Efter 8 veckor var jag i upplösningstillstånd, jag hade inga pengar och fick inga livstecken från a-kassan. Som jag förstår, efter telefonkontakt och mailväxling med handläggare, så hade de helt enkelt inte hunnit till mig än. På 8 veckor? Det betyder alltså att de är grovt underbemannade. Är detta en rimlig anledning till att helt haverera medlemmars ekonomiska situation? Nej, jag tycker inte det. Det är dålig personalplanering. Jag tycker att det är helt ofattbart skandalöst att vi medlemmar ska behöva lida för det!

Under den 9:e veckan damp det ner ett brev som innehöll en massa punkter med saker jag måste komplettera med till a-kassan (varav flera var intyg som det inte går att läsa om nånstans att man behöver). Man kan ju tycka att jag skulle fått ett sådant besked tidigare, men nu var jag ändå glad att mitt ärende var uppe för handläggning. Med blixtens hastighet såg jag till att få in dessa intyg och skickade in dem till a-kassan. Nu trodde jag såklart att det skulle gå undan, nu hade de ju ändå börjat med mitt ärende. Men nej. Nu har det som sagt gått 13 veckor och jag har ännu inte fått något besked.

Jag kan inte vara tålmodig mer. Här har jag suttit hela sommaren och väntat. Har lånat pengar av vänner till räkningar, men det går inte mer. Nu när jag har betalat räkningar så har jag 200 kr kvar. Tålamodet är helt borta och har ersatts med fullständig panik! Dessutom vägrar a-kassan att ge information om UNGEFÄR när man kan få besked. Jag begär bara att få veta om det är på gång eller om det kommer dröja många veckor till.

Hur kan Unionens a-kassa utsätta människor i kris för denna plågsamma väntan? Jag trodde aldrig att man kunde behandlas så här i Sverige. Det kanske är vardag för dem, vilket i så fall är fruktansvärt tragiskt.
Besviken och förbannad