Därför blev hon också irriterad när äldsta sonen kom hem och började korsförhöra henne om arbetslöshet. Vad är det? Varför ska man jobba? Om man inte jobbar, vad gör man då istället? Får man inga pengar då? Hur blir man polis? Kan poliser vara arbetslösa? Är grannen arbetslös? Förresten, vem är Anders Borg?

Pojken går i förskoleklass. Kan han inte få vara barn ett litet tag till, undrade hans arga mamma.

Jo, svarade jag tveksamt. För jag vet inte. Jag som darrar av skräck varenda gång mina ungar är ledsna.
När min sexåring kräver att få gå till skolan själv, låter jag det ske. Motvilligt. Upprepar tyst mitt mantra "pedofiler rövar inte bort barn mitt på ljusa dan i centrala Stockholm".
Eller när han är ute på gården och leker med kompisarna. Han vet att gränsen går vid den vita grinden, för där utanför finns snabba bilar som mosar små virriga barn.
Och när han frågar om han kan dö, låtsas jag inte höra.

Det är en konst att hjälpa utan att stjälpa.

Själv är jag uppvuxen med HC Andersens "Flickan med svavelstickorna". Hardcore-versionen, inte den med de barnvänliga illustrationerna som min hariga generation serverar sina barn. Den lilla flickan jag fick se varje kväll var utmärglad, hungrig och förtvivlad. Hon tände sina stickor för att söka värme och en strimma hopp i hallucinationer innan hon frös ihjäl.

Min mamma slog teatraliskt igen boken och påminde mig om de riktiga flickorna och pojkarna, av kött och blod, som svalt ihjäl.
Mamma var mycket, men hönsmorsa var hon inte.

Ibland när jag tycker att mina barn slår världsrekord i gnäll eller när jag curlat lite för ofta, berättar jag också om världen där utanför. Om jordbävningar, barnsoldater, flyktingläger och simpla magsjukor som dödar oändligt många.

Så när min son upplyste mig om att man måste plugga mycket för att få jobb, annars hamnar man i "utanförskap" höll jag med. Skolan rustar kidsen för framtiden tänkte jag och förklarade ordet utanförskap. Han tyckte inte om det han fick höra.

Och mitt hjärta svällde.

Min lilla plutt med de alldeles för stora framtänderna. Som frågar oroligt om döden, arbetslöshet och kärlek.
Jag ska iskallt putta dig från boet, flyg snabbt, högt och bäst hör du det?
Men helst vill jag lova dig att döden och arbetslöshet inte existerar. Att inget ont ska hända. Ingen flicka eller pojke ska krossa ditt hjärta. När jag ändå är igång, ge fan i att i klättra i det där trädet. Och du vet väl att Barnen i Bullerbyn är på låtsas? Man ska ha flytväst. Det vet du väl?