Hoppa till huvudinnehåll
Arbetsskada

Skadad under konferens - ingen arbetsskada

Lars Anderssons hälsena gick av under en tjänsteresa i Dubai. Trots att det var under en konferensresa godkänns det inte som arbetsskada. Anledningen är att olyckan skedde under lunchtid.
Linnea Andersson Publicerad
Colourbox
Jumeirah Beach Park med Dubai City Skyline i bakgrunden. Colourbox

I januari i år var Lars Andersson på konferensresa i Dubai med sitt jobb, ett företag som säljer livsmedel. Varje dag hade de lunch och siesta under den varmaste tiden mitt på dagen. Den här dagen var det cirka två timmar. Lars Andersson och hans kollegor åt och gick sedan ner till stranden under en kort stund.

- På stranden skulle en kamrat busa lite med mig och slänga mig i vattnet, men det ville inte jag så jag började springa. Jag hann väl springa fem, sex steg innan hälsenan gick av, säger Lars Andersson.

Väl tillbaka i Sverige gick han omedelbart till läkaren och sedan blev det operation. Även Lars Anderssons arbetsgivare tog för givet att han hade varit i tjänst under hela tiden och anmälde skadan till AFA Försäkring och Lars Andersson gjorde en anmälan till Försäkringskassan.

Men AFA godtog inte skadan som ett olycksfall i arbetet med hänvisning till att det var ”under ledig tid”, något som Lars Andersson har svårt att förstå.

- Jag tycker att det är konstigt. När man åker på konferens så tycker jag att man i princip är i tjänst ständigt. Man kan ju inte åka hem på lunchen.

Lina Gertzell och Clara Bjärkenrud är Unionens jurister som driver Lars Anderssons ärende.

- Fallet är principiellt viktigt. Det är viktigt att man har ett skydd när man är på konferens i jobbet, särskilt utomlands. Men det är i vissa fall klurigt att avgöra när man är i tjänst och när man är utanför tjänst under konferensresor. Man är på tjänsteresa i tjänsten men gör under delar av tiden saker av mer privat karaktär, det är i de fallen det blir något av en gråzon, säger Lina Gertzell.

Vad hon kan minnas har Unionen inte drivit något liknande ärende men hon säger att reglerna kring arbetsskador är stränga. Däremot har förbundet drivit andra ärenden där man kunnat koppla ihop konferensresor och arbetsskador med teambuilding, där medarbetare förväntats delta. Att olyckan i Lars Anderssons involverar en kollega kan stärka chanserna att vinna fallet.

Om inte arbetsskadeförsäkringen täcker upp för skador som sker utomlands under jobbresor är det enda alternativet att teckna en privat försäkring.

- Men privata reseförsäkringar är ofta begränsade för skador som inträffar under tjänsteresa och även övriga privata försäkringar kan innehålla liknande begränsningar, säger Clara Bjärkenrud.

AFA vill inte uttala sig i det enskilda fallet men säger att de har samma regler och definition av arbetsskada som Försäkringskassan. Avtalet som AFA utgår ifrån sluts av arbetsmarknadens parter. Försäkringen gäller under tjänsteresa men gränsen går vid privata aktiviteter där man även räknar in lunch. Man godkänner inte arbetsskada under lunchtid, vare sig det är på hemmaplan eller utomlands.

Det finns dock undantag och en viss gråzon. Är det till exempel en arbetsrelaterad aktivitet där man ska äta lunch kan det räknas som arbetsskada. Eller en fritidsaktivitet där det är i ”arbetsgivarens intresse” att man deltar. Huruvida olyckan sker på eller utanför konferensanläggningen är också av betydelse.

Lars Andersson var sjukskriven under fem och en halv månad och är fortfarande stel och svullen och har ont i foten. Om han och Unionen får rätt mot AFA återstår att se. AFA:s omprövningsavdelning avgör ärendet senare under hösten.

AFA:s bedömning i andra fall i gråzonen:

För ett par år sedan föll en ombudsman ner från en balkong under en tredagarskonferens på kvällstid efter den gemensamma middagen. AFA avslog först olyckan som arbetsskada men godkände sedan vid överklagande med anledning av att olyckan skedde på konferensområdet.

En säljare bet sönder sin tand på en körsbärskärna i en sockerkaka som en potentiell kund bjöd honom på. Den trasiga tanden bedömdes som arbetsskada eftersom det låg i arbetsgivarens intresse att han fikade med kunden.

