Reglerna är samma för män och kvinnor som söker a-kassa, blir sjuka eller går i pension. Det är däremot inte utfallen. Varför får kvinnor konsekvent lägre ersättning från a-kassan? Varför argumenterar förvaltningsrätterna annorlunda kring arbetsförmåga för kvinnor än män och hur påverkas jämställdheten av att kvinnor i många fall har så låga inkomster att de endast får garantipension vid 65-års dagen? De frågorna har JA-delegationen tittat närmare på i en ny rapport.

Arbetslivet i Sverige är långt ifrån jämställt. Kvinnor och män arbetar med olika saker, på olika positioner, tjänar olika mycket och delar inte lika på ansvaret för hem och familj. Det får konsekvenser för möjligheten att delta fullt ut i arbetslivet. Men det får också betydelse för hur de behandlas i trygghetssystemen. För att ta pension som exempel, påverkas den av inkomsten, som i sin tur påverkas av hur mycket du arbetar. Kvinnor arbetar mer deltid och får därmed lägre pension.  

Något som däremot inte kan förklaras fullt ut av hur män och kvinnor arbetar, är hur man behandlas i rättssalen vid överklaganden om arbetsskador och sjukersättning.

JA-delegationen har studerat 228 domar från förvaltningsrätterna och 81 från kammarrätterna för att se om man argumenterar olika beroende på om tvisten handlar om en man eller kvinna. Därtill har man studerat medicinska utlåtanden och yttranden från Försäkringskassans läkare. Resultatet visar att man i kvinnors fall oftare väger in arbetsbelastning i hemmet, familjesituation, personlig livsstil och motivation i bedömningen.

- Det som var väsentligt för den försäkrades motivation att arbeta var familjen. För kvinnor i allmänhet, och kvinnor med utländsk bakgrund i synnerhet, tycktes förekomsten av en familj tala för avsaknad av arbetsvilja, säger Gabriella Sjögren Lindquist, från Institutet för social forskning, Stockholms universitet.

Skillnaden var också stor när det gällde rätten till ersättning från arbetsskadeförsäkringen. Forskningen kring psykiska diagnoser som drabbar kvinnor är bristfällig, vilket kan förklara en del av siffrorna. Men även här väger man in andra faktorer för kvinnor än män. I de medicinska underlagen tycks bland annat fritidsaktiviteter och konkurrerande orsaker till sjukdom få stort utrymme, medan dessa frågor inte tas med i männens medicinska underlag.   

Slutligen har man tittat på kvinnors och mäns sjukfrånvaro. På 1970-talet var det lägre antal kvinnor som var sjukskrivna än män. Från 1980-talet och framåt har kvinnorna varit i majoritet, och det är främst de psykiska diagnoserna som ökar. Vad det beror på är inte helt klart, men en sak vet man och det är att kvinnor fortfarande tar det största ansvaret för hem och barn, samtidigt som de jobbar, vilket kan ha en negativ effekt på hälsan.