsbranschen och innebär att modebranschen är ungefär hälften så stor som Sveriges fordonsindustri. Mellan år 2012 och 2013 utökades branschen med 2 063 personer eller 3,8 procent. Under samma period ökade det totala antalet anställda i Sverige med knappt 1 procent.

Modevärlden är kvinnodominerad och hela 73 procent av de anställda är kvinnor, att jämföra med Sveriges sysselsättning i stort där 48 procent är kvinnor.

Vad gäller högre beslutsfattande nivåer är modebranschen något mer jämställd än näringslivet i stort, även om män också dominerar här. 2013 var 40 procent kvinnor på styrelsenivå, vilket är högre än de 31 procent som kvinnor då utgjorde i näringslivet generellt sett. Samma år var andelen kvinnliga vd:ar 29 procent i modebranschen, jämfört med 15 procent i övriga näringslivet.

Att det är en större andel kvinnor på vd-positioner bland modeföretagen kan bland annat bero på att många kvinnor i modebranschen är verkställande direktörer i sina egna företag. Av de sju företag som Kollega har pratat med har fem kvinnor som vd.

Speciellt för modebranschen är att över 60 procent av företagen är enmansföretag. Det är till stor del de stora klädjättarna som står för sysselsättningen. Hela 96 procent av enmansföretagen har färre än tio anställda. Andelen företag med fler än 250 anställda utgör endast 0,1 procent av modeföretagen men sysselsätter ändå en tredjedel av branschens anställda.  

Trots att samtliga företag som Kollega har pratat med har funnits på marknaden länge har fyra av sju företag högst 20 anställda.

Flest anställda i branschen totalt, 64 procent, återfinns föga förvånande inom butikshandeln.

Antal anställda i Sverige (exklusive H&M):

2011 - 49 050

2012 - 54 240

2013 -  56 303

file:///C:/Users/a00hq/Downloads/Rapport_0176_web%20(2).pdf
Modebranschen i Sverige

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Arbetsmarknad

Lista: Sumprunkare och fem andra utdöda yrken

Yrken kommer och går, och framtida jobb är svåra att förutse. Men vi kan se tillbaka på historiska jobb som inte längre finns - som till exempel sumprunkare och rackare.
Lena Michanek Publicerad 23 oktober 2026, kl 06:00
Småbåtar och bryggor i hamnen vid Slussen, med Stockholms bebyggelse och kyrktorn i bakgrunden.
Fiskarhamnen vid Slussen i Stockholm 1896. Här jobbade sumprunkare med att hålla infångad fisk vid liv. Fotograf: Okänd, Stadsmuseet i Stockholm

Teknikskiften har alltid påverkat arbetsmarknaden. Gatubelysning, kylskåp, modern sjukvård och nya lagar har inte bara gjort vardagen enklare. Förändringarna har också skickat hela yrkeskårer till historieböckerna. 
Här är sex jobb som en gång gick att skriva på visitkortet, åtminstone om visitkort hade varit vardagsmat.

 

1. Lykttändare 

I mitten av 1700-talet fick Stockholm allmän gatubelysning och kungliga förordningar bestämde när lyktorna skulle tändas och släckas. Därmed blev lykttändare ett yrke, som gick i graven under 1940-talet då elektriska lampor tog över. 

  1. Rackare 

En rackare var i södra Sverige dräng till bödeln, vilket bland annat innebar att göra i ordning avrättningsplatser och ta hand om de avrättade. Rackaren slaktade även hästar och andra djur och tog hand om avfall på nätterna. 

När rackaren kom för att slakta hästar serverades en slaktarsup i ett speciellt glas som ingen annan drack ur eftersom rackaren ansågs vara oren. Därifrån härstammar uttrycket ”ta sig en rackare”. Yrket försvann i samband med att dödsstraffet avskaffades i Sverige 1921. 

  1. Sumprunkare

Sumprunkaren såg till att vattnet i fisksumpar cirkulerade så att syre tillfördes och fiskarna inte dog. En sump är i sammanhanget en behållare för förvaring av levande fisk. 

Arbetet var hårt. En teknik var att fästa ett rep i sumpen eller i en båt med sump, och i andra änden sätta en tung sten som sumprunkaren höll i ständig rörelse. Yrket dog ut under 1940-talet, när modernare kylteknik gjorde sitt intåg.

  1. Salpetersjudare 

Yrket bestod i att samla in urindränkt jord och genom olika processer, däribland sjudning, utvinna salpeter. Gustav Vasa hade bestämt att jorden under böndernas ladugårdar tillhörde staten, eftersom salpeter var en viktig beståndsdel i svartkrut. Yrket hade öknamnet ”pissegubbe” och gick ur tiden när bomullskrutet upptäcktes. Den statliga organisationen för yrket avskaffades 1895.

  1. Munskänk 

En munskänk skötte dryckesvarorna vid kungliga hov och hos furstar och stormän. Munskänken skulle skydda sin herre mot förgiftning och behövde ibland prova drycken själv innan den serverades. En munskänk behövde vara pålitlig och yrket ansågs vara en förtroendepost. I Sverige tycks munskänkar ha funnits vid hovet till början av 1700-talet. 

  1. Fältskär 

En fältskär var medeltidens kirurg, ofta med en bakgrund som barberare. 

Under de många krigen i Europa under medeltiden var efterfrågan stor, men från 1800-talet började utbildade läkare successivt ta över kirurgin. Fältskär var dock en erkänd utbildning övervakad av Medicinalstyrelsen fram till slutet av 1800-talet.  

Källa: Wikipedia, Förvaltningshistorisk ordbok