När en man halkade och föll i duschen på ett hotell där han bodde under en längre period i jobbet avslog AFA fallolyckan som arbetsskada med hänvisning till att mannen skulle ha duschat i alla fall.

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Arbetsskada

Begravningsbyrån blev vägen tillbaka när kroppen sa stopp

Två livsöden, två krascher – en fysisk och en existentiell. När Mariana Söderman och Magnus Forss tvingades lämna sina yrken fann de en ny riktning på en plats få tänker på som en andra chans: en begravningsbyrå i Linköping.
Lina Björk Publicerad 9 juni 2026, kl 06:01
Rosens begravningsbyrå
Vägen till Roséns begravningsbyrå har inte varit spikrak för Magnus Forss och Mariana Söderman. Både tvingades byta yrkesbana efter skador. Bilden till vänster är enligt Magnus Forss för flera (h)år sedan då han var med i ett reportage i tidningen byggnadsarbetaren. Foto: John Sandlund/ Kennet Pettersson/Byggnadsarbetaren

Det hade kunnat sluta på en isig väg i Norge 2005. Mariana Söderman voltade med bilen och spräckte skallen. Hade skadan varit någon millimeter åt ena eller andra hållet hade det varit tack och adjö. Nu blev det inte så, men vägen tillbaka har varit tuff.  Jobbet hon hade på förskola var inte att tänka på, då skadan gjorde henne både ljud- och ljuskänslig. I stället utbildade hon sig till tandsköterska, men även det var stressigt och 2018 fick hon en tia-attack, en kortvarig syrebrist i delar av hjärnan, och hon blev åter sjukskriven. 

Mariana Söderman
Mariana Söderman voltade med sin Saab 900 och spräckte skallen. Det har gjort henne hjärntrött. Foto: Privat

Men nu sitter hon på Roséns begravningsbyrå i Linköping. Vid ett tänt ljus, några servetter och en godisskål. Orsaken till det heter Magnus Forss. Han har en liknande historia som hennes, men inte lika dramatisk. 

För 31 år sedan jobbade han som snickare på Peab. Det hade han tänkt göra hela sitt liv, men en gipsskruvdragare ville annat. Vibrationerna i verktyget orsakade värk i händerna och den 16 januari 1995 gav hans läkare honom ett ultimatum: sluta eller få livslång smärta i händerna. Han valde det första. 

–  Det var en identitetskris. Jag kunde inget annat än slå i spik, säger han. 

Magnus Forss

Efter några månader kom han in i rullorna på Arbetsförmedlingen. Men hans sällskap på utbildningarna gjorde honom nervös. De hade varit arbetslösa så länge. Om han kunde fixa ett eget jobb, kunde Arbetsförmedlingen fixa med lärlingslön då? 

–  Min granne var begravningsentreprenör och jag har alltid varit intresserad av människor i kris. Min pappa dog i en hjärtinfarkt när jag var 15 och jag tjatade mig till att få se honom innan han begravdes. Den händelsen fastnade. Jag frågade min granne om jag kunde få komma och arbetsträna hos honom. Han hade inte möjlighet att ta emot mig så jag gick vidare till Roséns Begravningsbyrå och där blev det napp, säger Magnus Forss.

Men när det var dags för lärlingslönen sa Arbetsförmedlingen nej. Det fanns ingen officiell utbildning för begravningsrådgivare. Trots att Magnus Forss hade fixat ett jobb och begravningsbyrån ville lära upp honom, passade han inte in i mallen. 

–  Jag fick kämpa. Till slut fick jag en ny handläggare som sa: jag kan inte alla regler men jag ska göra vad jag kan för att du ska få jobba kvar. Och så blev det. 

 Arbetsträning krockade med Arbetsförmedlingens fasta tider

Spola 31 år framåt i tiden och Mariana Söderman är i samma situation. En gemensam bekant har presenterat dem för varandra. Mariana Söderman vill arbetsträna och Magnus Forss erbjuder henne att komma till Roséns begravningsbyrå. 

–  Jag sa först nej. Att jobba nära döden var inget jag ville göra. Men sen tänkte jag att man ska övervinna sina rädslor. Så då tänkte jag, varför inte? 

Men sedan 1990-talet har reglerna inte blivit enklare. Arbetsförmedlingen vill ha tydliga ramar och tider för arbetsträning. Mariana Söderman ska jobba mellan 09.00 och 11.00. Oavsett när en begravning börjar. 

