Hoppa till huvudinnehåll
Övrigt

Kortlivade katalogiseringar

Tron på nationalkaraktärerna har aldrig dött. Jag är till exempel uppvuxen med föreställningar om svenskar som inbundna, tyskar som regelstyrda och spanjorer som temperamentsfulla. Nu är det grekerna som får sin släng av sleven.
Niklas Hallstedt Publicerad
Niklas Hallstedt

I en bok om Rhodos berättar den brittiske författaren Lawrence Durrell om ett möte med en fiskare med stort intresse för världspolitik.
Vad skulle du göra om du blev världsdiktator?, frågar Durell. Jo, fiskaren skulle säga till alla att stoppa: "Vi ska ändra allt". Och om inte det funkar? Jo, då skulle han stjäla alla pengar han kunde från staten och dra sig tillbaka.

Det är en bild av Greken. En annan hittar man hos Hergé, som var en mästare på att plocka upp fördomar. Den stenrike Rastapopoulos i Tintinböckerna är fullständigt skrupellös och ägnar sig gladeligen åt både slavhandel, knarksmuggling och kidnappning. Samtidigt ger han närmast ett en smula fånigt intryck med sin tillgjordhet och plötsliga vredesutbrott.

Den här nationalkaraktären har fått en renässans de senaste månaderna: grekerna är allmänt skurkaktiga, de stjäl från både staten och EU.

Tron på nationalkaraktärer fyller väl knappast någon funktion utöver att tillfredsställa vårt behov av att katalogisera och spalta upp mänskligheten. Det finns därför all anledning att se upp för dem.

Men ibland kan de ändå tyckas träffa rätt. Se exempelvis på den svenska nationalkaraktären så som den ofta utmålas: en smula trög och hederlig. Nog finns det inslag av detta i "svenskheten". Isoleringen här uppe i norr har gjort oss en smula socialt inkompetenta. Vad gäller hederligheten är den nog mest en följd av femhundra år med en stark stat som har sett till att straffa dem som inte följer lagen. Vem utom en svensk skulle för övrigt kunna hitta på något så fånigt som att det är sexigt att betala skatt?

Även i fallet Grekland finns säkert ett korn av sanning. Här har en korrupt stat som struntat i att driva in skatter bäddat för ekonomisk kris.

Jag tror att det var Alexandra Pascalidou som skrev att grekerna gärna talar beundrande om den svenska välfärdsmodellen. Men nämner man då att modellen bygger på att alla betalar skatt tappar de intresset.

Det betyder inte att grekerna skulle vara mer ohederliga än svenskarna, utan bara att de haft chansen att vara det.
För de så kallade nationalkaraktärer är historiska paranteser. Tidigare har de kunnat ha relativt långa livslängder, men i takt med globaliseringen och snabbare sociala och ekonomiska omsvängningar blir de allt mer kortlivade.

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Kollega nummer 1 2025 omslag

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Övrigt

Dubbel vinstchans för Kollegaredaktionen

Ett reportage om kaoset på Sveriges största arbetsplats, Arlanda. Och en illustration av en babblare som tar över allt talutrymme på jobbet. Både Kollega och systertidningen Chef & Karriär är nominerade till Fackförbundspressens priser.
Helena Ingvarsdotter Publicerad 6 maj 2024, kl 11:34
Till vänster markpersonal på Arlanda, till höger en illustration på en babblande man
Tidningen Kollega och Chef & Karriär är nominerade till två av Fackförbundspressens journalistpriser. Den första i kategorin bästa berättande text och den anda i kategorin bästa illustration. Foto: Staffan Claesson/Illustration: Mia Nilsson

Ett reportage om Sveriges största arbetsplats Arlanda kan vinna pris när Fackförbundspressens journalistpriser delas ut den 23 maj.

I texten av Kollegas reporter Johanna Rovira får vi följa människorna som fick utstå spott och slag i kaoset som uppstod på grund av vaccinationspass och krav på coronatester.

Det blev tumult när passagerarna invaderade flygplatsen hela dygn innan de skulle resa för att vara på säkra sidan. Texten ger en ökad förståelse för arbetsvillkoren för markpersonalen, som gjorde sitt bästa.

Läs reportaget här.

Kollegas systertidning Chef & Karrär, som går till Unionens drygt 100 000 chefsmedlemmar, är nominerad i kategorin bästa illustration. Illustratören Mia Nilsson har gjort en bild som visar hur en riktig storbabblare tar över allt talutrymme. Något många av oss kan känna igen.

Se illustrationen i sin helhet här.