Hoppa till huvudinnehåll
Diskriminering

Arbetsgivare erkänner sexuella trakasserier

Det blir ingen rättegång i AD angående sexuella trakasserier mot två unga kvinnor på danspalatset Mälarsalen. Sedan arbetsgivaren erkänt att kvinnorna har trakasserats och gått med på att betala dem vardera 125 000 kronor har nu i stället en förlikning träffats. Lisa, som gjorde den första anmälan mot Mälarsalen, är lättad och glad.
- Nu hoppas jag fler tjejer våga anmäla sånt här.
Anita Täpp Publicerad

Lisa var 22 år när hon för nästan två år sedan, i november 2012, sökte jobb som projektledare på Mälarsalen, som ligger i München-Bryggeriet i Stockholm. Men sedan hon kallats till anställningsintervju och två gånger träffat den rekryterande chefen var hon så illa berörd att hon inte längre var intresserad av jobbet. Det sedan han fällt flera nedlåtande kommentarer om kvinnor och gjort anspelningar av sexuell natur och föreslagit att han och Lisa skulle ha sex.

Hennes anmälan till DO ledde till att arbetsgivaren stämdes för sexuella trakasserier i Arbetsdomstolen, AD. Den ledde också till att ytterligare ett tiotal kvinnor hörde av sig till DO och begärde att få vittna till Lisas fördel i domstolen då de upplevt sig ha blivit kränkta på ungefär samma sätt av mannen.

Av kvinnornas berättelser kunde man dra slutsatsen att mannen hade utsatt unga arbetssökande för samma behandling sedan minst ett tiotal år tillbaka. Men eftersom det i de flesta fall hade gått så lång tid sedan den påstådda kränkningen att den redan var preskriberad kunde DO bara utreda och driva ytterligare ett fall till AD. Det gällde en ung kvinna som i samband med att hon sökt jobb som ”allt i allo” på konferenscentret utsatts för flera ovälkomna sexuella inviter och påtryckningar om att ha sex med mannen.

Eftersom båda fallen rörde sexuella trakasserier i samband med en anställningssituation begärde DO att stämningarna skulle handläggas tillsammans och krävde ett skadestånd på 125 000 kronor var till de kränkta kvinnorna.

Senare har ytterligare kvinnor hört av sig och berättat att de utsatts för samma sak.

- Hur många det handlar om totalt som säger sig ha blivit sexuellt trakasserade av den här mannen har jag ingen exakt siffra på, men det måste vara minst femton, säger Anna Rosenmüller-Nordlander på DO som företrätt de båda kvinnorna och stämt arbetsgivaren.

I nästa vecka skulle rättegången ha inletts i AD. Men eftersom arbetsgivaren nu har erkänt att de två kvinnorna har blivit utsatta för kränkningarna och gått med på att betala de begärda skadestånden finns inte längre någon tvist mellan parterna.

Om man anser sig ha blivit utsatt för sexuella trakasserier kan man också polisanmäla det. Har någon av de här kvinnorna gjort det?
- Nej, men en av de kvinnor som skulle ha vittnat i rättegången eftersom hon själv har blivit utsatt av den här mannen har gjort en polisanmälan. Men vi har ju olika bevisregler när det gäller brottmål och diskrimineringsrätt, där vi ska göra det antagligt att det har skett diskriminering medan man har högre beviskrav i brottsmål och i de här fallen står ju ofta ord mot ord. Och den här kvinnans fall lades ner i brist på bevis, säger Anna Rosenmüller-Nordlander.

- Det är väldigt jobbigt att bli utsatt för trakasserier och då ska det mycket till innan man vågar gå till polisen, oss på DO eller prata med facket. Det man kan hoppas av de här målen är att de för med sig att frågan kommer upp på bordet igen.

Den nu 24-åriga Lisa, som gjorde den första anmälan om de sexuella trakasserierna på Mälarsalen, säger att hon är nöjd och glad över att det hela har kommit till ett slut nu.

- Det har varit en lång process och det har inte alltid varit så lätt, så nu är det skönt att det är över och att det blev ett bra avslut för mig. Det har inte heller varit jätteroligt att förbereda sig på att sitta i rättegången i flera dagar, säger hon.

