Prenumerera på Kollegas nyhetsbrev
Är du medlem i Unionen? Prenumererar du inte redan på Kollegas utmärkta nyhetsbrev?
Då kan du anmäla dig via länken så får du alla Kollegas bästa nyheter och tips direkt i din inkorg - varje vecka.
Fiffigt va?
Karriärcoachen ger råd
Jag kommer på mig själv att gång på gång hoppa på nya spännande projekt och säga ja till saker både till höger och vänster. Mina ordinarie uppgifter blir lidande. Jag inser att det inte håller i längden. Hur ska jag göra?
Det känns som att jag inte är så attraktiv för arbetsgivarna på grund av förutfattade meningar om mitt yrke. Hur ska jag få in foten?
Måste jag skriva om mitt cv för olika jobb jag söker, eller går det bra att återanvända samma cv?
Kollegas karriärcoach Monica Fagerström ger råd om vanliga problem i jobbvardagen.
Det känns som att jag inte är så attraktiv för arbetsgivarna på grund av förutfattade meningar om mitt yrke. Hur ska jag få in foten?
Måste jag skriva om mitt cv för olika jobb jag söker, eller går det bra att återanvända samma cv?
Kollegas karriärcoach Monica Fagerström ger råd om vanliga problem i jobbvardagen.
Hjälp – var är stoppknappen?
Fråga:
”Jag är på en arbetsplats där jag trivs alldeles utmärkt. Det händer mycket utvecklande saker både för egen del och för hela vår organisation. Men! Jag kommer på mig själv att gång på gång hoppa på nya spännande projekt och säga ja till saker både till höger och vänster. Mina ordinarie arbetsuppgifter blir alldeles för lidande. Jag reder ut det nu, men inser att detta inte håller i längden. Har du några tips och trix på hur jag kan tänka och handla kring det hela?”
Monica Fagerström svarar:
”Vissa personer har en drivkraft att vilja starta upp projekt, ser möjligheter och injicerar energi. De greppar varje möjlighet till nya perspektiv och går i princip i gång på allt bara det är nytt. Denna drivkraft är absolut nödvändig för alla företag för att kunna utvecklas och få det mod som behövs för att drivas framåt. Utifrån din beskrivning av dig själv kan jag gissa mig till att detta är en av dina drivkrafter. Du beskriver tydligt att dina ordinarie arbetsuppgifter blir lidande och då blir det viktigt för dig att ”stoppa” dig själv.
Ett sätt är att alltid bestämma att du inte ger besked direkt. Att du utill exempel ber att få återkomma om två timmar. Under den tiden ställer du dig frågorna: hinner jag? Är det prioriterat av organisationen? Leder det till de mål som jag har?
Skulle det vara en överordnad som ber dig om att bidra till ett nytt projekt är det viktigt att du säkerställer samma frågor som ovan: När, var och hur mycket tid kommer det att ta? Kolla igenom om det är rimligt och kommer du fram till att det inte är det så be överordnade om hjälp med prioriteringen och fråga om något kan stå på ”stand by” så länge.
På så sätt tydliggör du både för dig själv och för din chef/ledare att du ser alla arbetsuppgifter som en helhet och att helheten ska fungera.
Hur får man in en fot i en ny bransch?
Fråga:
”Jag är småbarnsmamma, arbetar som flygvärdinna och vill nu komma ner på marken. Det känns som att jag inte är så attraktiv för arbetsgivarna på grund av förutfattade meningar om mitt yrke. Tidigare pluggade jag bland annat ekonomi och PA, så jag har en utbildning i grunden. Vill gärna arbeta med människor och tror att jag skulle passa och trivas på en HR-avdelning. Frågan är hur får jag in foten?”
Monica Fagerström svarar:
”I dag är du i en position och organisation som kräver en viss sorts kompetenser. Du ska nu vidare till något som vid första anblick kan se ut som något helt annat. Vad jag tänker är att du ska börja med att ta reda på vad som efterfrågas i detta nya som du vill till. Du ska helt enkelt göra en grundlig omvärldskoll.
