Jag är förtroendevald (klubbordförande, regionstyrelseledamot, kongressombud) inom Unionen, f.d. Sif och började min fackliga resa inom Pappers.

Jag börjar tvivla på fackföreningsrörelsens överlevnad, läser utredningar m.m. hur vi skall rekrytera fler medlemmar, om vilket förbund som har lägst avgift till A-kassan, eller flest andra förmåner t.ex. rabatter på olika försäkringar. Allt går ut på att vi skall rekrytera medlemmar från varandra inom fackföreningsrörelsen.

Jag tycker naturligtvis att vi skall använda en del av medlemsavgiften till att rekrytera fler medlemmar, men då är det till de oorganiserade som vi skall vända oss, inte "slåss" sinsemellan.

Varje fackförening är unik i sig själv och det är innehållet i resp. fackförening som skall vara skälet hur jag väljer, viktigt är att den representerar just min yrkesutövning med dess specifika förutsättningar.

Jag tycker också att vi måste bli bättre på att återuppväcka historien till varför fackföreningar bildas i Sverige och uppkomsten av kollektivavtalen.

Innan vi hade fackföreningar, så har vi här följande Citat från "Det var på tiden" som ett ett lysande exempel:

När Sverige var ett U-land

Sverige var ett mycket fattigt land 1879, ett av de fattigaste i Europa.

Det fanns inte åkermark så att det räckte till alla och många människor måste tigga sig fram.

Men nu hade man uppfunnit sågverk som drevs av ångmaskin och på dessa behövdes det arbetare.

Men det var mycket låga löner som betaldes och på vintrarna blev det ingen lön alls eftersom såg verken stängde då det inte gick att flotta timmer på älvarna.

Våren 1879 hade försäljningen utomlands gått dåligt och sågverksägarna sänkte lönerna med 20 procent. Nu rann sinnet till på arbetarna. De samlades på Sarpskyttefältet utanför Sundsvall och krävde sin vanliga lön. Allt arbete på sågarna i Sundsvallstrakten stannade.

Sågverksägarna blev oroliga. Ingenting blev gjort och de måste betala för fartygen som låg och väntade på last. De kallade på landshövding, Curry Treffenberg. Han ställde sig helt på sågverksägarnas sida, kallade in militär som omringade de strejkande. (en "strike" sa man då, för det är ett engelskt ord och det hade ännu inte försvenskats). Han hotade dem med fängelse och att de skulle vräkas från sina bostäder som de hyrde av bolagen.

Mot militären kunde inte arbetarna göra något. De blev tvungna att gå tillbaka till sina arbeten och ta lönesänkningen. Men många fick inte tillbaka sina jobb. När de sökte arbete på andra ställen fick de inget där heller.

Sågverksägarna skickade brev till varandra och skrev att de och de arbetarna ska du akta dig för. Det här kallades att "komma på svarta listan".     (Slut på citat)

Med detta vill jag be alla att ta sig en funderare på varför vi bildade fackföreningar och värdet av dessa.

Se vad som händer idag med Laval, salladsbaren m.fl. och hur det är att jobba fackligt idag och vilka ägare vi kommer att få i framtiden, Sverige håller på att säljas ut.

Vi måste också värna om våra kollektivavtal och stärka rätten att arbeta fackligt, idag så ser vi fler och fler fall där fackliga företrädare får lämna sina jobb, vad händer med dessa, blir de svartlistade av arbetsgivarna?

(Under tidigare stadier i industrialismen var det vanligt att företag motarbetade fackföreningar, till exempel genom att helt enkelt avskeda fackföreningsanslutna arbetare. Detta är fortfarande vanligt i tredje världen, men förekommer även i västvärlden. USA är ett exempel, men även i Sverige har det skett även på senare år).

Vill Sveriges löntagare tillbaka till en tid där statsmakterna och arbetsgivaren är den som avgör om vi får lön eller inte.

Kollektivavtalen är ju den "Svenska modellen" som framhävs av fackföreningsrörelse, Svenskt näringsliv och regeringen, så då skall det också vara något som alla skall stå upp för eller?

Så åter till rekrytering av medlemmar till fackföreningsrörelsen, - det är innehållet som vi erbjuder som skall locka fler medlemmar, oorganiserade eller ev. organiserade i andra förbund.
                                                                                 Klubbordförande/Regionstyrelseledamot/Kongressombud i Unionen Per-Åke Halvordsson,
fortfarande en stolt facklig företrädare