- När jag anmälde så hoppades jag så klart att jag skulle vinna men vågade inte tro på att jag skulle komma så långt. När jag anmälde honom så var det ju ingen som hade gjort det tidigare och ingen som visste något. Men det gjorde att många andra också vågade berätta vilket jag är jättenöjd med. Nu hoppas jag att fler får upp ögonen för sexuella trakasserier på arbetsplatserna och vågar berätta och anmäla, för nu har vi också visat att det går att vinna, även om det tar lång tid.

Kan du lämna det här bakom dig nu?
- Nej det kommer jag nog aldrig att kunna göra helt. Det här var min andra anställningsintervju som jag gick på och att hamna i en sådan situation som jag gjorde sätter spår. Jag har tyckt att det har varit jobbigt när jag gått på intervjuer efter det där och jag blir fortfarande ledsen och arg när jag tänker på vad jag blev utsatt för. Det har skapat en misstro så att jag har svårare att lita på folk över huvud taget, säger Lisa.

- Men nu, när jag inte heller har den här rättegången som ligger över mig, så  kommer jag ändå att kunna gå vidare på ett annat sätt och inte behöver tänka på det här dagligen längre.

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Diskriminering

Berättade att hon var gravid – blev av med jobbet

En provanställd kvinna berättade för chefen att hon var gravid. Då blev hon av med jobbet och anklagad för att ha lämnat oriktiga uppgifter. Nu stämmer Unionen företaget och kräver 120 000 kronor i skadestånd.
David Österberg Publicerad 13 november 2024, kl 06:01
Gravid och avskedad. Till vänster en kvinna med gravidmage, till höger en svensk lagbok.
Diskriminering på jobbet. En provanställd kvinna blev avskedad efter att ha avslöjat sin graviditet. Unionen stämmer företaget och kräver skadestånd för bland annat brott mot diskrimineringslagen. Foto: Lise Åserud/NTB/TT/Jessica Gow/TT.

Kvinnan fick jobb som administratör på ett grossistföretag. Anställningen inleddes med sex månaders provanställning. 

På sin andra dag på jobbet satt hon och chefen och pratade och chefen frågade om hon hade några barn. Kvinnan svarade att hon hade ett, varpå chefen svarade att han hoppades att hon inte var gravid. När hon uppgav att hon faktiskt var det sa chefen att han var ledsen och besviken och kallade på den person som gjort anställningsintervjun med kvinnan.

Försökte få kvinnan att säga upp sig

Tillsammans försökte de få kvinnan att säga upp sig, med motiveringen att det inte var lönsamt för företaget att anställa någon som bara kunde jobba några månader. När kvinnan inte ville det skrev de ett dokument som de kallade ”Uppsägning på grund av oriktiga uppgifter”. I det stod att företaget sa upp kvinnan med omedelbar verkan på grund av att hon lämnat oriktiga uppgifter. Hon skrev under och lämnade arbetsplatsen.

Nu har Unionen stämt företaget och kräver 120 000 kronor i skadestånd för brott mot diskrimineringslagen och föräldraledighetslagen. Förbundet kräver ytterligare 35 000 kronor för brott mot lagen om anställningsskydd och semesterlagen.

Sofia Tot är förbundsjurist på Unionen och den som företräder kvinnan. Hon tycker att det är uppenbart att kvinnan blev uppsagd på grund av graviditeten. 

– Bara det att det finns ett tidsmässigt samband på ungefär en timma från det att kvinnan berättar att hon är gravid tills hon blir uppsagd tyder på att det är graviditeten som är anledningen. Vi har heller inte fått några andra skäl från arbetsgivaren, säger hon.

Kan arbetsgivare hävda att någon lämnat oriktiga uppgifter vid anställningsintervjun?

– Arbetsgivaren är fri att avsluta en provanställning utan att ange skäl så länge beslutet inte grundas på diskriminerande omständigheter. Finns en sådan misstanke måste arbetsgivaren på ett övertygande sätt visa att en annan omständighet än diskrimineringsgrunden varit helt styrande, säger Sofia Tot.

Man måste inte berätta att man är gravid

En anställd måste inte berätta för arbetsgivaren att hon är gravid. Den som vill vara föräldraledig måste dock berätta det minst två månader i förväg.

Kan du förstå att en arbetsgivare tycker att det är jobbigt att anställda någon som kort efter anställningen ska vara föräldraledig?

– Ja, men man måste förhålla sig till de lagar vi har när man väljer att anställa. När man anställer någon finns alltid en risk att personen inte blir kvar. Personer kan exempelvis bli sjuka, börja studera, säga upp sig eller flytta.