En forskare på Institutet för framtidsstudier blev förbluffad när hon upptäckte att de som jobbar i den svarta hushållsnära sektorn ofta ställs inför krav på sexuella tjänster. För alla som någon gång sökt lägenhet i Stockholm är dock absurda sexkrav inget nytt, om än osmakligt. Sex är ett inte helt ovanligt villkor på bostadsmarknaden.
Jag har själv svarat på en annons om en attraktiv bostad på Söder, som jag och en kompis skulle dela.
- Ställer du upp på lite studs? frågade lägenhetsinnehavaren på grötig skånska.
- Va?
- Ställer du upp på lite studs? repeterade han sitt kryptiska budskap och jag tolkade det i min enfald till att betyda - vill du hyra lägenheten omgående?
Så jag svarade ja.
I efterhand kan man säkert ifrågasätta hur det var möjligt att göra denna tolkning - men man hör det man vill höra och vi var i i desperat behov av någonstans att bo.
Det var först när han föreslog att min tjejkompis och jag skulle komma och titta på lägenheten i omgångar som jag började ana oråd.
- Varför det? Varför kan vi inte komma tillsammans?
- Jo, har ni den läggningen så. Det går bra för mig. I går var det ett par här och gjorde det tillsammans med mig, tror jag att han svarade men eftersom det sades på bred skånska så var jag fortfarande lite osäker när jag slängde luren i örat på honom.
Länge våndades jag över om jag kanske misstolkat skåningen och gått miste om världens chans att förvärva en lägenhet, men vittnesmål från flera andra bostadsaspiranter har fått mig att förstå att studs är en omskrivning av sex och att sex är ett förekommande krav på bostadsmarknaden.
Och även på arbetsmarknaden. Inte bara i den svarta städbranschen. En gång gick mig ett journalistjobb förbi trots att jag hade betydligt bättre meriter och längre erfarenhet än den som fick jobbet, och trots att facket på företaget så gott som lovat mig tjänsten eftersom bara jag hade den specialkompetens som krävdes.
Föga anade varken facket eller jag att sexuella tjänster ingick i arbetsbeskrivningen. Först senare, då en bekant till mig badade bastu med en av cheferna, kröp det fram att chefen anställt en presumtiv sexpartner.
Huruvida han faktiskt fick till det eller ej, vet jag inte säkert, men kvinnan i fråga gick till en annan tjänst efter blott ett halvår.
Det finns egentligen inget som hindrar en privat arbetsgivare från att anställa precis vem han eller hon vill. När konkurrensen hårdnar och folk är tillräckligt desperata, kan arbetsgivare och hyresvärdar välja och vraka mellan de sökande och väljer den som vill ge det där lilla extra. Om det nu är sex, pengar (acceptera usel lön/hisklig hyra) eller löften om outsinligt smicker och rumpslickeri. Det är vidrigt och osmakligt. Inom det offentliga finns lag om att alla grunder för att anställa någon ska vara sakliga - jag ser inga hinder för att samma krav ställs på privata arbetsgivare så att vi slipper problemet med diskriminering, godtycke och kåta småchefer.