Hoppa till huvudinnehåll
Jämställdhet

Kvotering - en viktig början

Att kvotera in kvinnor i bolagsstyrelserna löser knappast problemet med den bristande jämställdheten, anser genusforskaren Kerstin Alnebratt vid Göteborgs universitet. Det behöver inte heller leda till bättre beslut, enligt forskaren Pär Zetterberg.
Niklas Hallstedt Publicerad
Maja Suslin/TT
Maja Suslin/TT

- Det som händer när man kvoterar är att allt fokus hamnar på att det ska vara lika många, då blir det fråga om att räkna huvuden. Då riskerar man att cementera en binär könsuppfattning där man pratar om att män är sådana och kvinnor sådana. Det är direkt kontraproduktivt när man ska jobba med jämställdhet.

Samtidigt är det viktigt att få in människor med olika erfarenheter, poängterar hon.

- Men då handlar det inte bara om kön, utan om en massa andra saker också. Kvotering riskerar att leda till att föreställningar om kvinnors ”mjukhet” som ska komplettera männens ”hårdhet” bara lever vidare och förstärks.

Inför man inte kvotering kommer inget att hända.

Blir jämställdhet samma sak som att det ska vara lika många av varje sort är det lätt hänt att man glömmer bort att titta på hur makten är fördelad, anser Kerstin Alnebratt vidare. Det betyder inte att hon motsätter sig kvotering till bolagsstyrelserna.

- Näringslivet är den sektor där man gjort minst, och inför man inte kvotering kommer inget att hända. Det är bara att lyssna på Jens Spendrup (Svenskt Näringslivs ordförande) så förstår man det. Man går miste om en massa kompetens. Men jag är skeptisk till att kvotering blivit en så stor symbolfråga. Kvotering löser inte jämställdhetsproblemen, varken i näringslivet eller någon annanstans, men det är en viktig början.

Pär Zetterberg, forskare vid Uppsala universitet, som studerat kvotering till politiska församlingar, konstaterar via mejl att det är för mycket att hoppas på att inkvotering av kvinnor automatiskt skulle leda till bättre beslut.

"Den pressen på de kvinnor som väljs in är nog inte rimlig att sätta. Samhällsvetenskaplig forskning har under flera decennier visat att organisationer (bland annat lagstiftande församlingar och företag) har upparbetade rutiner och procedurer som är svåra att ändra på för nya personer som kommer in i organisationen.

Väl genomförda mindre studier, framförallt från Indien, visar dock att besluten trots allt kan bli delvis annorlunda när man inför kvotering. De kvinnliga representanterna prioriterar annorlunda än männen. T ex har fattigdomsbekämpning hamnat högre upp på agendan, bl a genom att stärka frågor om vattenförsörjning."

Kvinnor ska inte drabbas av meritsystem som gynnar män.

Zetterberg påpekar att det dock sällan är kvaliteten på besluten som varit det främsta skälet för införande av kvotering. I stället är rättviseskälet som dominerar, kvinnor ska inte drabbas av ett meritsystem som gynnar män.

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Jämställdhet

Kvinnor frågar oftare hur kollegan mår

Var fjärde kvinna frågar hur kollegorna mår varje dag. Motsvarande siffra för män är en tiondel. Det visar en enkät av Novus i samarbete med Make Equal.
Elisabeth Brising Publicerad 6 maj 2024, kl 06:01
Två kvinnor samtalar stående.
Kaffekokare och trevlighetsexpert. Vem är kontorets kurator, festfixare och florist? Känner du igen rollen hos någon eller har du tagit den själv? Foto: Shutterstock

Brukar du ställa frågor om hur kollegor mår? Om du är kvinna är det troligare att du svarar ja på frågan enligt en Novus-undersökning som gjordes i april i samarbete med jämlikhetskonsulterna Make Equal. 

Drygt var fjärde kvinna uppger att de själva har uppmärksammat kollegors mående minst en gång varje dag under senaste månaden. Motsvarande siffra för män är tio procent. 

Ungefär lika många män som kvinnor uppger att de själva uppmärksammat kollegors mående minst en gång per månad. 

Inte bara ”Tjena – läget?”

Alva Karlsson, jämlikhetskonsult på Make Equal, betonar att den sociala arbetsmiljön är en viktig, men ofta osynlig del i trivseln på arbetsplatsen. 

Alva Karlsson.jpg
Alva Karlsson. Foto: Make Equal

– Både män och kvinnor ställer frågor om kollegors mående, alltså frågor som är inte bara är: Tjena, läget? utan mer lyssnar in och tar till sig det kollegor säger.