Vilken formell kompetens efterfrågas oftast på HR-avdelningar? Ser det olika ut mellan kommun, näringsliv, statliga organisationer? Vilka olika yrkeskategorier finns inom HR? Hur ser en generell profil ut i form av egenskaper och drivkrafter hos de som jobbar på en HR-avdelning?
Nu har du en yttre kartbild av vad som oftast krävs och efterfrågas. Nästa steg blir att göra en inre kartläggning, av dig själv. Vad har du för formell kompetens? Erfarenheter? Egenskaper?
Nu till den spännande biten: hur väl stämmer de två kartbilderna överens? Det kanske är så att du inser att det är saker du behöver utveckla och komplettera. Då blir nästa steg att kolla var och hur du kan göra detta.
Vad du och många andra som vill ta sig in på nya arenor kan vara hjälpta av att förstå är att det är du som bestämmer över hur du vill marknadsföra dig. Är det så att ditt senaste yrke inte till ytan matchar det nya så lägg stort fokus på att formulera en sammanfattande profil som lyfter fram det som den nya arenan efterfrågar. Du behöver helt enkelt ”översätta” erfarenheter och kompetenser så att mottagaren får ord som stämmer överens med det språk som talas hos dem.
En sammanfattande profil är det som i ditt fall ska ligga först i ditt cv och verkligen vara väl formulerat på LinkedIn. Och sedan då…?
Jag säger det igen: kontakter. Både av befintliga relationer och att du lägger stort fokus på att ta kontakt med dem som du är nyfiken på och kan tänka dig att arbeta hos.
Måste jag variera mitt cv för olika jobb?
Fråga:
”Jag är nyutexaminerad med en bred utbildning och kompetens. Jag sitter nu här och har gjort mitt cv och håller på med mitt personliga brev. Om jag har förstått det rätt så ser cv:t ut på samma sätt oavsett vem jag skickar det till och att det är det personliga brevet som ändras. Stämmer detta eller har du något annat sätt som du tycker att jag ska göra det på? Tacksam för tips i denna djungel.”
Monica Fagerström svarar:
Som övergripande svar så blir ditt cv och ditt personliga brev aldrig färdiga. Båda anpassas varje gång efter vem mottagaren är och att det ska matcha vad det är de söker och vill ha.
Det första du ska göra är att sätta dig in i vem mottagaren är. Vad är det för typ av företag? Det är en stor skillnad på hur ett cv ser ut till en reklambyrå jämfört med en advokatbyrå. Vad har företaget för värderingar, mål och visioner? Till detta kan du lätt koppla din egen motivation och drivkraft.
Vem är den faktiskt mottagaren i person? Är det en ansökan direkt till företagets vd eller går det via en HR-avdelning? Eller är det via en rekryteringsbyrå där du i det svåra fallet kanske inte ens vet vem som är slutmottagaren av din ansökan?
Precis som de ofta googlar dig ska du googla dem. Hur ser deras profil ut på Facebook? På LinkedIn? Hur framställer de sig själva? Vad har de medverkat i för forum? Har de skrivit några artiklar? På detta sätt får du en uppfattning av hur de är som personer och kan på så sätt anpassa din ton och ditt språk.
Se det som att du är ute på en dejtingsajt. Du kollar in deras profil och anpassar din approach för att väcka intresse. För du får aldrig glömma att ditt cv och ditt brev inte ger dig jobbet. De tar dig till intervjun. Så sitt inte och håll inne med saker som du tänker att du ska glänsa med på intervjun. Det är dock viktigt att du kommer ihåg att det är bättre att lyfta fram tre saker som glänser och sticker ut än att du öser på med allt.
Avslutningsvis kan jag säga att ditt cv är din sammanfattning av allt du har gjort och kan och vem du är upp till dags datum. Ditt personliga brev är riktat mot framtiden. Min kollega brukar beskriva det som att ditt personliga brev är ditt skyltfönster som ska locka till att gå in i butiken.
Kollega
brev@kollega.se
Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar
”Jag är trött på att bli uppsagd” – spelutvecklaren som vill lämna dataspelsbranschen
Efter decennier av tillväxt i dataspelsbranschen har kurvan vänt. Många sägs upp och i regel innebär det utköp. ”Jag är trött på att bli uppsagd och vill lämna branschen”, säger Arend Stührmann, uppsagd för fjärde gången.
