Hoppa till huvudinnehåll
Avtal

Almega till attack mot deltidspensionen

Deltidspensionen - en usel affär för medlemmarna? Nu attackerar arbetsgivarna inom tjänstesektorn reformen med ekonomiska argument. Unionen anser att arbetsgivarna missar målet i sin kritik.
Niklas Hallstedt Publicerad
Colourbox
Unionen kräver möjlighet till deltidspension i kollektivavtalen, bland annat för att människor ska orka jobba längre. Colourbox

I förra avtalsrörelsen kom Unionen överens med de flesta av sina motparter om möjligheten att gå i delpension. Samtidigt som möjligheten att gå ned i arbetstid för dem som närmar sig pensionsåldern förstärktes, avsattes ytterligare pengar till pensionen.

Almega, som representerar arbetsgivarna inom tjänstesektorn, har dock hårdnackat nobbat deltidspensionen. I stället för pensionsavsättningar har deras anställda i stället fått en motsvarande lönehöjning.

I en debattartikel i tidningen Arbetsvärlden beskriver Stefan Koskinen, förbundsdirektör för Almega Tjänsteföretagen, deltidspensionslösningen som något som ”i realiteten kommer ge Unionens medlemmar sämre trygghet genom lägre pension, lägre föräldrapenning och lägre sjukersättning”. Enligt Stefan Koskinen skulle det löna sig bättre för medlemmarna att få pengarna på lönen i stället.

– Vi vill att man ska jobba med individuella lösningar i stället. Det kan handla om livssituation och andra saker.

Stefan Koskinens resonemang utgår ifrån att när man avstår lön till en pensionsavsättning minskar inkomsten i motsvarande grad. Det skulle innebära en dålig affär för dem med lön under cirka 39 000 eftersom inkomsten utgör grunden både för den allmänna pensionen och det man får ut från olika delar av socialförsäkringssystemen, enligt honom. Men det skulle även vara en dålig affär för dem med högre inkomster eftersom tjänstepensionen ITP2 minskar.

Unionens förhandlingschef Niklas Hjert anser att Stefan Koskinen har missförstått hela frågan.

– Han framställer det som att det skulle handla om en individuell löneväxling, och så är det ju inte. Jag tror att det bottnar i att vi har olika syn på kollektivavtalen.  Vi ser avtalen som ett stöd för individens trygghet och utveckling.

– När vi förhandlar om avtalen förhandlar vi utifrån ett kostnadsökningsutrymme utifrån vad medlemmarna prioriterar, och flera av lösningarna innebär också omfördelningar. Se exempelvis på föräldralönen som gynnar dem som precis fått barn. Tittar vi på pension så är det en form av uppskjuten lön, där det finns grupper som behöver en förstärkt pension. Koskinens argument utgår i stället ifrån att det inte ska finnas några gemensamma lösningar utan att individen ska lösa allt själv.

Anser du att Stefans Koskinens ekonomiska argument har någon tyngd?

– Nej, det handlar inte om någon löneväxling. Tittar man exempelvis på dagens tjänstepensionssystem så har anställda med ITP2 även ITPK. Min uppfattning är att medlemmarna uppskattar det. Enligt hans resonemang skulle vi väl plocka bort ITPK:n.

Niklas Hjert påpekar också att löneökningar inte heller är garanterade, liksom att premierna till deltidspensionen stoppas in i tjänstepensionssystemet som har låga avgifter.

Positionerna kring deltidspensionen tycks låsta. Från Unionens sida har man inte för avsikt att ge sig. För det är frågan om deltidspensionen alltför viktig och fördelarna alltför många, anser Unionen som bland annat pekar på att deltidspensionen ger möjligheter att orka arbeta längre.

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Avtal

Fackens lönekrav: 3,9 procent nästa år

3,9 procents löneökning och kortare arbetstid. Det är fackens krav i nästa års avtalsrörelse. Arbetsgivarna anser att kraven är för hårda.
David Österberg, Ola Rennstam Publicerad 2 november 2026, kl 13:32
Ordförande för de fem facken inom industrin.
Facken inom industrin kräver 3,9 procents löneökning för sina medlemmar nästa år. På presskonferensen deltog Peter Hellberg (Unionen), Marie Nilsson (IF Metall), Ulrika Lindstrand (Sveriges Ingenjörer), Nataša Stojković (Livs) och Madelene Engman (GS-facket). Foto: Fredrik Sandberg/TT

Kraven i korthet

  • 3,9 procent i löneökning 2027.
  • Arbetstidsförkortning. En del av löneökningen används till att korta arbetstiden. Hur mycket arbetstiden ska kortas preciseras senare.
  • Fack och arbetsgivare ska tillsammans utreda hur kompetensutvecklingen på arbetsplatser kan förbättras.
  • Facken inom industrin består av Unionen, IF Metall, Sveriges Ingenjörer, GS och Livs.

