Hoppa till huvudinnehåll
Insändare

Vad gör ni för att underlätta för oss sjuka?

Någon måste betala för skattesänkningarna som det NYA arbetarpartiet genomfört för sina arbetar som bor i Täby och Djursholm. Allt går ut på att det ska löna sig att arbeta men vad händer med de personer som inte kan arbeta? Ska dessa behöva betala för att de rikare ska bli rikare och klyftorna öka och utslagningen lika så?
Åsa Frisk, Insändarredaktör Åsa Frisk Publicerad

Varför kan inte regeringen ta steget fullt ut och ta bort alla bidrag? Det är dit man vill komma men man gör det i små steg. Hur kan ett parti som KD som står för kristendom medverka i detta förslag?

Alla riksdagsmän som stöder detta: tänk om ni drabbas av sjukdom och arbetslöshet eller båda sakerna? Då får ni smaka på det ni beslutat om. Men det lär ju knappast hända, riksdagsmän har försäkringar och avtal som inga vanliga svenskar har.

Man kan inte säga att den sittande regering har kontakt med verkligheten men man kanske inte har sjuka och arbetslösa personer som nära och kära och där av inte behöver bry sig. Eller så skiter man i dessa personer och anser att de får skylla sig själva att de har drabbats.

Jag undrar hur friska folk blir om man måste gå till socialen och göra sig av med allt man har byggt upp och skaffat sig, att vara sjuk kostar mycket mer än vad folk tror eftersom man måste skaffa mera bekvämligheter för att klara den dagliga tillvaron. Att få hela sin framtid söderslagen gör väl att man blir friskare eller?  Sverige har råd med ett bra välfärdssystem där alla ska vara med och finansiera rik som fattig efter vad man kan bidra med.

När ska facket ta sitt ansvar för oss som har drabbats dubbelt? Att skylla på lagar och politiker hjälper inte. Jag tycker att ni ska tillsätta en eller flera ombudsmän, som för vår talan. Jag vet att  pengar finns, jag är ju med och betalar.
Långtidsjukskriven  / Arbetslös och betalande medlem

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Insändare

Vad förväntar sig Sveriges regering att jag bidrar med?

När jag växte upp i Sverige på 60-talet på en bruksort kändes det som det fanns så mycket glädje i samhället, det fanns jobb till alla, man gick till Folkets Park och dansade, Folkets hus och såg på teater eller bio, de flesta barn hade två föräldrar och fick köpa lördagsgodis för stora femöringar.
Publicerad 17 augusti 2016, kl 11:27

När jag växte upp i Sverige på 60-talet på en bruksort kändes det som det fanns så mycket glädje i samhället, det fanns jobb till alla, man gick till Folkets Park och dansade, Folkets hus och såg på teater eller bio, de flesta barn hade två föräldrar och fick köpa lördagsgodis för stora femöringar. Det jag upplevde som barn var att livet var enklare, en bruksort med fabrik, affärer, post och bank. Ingen orättvisa, avundssjuka eller rasism. Förmodligen fanns det väl lite under ytan men det var inget påtagligt.

Idag sitter jag ensam i min lägenhet med spänningshuvudvärk och trötthet. Jag äter Sertralin och Propavan, den ena är ett lyckopiller och det andra är för sömnen. Jag var en hårt arbetande konsult, mycket övertid och stress under flera år, mycket kundkontakt och bråk om avtal. När jag blev 50plus blev jag uppsagd. Företaget och kunderna ville ha unga nyutbildade.

Så vad ska jag göra nu kan man fråga sig. Vad förväntar sig Sveriges regering och samhälle att jag ska bidra med? Jag tänker ibland att det finns dom som har det värre, hemvändande svenska soldater som sett död och lidande i Mali och Afganistan. Jag läste en artikel att dessa fick inte den hjälp de borde få, en del mådde väldigt dåligt med svåra sömnproblem, depressioner, posttraumatisk stress. Det är bara att konstatera att det verkar inte finnas så mycket professionell hjälp att få i Sverige. Kanske för vissa, som har tur, eller har råd.

https://www.youtube.com/watch?v=4JNK0S99RNU

//JHansson