En av killarna i klassen sprang fram till mig, klämde på höger bröst och sprang sen iväg.Lika naturligt som det var att få bröst, lika naturligt var det att pojkar ville ta på dem, tröstade en lärare mig senare.

Och andra gången. Jag var på en kontroll på vårdcentralen, 16 år gammal.

Läkaren lyssnade på mina lungor. Han pratade om min vackra solbränna. Hans händer smekte min rygg och midja. Tror jag. Han blick fastnade i min urringning. Tror jag.Obehagskänslan i magen var jag i alla fall säker på.

Men det värsta hände sen. Jag jobbade extra i en butik och hade en toppenchef. För honom berättade jag om doktorn. Min chef skrattade. "Se det som en komplimang. Bjussa på det, du är ju ung och vacker. Och han är en gammal gubbe".

Sen blev jag vuxen och hamnade medievärlden. Det blev en tredje och fjärde gång. Som på den där radiokursen. Oerfarna jag träffade en reporter som hade allt man kunde drömma om. Tyckte jag då. Det vill säga lite inflytande, ett halvt kändisskap och fast jobb. Kursen tog slut och ett mejl damp ner. Han vill träffas, prata och bli "ett med mig". Kanske kunde han fixa ett jobb också.

Jag slängde mejlet och hoppades vid gud att det inte skulle straffa sig. Jag var visserligen oerfaren och utan fast jobb men aldrig att jag skulle bli ett med där det aset till gamla gubbe.

För jag tänkte på min dåvarande chefs kommentar om doktorn. "Han är en gammal gubbe".Jag la till ett "jävla as" och det blev min tysta taktik på kommande julfester när klibbiga händer inte ville lämna låren och spritdränkta röster viskade i örat om hångel och vikariat.

För ett tag sen intervjuade jag en kvinna som blivit sextrakasserad av sin chef. Det tog ett år för henne att fatta vad hon blev utsatt för. För sextrakasserier handlar inte bara om tafsande. Det är mer än så. Blickar, ord, bilder, antydningar.

Men alla som råkar ut för det vet att gränsen är nådd för jävligt länge sen. För det är ovälkommet, obehagligt och subtilt. Och de som gör det då, sextrakasserar alltså? Vet inte de om den där gränsen?

Sätter en årslön på att de gör det men varför sluta om ändå ingen säger ifrån tillräckligt högt? För det handlar ju om makt och makt är trevligt. Men det är ju bara att säga ifrån, sa en kompis. Skulle inte du?

Jo, idag skulle jag nog det. Snart 37, fast jobb och med en chef och arbetskamrater som jag har förtroende för. Försök ni bara och jag skulle hota med DO, facket och arbetsmiljöombud.

Men om jag vore yngre på ett sommarvikariat som kanske, kanske skulle leda till något annat? Eller om jag visste att jag skulle ryka snabbare än blixten om jag så öppnade käften vid minsta gnissel? Eller om det var chefen som gluttade på tuttarna?

Nej då skulle jag återgå till samma gamla tysta taktik. Ditt jävla as till gammal gubbe.