Mer än dubbelt så många kvinnor som män upplever också att kvinnor i högre grad plockar bort andras koppar eller glas på kontoret. Enligt undersökningen är det också fyra gånger fler kvinnor som upplever att kvinnorna i högre grad tar ansvar för att ta anteckningar under möten. 

Fler kvinnor ökar uppskattningen 

Ett trevligt klimat gör att fler mår bra och vill stanna kvar. Men sällan får de som gör de små outtalade och osynliga uppgifterna cred, karriärutveckling eller lönepåslag för att de är sympatiska lagspelare som lyfter andra. Tvärtom kan det enligt studier påverka karriären negativt för individen, trots att arbetsplatsen gynnas. 

– Det här är en fråga som vi märkt på arbetsplatser att det är lite extra svårt att ta på. Det går inte att skapa roterande scheman kring vem som sköter det sociala, men det är osynligt arbete, något som tar tid och påverkar arbetsmiljön, säger Alva Karlsson. 

Vad får det här för effekter?

– Alla de osynliga arbetsuppgifterna är ingen stor grej var för sig, och nödvändigtvis inget som upplevs som jobbigt. Som att prata om helgen, det är inget man tänker på som en uppgift, men om samma personer också tar anteckningar och fixar fika blir det många timmar. 

Ska kvinnor vara mindre sociala eller män mer?

– Det handlar inte om det, utan om att börja synliggöra och ge cred till de som gör det här arbetet och hur vi är som personer. Vissa har lättare att ta socialt ansvar vilket är viktigt för arbetsplatsen. Är man inte så bra på det kanske man kan göra något annat extra. 
 
Hur creddar man de där som är skickliga i det sociala?

– Prata om att du uppskattar att personen frågar hur du mår. Det kan kännas skönt att någon märker det. Det kan även komma upp som något positivt i medarbetarsamtal. 

Blir man inte mindre produktiv av att sitta och prata? 

– Det behöver inte ta särskilt lång tid, jag tror få sitter och tar socialt ansvar åtta timmar per dag. Men om det är samma personer som kanske också städar efter fikan, tar anteckningar och gör en sammanlagd insats som inte ger personen någon uppskattning blir det en ojämlik utmaning. 

Förväntas det av kvinnor att de ska ta mer socialt ansvar?

– Ja, vi har sociala förväntningar på att kvinnor ska göra det. Om de inte gör det straffas de för att de inte stöttar och hjälper till. Men när män inte gör det så funderar man inte över det. Och om en man tar socialt ansvar anses det jättebra att han till exempel fixat fikat, säger Alva Karlsson.  

Hur ska man kunna prata om osynligt arbete utan att män slår bakut?

– Det handlar inte om skuld, utan om att synliggöra saker som man inte alltid tänker på, utan tar för givet. Prata om det på arbetsplatsen. Har vi några osynliga arbetsuppgifter i gruppen som tenderar att landa i vissas knä? Nu finns ett handlingsutrymme. Vi kan skapa positiv skillnad för en mer jämlik arbetsplats. 

Make Equals Osynligt-arbete-barometer i samarbete med Novus tar tempen på jämställdheten i svensk arbetsmiljö. Den senaste enkäten är gjord på 715 personer i åldrarna 20-65 år och ger en fingervisning om mäns och kvinnors upplevelse av socialt ansvarstagande. 

”Osynligt arbete” på jobbet är uppgifter som: 

• Hjälper företaget men som inte ingår i din arbetsbeskrivning eller i företagets/organisationens huvudsakliga uppdrag.

• Inte leder till några professionella fördelar för den som utför det. 

• Ofta görs i skymundan. 

• Inte kräver några särskilda specialkunskaper. 

• Studier visar att kvinnor lägger 200 fler timmar än män per år på osynligt arbete, vilket kan påverka lön och karriär negativt. 

Exempel kan vara brygga kaffe, föra mötesanteckningar, köpa fika, samordna presentinsamling - eller fråga hur kollegorna mår. 

Källa: Lise Vesterlund, professor i nationalekonomi som forskar om ”non-promotable work” och har skrivit boken The No Club: Putting a Stop to Women’s Dead-End Work. 

"Känslomässigt arbete"
Begreppet ”känslomässigt arbete” fick genomslag 2017 i en viral krönika av nordamerikanska journalisten Gemma Hartley som sedan skrev boken Så jävla trött - om kvinnors känslomässiga arbete.