När vi får skatta vår egen hälsa har vi mått ungefär lika bra i flera decennier. Varför skiljer sig då sjukskrivningarna åt under årtiondena? Det har Försäkringskassan tittat närmare på i en ny rapport.
Resultatet visar att flera faktorer spelar roll: Hur socialförsäkringen utformats genom åren, hur arbetsmiljön sett ut, vilka ekonomiska incitament som funnits för anställda och arbetsgivare, vilket konjunktur vi varit inne i och hur strikt man tillämpat lagar och regler.
- Under 1980-talet blir exempelvis sjukförsäkringen mer generös, Man avskaffar en karensdag och ersättningsnivåerna höjs, sjukdomsbegreppet vidgas vilket gör att fler får möjlighet till ersättning och sysselsättningen i arbetslivet ökar, säger Patric Timrén, som skrivit rapporten tillsammans med Peje Bengtsson.
Under början av 1990-talet gick sjukfrånvaron ned, vilket kan förklaras av ett striktare regelverk och en lågkonjunktur som påverkar de anställdas incitament att vara sjukskrivna. Under slutet av 1990-talet gick sjuktalen upp igen. Krisen hade satt sina spår och konkurrensen på arbetsmarknaden var tuff.
Dagens uppåtgående kurva beror troligtvis på att flera personer kvarstår i sjukskrivning när de i stället skulle flyttas över till sjukersättning. Det är alltså en omflyttning inom sjukförsäkringen. Vad den stora ökningen beror på är svårt att säga. Det som kan konstateras är att det är de psykiska diagnoserna som ökar och att kvinnorna är särskilt utsatta.
- Den fysiska arbetsmiljön har blivit betydligt bättre de senaste årtiondena, speciellt i mansdominerade branscher. Däremot har den psyksociala arbetsmiljön kontinuerligt försämrats sedan 1980-talet, säger Patric Timrén.
