Hoppa till huvudinnehåll
Insändare

Medlemskapet ska vara attraktivt

Ett medlemskap i Unionen måste ge ett mycket tydligt mervärde. Allt för många har svårt att förstå att medlemskapet i sig ger ett mervärde då det stärker förbundets förmåga att bevara och stärka de kollektivavtalade förmånerna. Att allt färre förstår helheten är ett av de viktigaste skälen till varför allt fler väljer att stå utanför ett medlemskap.
Åsa Frisk, Insändarredaktör Åsa Frisk Publicerad

Medlemskapets otydliga mervärde

Medlemskapet i förbundet ger för litet av tydligt mervärde jämfört med dem som väljer att stå utanför. Detta måste förändras för att styrkan i förbundet i form av en hög organisationsgrad skall bestå.

Kollektivavtalets bevarande i dess nuvarande from kan långsiktigt endast garanteras om vi till medlemskapet kan knyta förmåner som endast omfattar medlemmarna. Förmånerna måste vara tydliga och viktiga för individen.

Möjligheter

I den omläggning av regeringspolitiken som sker mot "arbetslinjen" försämras de allmänna nivåerna i bland annat arbetslöshetsförsäkringen. En möjlighet öppnas samtidigt för initiativ, exempelvis Unionens kompletterande arbetslöshetsförsäkring. Ett tydligt mervärde som följer med ett medlemskap. Fler förändringar i de allmänna socialförsäkringssystemen kan vara att vänta. Förändringar som också kan ge möjligheter för vårt förbund.

Försäkringar som ger medlemmen trygghet är intressanta. Kompletterande arbetslöshets-, sjukförsäkringar med mera är attraktivt. I kraft av sin storlek har Unionen goda möjligheter att förhandla fram kostnadseffektiva erbjudanden. Erbjudande om bilförsäkringar, banklån etc. till knappt konkurrenskraftiga villkor är däremot av marginellt intresse.

Unionen skulle kanske starta helt nya kooperativa verksamheter som vänder sig till medlemmar.

Vad gör vi

Kanske är det dags att börja fundera över på om vi skall arbeta för att bryta ut en del av förmånerna i kollektivavtalet och knyta dem till medlemskapet. Ett resonemang som säkerligen stöter på både ideologiska såväl som tekniska problem. Kanske det ändå är nödvändigt med detta resonemang för att nå en organisationsgrad som gör att kärnan i avtalet kan bibehållas?

Vi måste arbeta för att skapa ett mervärde kopplat till medlemskapet. Det absolut säkraste sättet att bevara de gemensamma avtalen.

Vi måste informera om de viktigaste mervärden i form av exempelvis kompletterande arbetslöshetsförsäkring på ett mycket intensivare sätt än idag.

Vi måste göra medlemskapet så attraktivt att endast ett fåtal ser möjligheten att stå utanför som ett intressant alternativ.

Magnus Johannesson
Unionare i Sydost 

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Insändare

Vad förväntar sig Sveriges regering att jag bidrar med?

När jag växte upp i Sverige på 60-talet på en bruksort kändes det som det fanns så mycket glädje i samhället, det fanns jobb till alla, man gick till Folkets Park och dansade, Folkets hus och såg på teater eller bio, de flesta barn hade två föräldrar och fick köpa lördagsgodis för stora femöringar.
Publicerad 17 augusti 2016, kl 11:27

När jag växte upp i Sverige på 60-talet på en bruksort kändes det som det fanns så mycket glädje i samhället, det fanns jobb till alla, man gick till Folkets Park och dansade, Folkets hus och såg på teater eller bio, de flesta barn hade två föräldrar och fick köpa lördagsgodis för stora femöringar. Det jag upplevde som barn var att livet var enklare, en bruksort med fabrik, affärer, post och bank. Ingen orättvisa, avundssjuka eller rasism. Förmodligen fanns det väl lite under ytan men det var inget påtagligt.

Idag sitter jag ensam i min lägenhet med spänningshuvudvärk och trötthet. Jag äter Sertralin och Propavan, den ena är ett lyckopiller och det andra är för sömnen. Jag var en hårt arbetande konsult, mycket övertid och stress under flera år, mycket kundkontakt och bråk om avtal. När jag blev 50plus blev jag uppsagd. Företaget och kunderna ville ha unga nyutbildade.

Så vad ska jag göra nu kan man fråga sig. Vad förväntar sig Sveriges regering och samhälle att jag ska bidra med? Jag tänker ibland att det finns dom som har det värre, hemvändande svenska soldater som sett död och lidande i Mali och Afganistan. Jag läste en artikel att dessa fick inte den hjälp de borde få, en del mådde väldigt dåligt med svåra sömnproblem, depressioner, posttraumatisk stress. Det är bara att konstatera att det verkar inte finnas så mycket professionell hjälp att få i Sverige. Kanske för vissa, som har tur, eller har råd.

https://www.youtube.com/watch?v=4JNK0S99RNU

//JHansson