Många undrar hur i hela fridens namn Kollega kan vilja se Jimmie Åkesson som a) del i en regering och b) som landsbygdminister. Vissa har även rört ihop Kollega och Unionen.

Det är olyckligt, men förståeligt. Kollega är Unionens medlemstidning, men med en fri och självständig ställning i förbundet. Det innebär att Unionen och dess företrädare inte har något inflytande över tidningens innehåll. Artiklarna bygger på journalistiska principer, och ansvarig utgivare är den som bestämmer vad som passerar nålsögat.

Det är alltså de journalistiska principerna vi måste ha som utgångspunkt när vi diskuterar den artikel som nu är i blåsväder. Jag kan upprepa gång på gång att vår avsikt inte var att ta ställning för eller emot något parti eller någon person. Vi ville belysa vilka personer läsarna känner förtroende för.

Men till slut ekar det lite ihåligt. Jag måste backa en smula. Jag måste fundera över hur vi resonerade när vi bestämde oss för att göra den här artikeln.

Det är valår i år. Kollegas 570 000 läsare utgör ett ganska bra tvärsnitt av Sveriges befolkning. Det kan vara intressant att se hur de resonerar inför valet i september. Det tror jag ingen invänder emot.

Sedan tog vi det hela ett steg till. Att fördela ministerposter utifrån läsarnas favoriter. Måhända var det ett steg för långt.  Politik är allvar. Demokrati är allvar. Humor och allvar går ibland som hand i handske, och ibland inte. I det här fallet kan jag konstatera att min idé missade mål.

Men låt inte ett plumpt skämt skymma sakfrågan. Vem vill vi se i riksdag och regering? Kollega ville ta tempen på det, och det är ledsamt att diskussionen inte kom att  handla om det.