Arend Stührmann må vara född i Tyskland, men under sin 15 år långa karriär inom dataspelsbranschen har han jobbat på företag i Australien, på Island, i Kanada, Storbritannien, Tyskland flera gånger och sedan snart 4 år i Sverige.
– Jag är trött på att flytta för att få jobb. Vi har köpt bostadsrätt, jag och min fru har svenska vänner utanför jobbet och Sverige är en bra plats att leva på. Men jag är också trött på att bli uppsagd.
Ett tag skolade han om sig till snickare för en mer stabil tillvaro. Men han hade också fyllt 40, och att då komma in som ny byggnadsarbetare blev för tungt.
Det är inget unikt att flytta runt i världen för den som jobbar med att utveckla dataspel. Inte heller att bli utköpt.
Det är så det går till, även i Sverige där vi egentligen har ett system med lagar och kollektivavtal som ska reglera hur uppsägningar vid arbetsbrist går till.
Utköpt för andra gången
Arend Stührmann har lärt sig den svenska modellen, i alla fall teoretiskt.
Från dag ett i Sverige gick han med i facket. Han säger sig ha med det hemifrån, han har fortfarande farfaderns stämpelböcker med klistermärken från förtroendeuppdrag i tyska IG Metall.
I början av året var det dags igen.
Han blev utköpt av den franska speljätten Ubisoft. Det blev därmed andra gången han blev utköpt på grund av arbetsbrist i Sverige.
”Välfärd lockar många i dataspelsvärlden”
Han får nu ersättning från a-kassan och går utbildningen som Arbetsförmedlingen anvisat till.
– Men många unga och människor från andra länder står helt utan sådant. Stockholm lockar många i dataspelsvärlden, flera bra studior finns här. Liksom välfärdssystemet. Men få känner till att arbetsmarknaden inte är en del av det, att man själv måste sätta sig in i den.
Ständig tillväxt sedan 1990-talet, peak under pandemin och evigt inflöde av unga från hela världen som vill jobba med dataspel, gör att sådant som anställningsvillkor och arbetsmiljö inte alltid är prio ett, enligt Arend Stührmann.
Nu har det mattats av.
Det är inte helt lätt att exakt veta hur branschen mår i Sverige. Svängningarna syns inte alltid i offentlig statistik.
Enligt statistik över varsel inom yrkeskoder 61 och 62 ”databehandlingsverksamhet”, som Kollega begärt ut från Arbetsförmedlingen, varslades 1 515 personer fram till och med oktober i år. Det är färre än de senaste två åren.
Utköp döljer krisen i statistiken över uppsägningar
Men varslen säger inte mycket, just eftersom de flesta blir utköpta. Då syns man inte i statistiken, utan det blir en uppgörelse mellan anställd och arbetsgivare.
På Arend Stührmanns studio blev till exempel en femtedel utköpta tillsammans med honom. Och Ubisoft där han jobbade är inte det enda spelbolag som gjort sig av med folk i år.
– Jag förstår varför företag gör så här, de bedriver inte välgörenhet. Om pengarna inte räcker, räcker de inte. Egentligen tror jag att spelbranschen normaliseras nu när det gäller efterfrågan. Pandemin var ett undantag, säger Arend Stührmann.
Så han blev inte förvånad när ”head of studio” närvarade vid stormötet där i början av året. Det som brukar sägas sades: ”Ekonomin går inte så bra”, ”många utmaningar”, ”finns ingen annan lösning”, ”vi måste tyvärr säga upp”.
Samma dag fick Arend Stührmann veta att han blev av med jobbet.
– De vill ofta behålla de yngre. Vi äldre med mer erfarenhet är också ofta dyrare.
Kollektivavtal fanns inte, men Arend Stührmann och en kollega är fackligt förtroendevalda. De agerade ändå. Gick igenom kollegors utköpsavtal och fick gehör för förbättringar som längre uppsägningstid med lön, tjänstepension som arbetsbefriade, med mera.
Kan man säga nej till att bli utköpt?
– Ja, men då får du räkna med att det kan leda till något sämre. Skriver man under har man ju en garanti. Jag har också sett andra företag än just Ubisoft som utnyttjar den osäkerheten.
