Hoppa till huvudinnehåll
Insändare

Rättvisa handlar om att behandlas lika i skattehänseende och är en grundläggande rättighet

Jobbavdragen är alltså den största diskrimineringen i Sveriges historia?
Åsa Frisk, Insändarredaktör Åsa Frisk Publicerad

Insändare/debatt svar till Urban Olsson

 

 

Pensioner är uppskjuten lön och därför ersättning för utfört arbete.  Pensionärerna har själv betalat in via skatten.  Tjänstepensionerna är dessutom avtalad försenad lön. För oss som är pensionärer i dag, gäller detta definitivt. Annars har skatteverket, försäkringskassan och samtliga tjänstepensionsförvaltare fel.  

Texten i mitt beslut om ålderspension lyder:" Pensionsbehållning är summan av vad du betalat in till din pension under ditt yrkesliv."

 Skattesänkningar skall därför ske, så att alla behandlas lika i skattehänseende.

Löneutvecklingen har för förvärvsaktiva mellan åren 1992 och 2006 ökat med 70 % och realt med 40 % (källa SCB). Pensionerna har under samma tid endast ökat med 21,6 % och realt med 0,1 %.    

Pensionerna har alltså försämrats med 37,4 % i förhållande till lönearbete.

(Och det har ju inte blivit bättre den senaste tiden.)

När ny statistik är klar tror jag att det visar sig att pensionerna har minskat uppemot 50 % i förhållande till löner under de senaste 15 åren. De som tjänar mest på jobbskatteavdragen, är de som hittat på det. Jobbskatteavdraget handlar om ren girighet från Borg och hans penganissar. Man utövar ren stöld från en generation som med betydligt högre arbetstid än dagens har byggt upp vårt välfärdssamhälle.

Riskdagsmännen har haft den otroliga fräckheten att undanta sina egna pensioner, så att dom och högre statstjänstemän får göra jobbavdrag på sina pensioner. Riksdagsmännens löner har under samma tidsperiod ökat med flera 100% mer än vanliga pensioner.

Sverige är det enda land i värden där pensionärerna betalar högre skatt än alla andra.
Jerry Jönsson Pensionär

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning
C&K 2-25

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Insändare

Vad förväntar sig Sveriges regering att jag bidrar med?

När jag växte upp i Sverige på 60-talet på en bruksort kändes det som det fanns så mycket glädje i samhället, det fanns jobb till alla, man gick till Folkets Park och dansade, Folkets hus och såg på teater eller bio, de flesta barn hade två föräldrar och fick köpa lördagsgodis för stora femöringar.
Publicerad 17 augusti 2016, kl 11:27

När jag växte upp i Sverige på 60-talet på en bruksort kändes det som det fanns så mycket glädje i samhället, det fanns jobb till alla, man gick till Folkets Park och dansade, Folkets hus och såg på teater eller bio, de flesta barn hade två föräldrar och fick köpa lördagsgodis för stora femöringar. Det jag upplevde som barn var att livet var enklare, en bruksort med fabrik, affärer, post och bank. Ingen orättvisa, avundssjuka eller rasism. Förmodligen fanns det väl lite under ytan men det var inget påtagligt.

Idag sitter jag ensam i min lägenhet med spänningshuvudvärk och trötthet. Jag äter Sertralin och Propavan, den ena är ett lyckopiller och det andra är för sömnen. Jag var en hårt arbetande konsult, mycket övertid och stress under flera år, mycket kundkontakt och bråk om avtal. När jag blev 50plus blev jag uppsagd. Företaget och kunderna ville ha unga nyutbildade.

Så vad ska jag göra nu kan man fråga sig. Vad förväntar sig Sveriges regering och samhälle att jag ska bidra med? Jag tänker ibland att det finns dom som har det värre, hemvändande svenska soldater som sett död och lidande i Mali och Afganistan. Jag läste en artikel att dessa fick inte den hjälp de borde få, en del mådde väldigt dåligt med svåra sömnproblem, depressioner, posttraumatisk stress. Det är bara att konstatera att det verkar inte finnas så mycket professionell hjälp att få i Sverige. Kanske för vissa, som har tur, eller har råd.

https://www.youtube.com/watch?v=4JNK0S99RNU

//JHansson