I dag, måndag, presenterade fackförbunden inom industrin sina gemensamma krav inför nästa års avtalsrörelse. Lönenivån för industrin är viktig eftersom den är vägledande för hela arbetsmarknaden (se faktaruta).

Facken kräver 3,9 procent i löneökning nästa år och vill ha ett ettårigt avtal. Peter Hellberg är ordförande i Unionen och anser att 3,9 procent är det som svensk industri klarar.

– Hur vi sedan använder det utrymmet ska vi förhandla om. Det viktiga är att vi ligger i samma härad som förra avtalsrörelsen inför de kommande förhandlingarna, säger han.
 

Kräver kortare arbetstid

En del av löneökningen ska användas till att korta arbetstiden. Hur stor del och hur mycket arbetstiden ska kortas blir en förhandlingsfråga.

Arbetsgivarsidan menar att Sverige inte har råd att arbeta mindre och att det går ut över produktiviteten. Har de fel?

– Man kan ta ut de produktivitetsförbättringar som vi ser i svensk industri på två olika sätt, antingen kan man få mer betalt eller jobba mindre. Självklart kan man jobba färre timmar om man kan producera lika mycket. Så ja, jag upplever att det är en felaktig argumentation från arbetsgivarna, säger Peter Hellberg.

Unionens långsiktiga mål är minst 100 timmars arbetstidsförkortning. Hur många år ska det ta att nå dit?

– Det får vi se. Vi vill få reallöneökningar och det begränsar oss naturligtvis i hur mycket arbetstidsförkortning vi kan få ut per år. Vill vi ha reallöneökningar tar det längre tid.

Lägre löneökning 

Förra gången det var avtalsrörelse, 2025, blev lönenivån 6,4 procent på två år, med 3,4 procent första året och 3,0 procent i år. I Unionens avtal användes 0,5 procent av löneökningen till att korta arbetstiden med en dag per år.

Facken inom industrin uppger att det varit en lång process för att komma fram till avtalskraven och att det ligger många parametrar med i beräkningen.

– Förra gången hade vi en bild i november när vi krävde 4,2 procent och sedan såg det lite annorlunda ut i mars. Man måste komma ihåg att saker kan förändras över tid, säger Peter Hellberg.

Enligt facken inom industrin finns goda möjligheter att höja lönerna i Sverige. Industrin är stark och tillväxten ökar. I jämförelse med konkurrentländer har produktiviteten ökat mer här samtidigt som arbetskraftskostnaden ligger under genomsnittet i Västeuropa.

”Bekymmersamt hög siffra”

Arbetsgivarna anser att 3,9 procent är för högt.

Claes Arenander.

– Ett lönekrav på 3,9 procent måste bedömas mot företagens faktiska konkurrensläge. Om kostnaderna ökar snabbare än produktiviteten riskerar vi att göra Sverige mindre attraktivt för investeringar och därmed också för framtida jobb, säger Claes Arenander, förhandlingschef på IKEM - Innovations- och kemiindustrierna, i en kommentar.

Han får medhåll av Marcus Dahlsten, förhandlingschef på Teknikföretagen.

Marcus Dahlsten.

– Det är en bekymmersamt hög siffra som facken inom industrin presenterat i dag, säger han i ett pressmeddelande.

Arbetsgivarna är också motståndare till kortare arbetstid. De anser att vi bör arbeta mer, inte mindre. 

Avtalet löper ut 31 mars

Förhandlingarna mellan fackförbund och arbetsgivare ska vara klara senast den 31 mars nästa år. Därefter förhandlas övriga kollektivavtal med industrins kollektivavtal som riktmärke.

Vad är märket? Industrin sätter lönenivån för alla

  • Fack och arbetsgivare inom industrin kommer överens om hur stor löneökningen ska vara i alla branscher på svensk arbetsmarknad. Nivån brukar kallas ”märket”.
  • Första steget i att sätta märket är att facken inom industrin enas om vilken nivå de anser är rimlig. Därefter förhandlar de med arbetsgivarorganisationerna inom industrin.
  • Facken inom industrin är Unionen, Sveriges Ingenjörer, IF Metall, Livs och GS.
  • Anledningen till att industrin bestämmer lönenivån är att Sverige är ett exportberoende land. Fack och arbetsgivare tar hänsyn till företagens konkurrenskraft mot omvärlden när de bestämmer nivån.
  • Flera fackförbund inom LO, bland andra Kommunal, anser att de blir utan inflytande när några få är med och sätter ”märket”. Löneökningar i procent gör också att klyftorna mellan låg- och högavlönade växer.