Hoppa till huvudinnehåll
Insändare

Förbättra a-kassan för demokratin och möjligheten till arbete

Det är en god ide att fortsätta med bisysslor om man blir uppsagd från ordinarie arbete och nyttjar a-kassa. Beroende på om a-kassan betraktar bisysslan som godkänd eller inte så påverkas den möjligheten.
Åsa Frisk, Insändarredaktör Åsa Frisk Publicerad

Efter tid kan man tvingas att välja mellan att endast försörjas av bisysslan eller endast av a-kassan. Varaktighet krävs för godkänd bisyssla.

Definitionen av varaktighet är orättvis. Arbete skall ha förekommit i årets samtliga månader. Exempelvis, om man ägnat 40 timmar i månaden åt sin bisyssla men i stället väljer att förskjuta tiden så att man jobbar 60 timmar i vardera juni och augusti för att frilägga juli så diskvalificerar man sig från möjligheten att klassa arbetet som en bisyssla. Det är en snäv tolkning och man bör definiera varaktigheten med ett vidare perspektiv, ovanstående exempel hade ju lika många timmar på årsbasis. Ibland är det rimligt att vara ledig.

Politiska möten i juli är ovanligt, därför hävdar a-kassan att politiskt arbetad tid inte räknas för denna månad. Således kan politiska uppdrag knappast komma i fråga som godkänd bisyssla. Är då tanken att kommunen ska ersätta förlorad a-kassa enligt kommunallagen? Eller är syftet att fritidspolitiker ska avsäga sig sina uppdrag eller kanske utföra dem helt ideellt? Det känns främmande att förtroendet som någon fått vid ett val skulle värderas så lågt att uppdraget inte kan fullföljas med ersättning från a-kassan. Parlament ska upprättas vid val och inte vid konjunkturförändringar.

Definitionen av arbete är också orättvist. Arbetad tid ersatt med timarvode och provision godkänns. Arbetad tid som har ersatts månatligen t.ex. inläsningsarvode godkänns inte även om det kan styrkas att det utförts.

En annan förutsättning för att en bisyssla skall vara godkänd är att den inte genererar för mycket pengar. Om det visar sig att bisysslan genererat för mycket så omvärderas allt arbete som är utfört i den till att deklareras på kassakorten. I praktiken skulle då en krona för mycket i bisyssla kunna generera flera tusen kronor i återbetalning till a-kassan. Det vore bättre att avdraget om det överhuvudtaget skall göras stod i proportion till den överskjutande delen. T.ex. att man återbetalar 80 procent av det som överstiger gränsen. Låt både individen och försäkringen bli vinnare.

Jörgen Tjärnström, Fp.

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Insändare

Vad förväntar sig Sveriges regering att jag bidrar med?

När jag växte upp i Sverige på 60-talet på en bruksort kändes det som det fanns så mycket glädje i samhället, det fanns jobb till alla, man gick till Folkets Park och dansade, Folkets hus och såg på teater eller bio, de flesta barn hade två föräldrar och fick köpa lördagsgodis för stora femöringar.
Publicerad 17 augusti 2016, kl 11:27

När jag växte upp i Sverige på 60-talet på en bruksort kändes det som det fanns så mycket glädje i samhället, det fanns jobb till alla, man gick till Folkets Park och dansade, Folkets hus och såg på teater eller bio, de flesta barn hade två föräldrar och fick köpa lördagsgodis för stora femöringar. Det jag upplevde som barn var att livet var enklare, en bruksort med fabrik, affärer, post och bank. Ingen orättvisa, avundssjuka eller rasism. Förmodligen fanns det väl lite under ytan men det var inget påtagligt.

Idag sitter jag ensam i min lägenhet med spänningshuvudvärk och trötthet. Jag äter Sertralin och Propavan, den ena är ett lyckopiller och det andra är för sömnen. Jag var en hårt arbetande konsult, mycket övertid och stress under flera år, mycket kundkontakt och bråk om avtal. När jag blev 50plus blev jag uppsagd. Företaget och kunderna ville ha unga nyutbildade.

Så vad ska jag göra nu kan man fråga sig. Vad förväntar sig Sveriges regering och samhälle att jag ska bidra med? Jag tänker ibland att det finns dom som har det värre, hemvändande svenska soldater som sett död och lidande i Mali och Afganistan. Jag läste en artikel att dessa fick inte den hjälp de borde få, en del mådde väldigt dåligt med svåra sömnproblem, depressioner, posttraumatisk stress. Det är bara att konstatera att det verkar inte finnas så mycket professionell hjälp att få i Sverige. Kanske för vissa, som har tur, eller har råd.

https://www.youtube.com/watch?v=4JNK0S99RNU

//JHansson