Hoppa till huvudinnehåll
Arkiv

Fackliga krav på svenskt ordförandeskap i EU

Publicerad

Fackliga krav på svenskt ordförandeskap i EU

Sysselsättningspolitik, utvidgning, kompetensutveckling och jämställdhet är några av de frågor som de fackliga organisationerna vill prioritera under Sveriges ordförandeskap i EU.

Kompetensutveckling och EU-utvidgning står högt på de fackliga centralorganisationernas dagordning när Sverige tar över ordförandeklubban i EU nästa år. Gemensamt med Europafacket har TCO, SACO och LO framfört sina krav till regeringen.
Livslångt lärande är en viktig faktor när man på Europanivå talar om full sysselsättning år 2010. Om några år kommer arbetslösheten att ha övergått i arbetskraftsbrist. Därför, menar de fackliga organisationerna, är det nödvändigt att föra fram kompetensutvecklingen. Ingen ska behöva gå arbetslös på grund av bristande kunskaper när arbetstillfällen finns.
–Människor ska ha möjlighet att vara kvar i arbetslivet. Vi måste attackera stressen genom livslångt lärande. Vi kan inte heller konkurrera lönemässigt med låglöneländer. Våra konkurrensfördelar består i stället i en kunnig och utbildad arbetskraft, säger TCO:s Sture Nordh.
Förhoppningen är att man så småningom ska kunna teckna ett avtal på Europanivå om kompetensutveckling.
–Det finns allmänna rekommendationer i EU:s sysselsättningsprogram, men det har kommit väldigt lite konkret ut av det. Vi borde kunna ta ytterligare ett steg genom att arbetsgivarorganisationerna åtar sig att föra ut frågan om kompetensutveckling på de enskilda arbetsplatserna. Något avtal som ger direkt effekt för individen kan vi inte få till, säger Sture Nordh.
I maj håller de svenska parterna en konferens om kompetensutveckling och livslångt lärande. Förhoppningen är att man då ska ha en färdig skiss till ett europeiskt avtal.
Sverige betraktas som ett fackföreningsvänligt land. Förväntningarna på ordförandeskapet är stora från fackliga organisationer i Europa.

LINDA SVENSSON © siftidningen 2001

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning
C&K 2-25

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Arkiv

Sparkad Pridegeneral kräver skadestånd

I december fick festivalgeneralen för Malmö Pride sparken. Nu stämmer Unionen arbetsgivaren och kräver 150 000 kronor i skadestånd.
David Österberg Publicerad 15 april 2019, kl 15:44
Johan Nilsson/TT
Den avskedade festivalgeneralen tillbakavisar anklagelser om att ha misskött sin anställning. Johan Nilsson/TT

Föreningen Malmö Pride bildades 2015 och arrangerar den årliga Pridefestivalen i Malmö. En av grundarna, en nu 34-årig man, valdes till ordförande och året därpå blev han också general för festivalen.

Men förra året uppstod flera konflikter i föreningen. Festivalgeneralen fick bland annat kritik för att han både var ordförande för föreningen och anställd av den. Han kritiserades också för att förutom sin lön ha fått provision på intäkterna till Pridefestivalen och för att ha dålig koll på organisation och administration.

Föreningen och Malmö stad – en av festivalens största finansiärer – lät då en revisionsfirma granska hur föreningen hade skötts. Utredningen visade att styrelsen delvis misskött sitt arbete. Revisorn anmärkte bland annat på föreningens bokföring och på dess interna kontroll. 

Den sista oktober förra året höll Malmö Pride ett extra årsmöte och vid det byttes hela styrelsen ut. Då utsågs också en ny ordförande och 34-åringen fick fortsätta som festivalgeneral.

Kort därefter blev han dock avstängd från sin tjänst och i början av december fick han sparken. Styrelsen ansåg bland annat att han borde ha tecknat ett ramavtal med Malmö stad, att han brustit i sin rapportering till styrelsen och misskött organisation och administration.  

Men nu stämmer Unionen arbetsgivaren och vill att Arbetsdomstolen förklarar att avskedandet är ogiltigt. Unionen kräver också att föreningen betalar 34-åringen 150 000 kronor i skadestånd.

Enligt stämningsansökan tillbakavisar 34-åringen att han misskött sin anställning och påpekar att den gamla styrelsen inte hade några invändningar mot hur han skötte sitt arbete. Han anser också att den nya styrelsen blandar samman vad han gjort som ordförande med vad han gjort som anställd och att den främst fokuserar på saker som hänt innan den nya styrelsen tillträdde.