–  Det fungerar ju inte. Här försöker vi skapa ett meningsfullt jobb och så är ramarna helt oflexibla. Men även den här gången fick vi vår vilja igenom efter lite bråk, säger Magnus Forss. 

Mariana Söderman

Therese Lindström som är enhetschef på Arbetsförmedlingen svarar så här om hur myndigheten tänker kring flexibilitet. 

– När det gäller arbetsträning har vi 100 procents fokus på den som arbetstränar. Det innebär bland annat att det ska finnas ramar kring arbetstider och arbetsuppgifter. Man kan alltid komma med förslag om arbetsplats att få träna på, men blir det för rörigt så säger vi nej. Inte av elakhet utan för att den som arbetstränar inte ska bli utnyttjad.  

Sedan 1 april är Mariana Söderman anställd av Rosén begravningsbyrå. Hon har haft sin första egna begravning och har omvärderat yrket. Det handlar inte bara om död utan också vad de efterlevande får med sig. En mackägare som får signaturmelodin till tv-serien Macken spelad för sig på orgel, en busschaufför som hon köpte en leksaksbuss och ställde på kistan. 

–  Det ska vara värdigt. Men det som är värdigt för Agda 92 år är nödvändigtvis inte samma som för Adam 22 år, säger Mariana Söderman. 


2 600 begravningar senare: ”Alla är min mormor”

Magnus Forss har haft drygt 2 600 begravningar. Han kammar alltid håret på de döda. Bäddar för dem så att de ligger bekvämt. Den första begravningen han hade var hans mormor. Känslan från den vill han behålla. 

– Jag tänker att alla mina begravningar är mormor. Hur skulle jag vilja att hon blev omhändertagen? Det är någons älskade som ligger i kistan. Och vi har fått förtroendet att ta hand om dem, säger Magnus Forss. 

Går det att ha roligt på jobbet när man arbetar med sorg?

–  Ja, vi skrattar här också. Det är fortfarande en arbetsplats där vi bryr oss om varandra, säger Magnus Forss. 

Men han tillägger att det såklart kan vara tufft ibland. Då försöker han att skilja på sorg och tragedi. Det är sorgligt att en äldre människa dör, men en tragedi när ett barn gör det.  Vid de tillfällena tillåter han sig att gråta. Allt annat är omöjligt. 

Arbetsträningen gav både anställning och en ny väg för arbetsgivaren

För Mariana Söderman har arbetsträningen på Roséns begravningsbyrå lett till flera saker. Först och främst ett jobb, men även en känsla av att få bidra och vara behövd.

Mariana Söderman

–  Är man arbetslös länge så blir man avpolletterad från samhället. Här har jag ett sammanhang, någon som frågar hur jag mår varje dag och ett meningsfullt arbete där jag hjälper människor i en svår situation. 

Men även arbetsgivaren har haft stor nytta av Marianas arbetsträning. 

– Hon har ju varit en stor tillgång. Fler arbetsgivare borde se möjligheterna med att ta in personer som arbetstränar. De kanske inte kan göra saker på samma sätt eller lika snabbt, men gör ändå väldigt stor skillnad, säger Magnus Forss. 

Duon Magnus och Marianas vägar flätades samman av slumpen. Men kanske fanns det en mening med det ändå?

–  Att jag började jobba som tandsköterska gjorde ju att jag fick ta hand om rädda människor. Den erfarenheten bär jag med mig, säger Mariana Söderman. 

Och Magnus har märkligt nog också haft nytta av sitt snickerijobb. 

–  Det har gjort mig praktisk. Jag fixar saker: vill någon bilentusiast ha en bild på sista färden för pappa mot kyrkogården i vår gamla PV från 1951, då tar jag hand om det. När mackägaren i stan dog körde jag förbi hans gamla arbetsplats en sista gång och viskade ”hejdå macken”.

Vad är arbetsträning? 

Arbetsträning är en rehabiliterande insats där du under handledning får prova på arbetsuppgifter på en arbetsplats för att bygga upp din arbetsförmåga, utan krav på produktivitet. 

Det är en anpassad aktivitet, ofta via Arbetsförmedlingen som syftar till att kartlägga din kapacitet och underlätta återgång till arbetslivet

Källa: Arbetsförmedlingen