Hoppa till huvudinnehåll
Arkiv

Suhonen uppmanar till fackligt mod

Sverige rör sig i ett sluttande plan bort från välfärden och det är dags att fackförbundsrörelsen förstår allvaret. Det medskicket hade Daniel Suhonen från tankesmedjan Katalys till sina åhörare på ett seminarium anordnat av TCO i dag.
Lina Björk, Lina Jonsson Publicerad
Johan Suhonen

Vad har hänt med välfärden de senaste åren? Enligt en undersökning av Sveriges Television upplever 60 procent av de tillfrågade att till exempel sjukvården blivit sämre. Detsamma gäller de sociala skyddsnäten som a-kassa och socialbidrag.

Och det har skett förändringar. 1987 gick 56 procent av bruttonationalprodukten till välfärd. I dag går 44 procent av BNP till välfärden, det är 480 miljarder kronor mindre, varje år.

Har fackförbunden förstått allvaret? Nej, menar Daniel Suhonen, som pratade om fackligt engagemang under parollen: Fånga engagemang - genom utveckling, på ett seminarium anordnat av TCO.

- Vi står inför ett vägval i det svenska samhället. Det är dags att fackliga organisationer inser allvaret och sätter upp strategier för att möta förändringarna. Det handlar om osäkra anställningar, hög arbetslöshet, dåliga villkor. Våga vara annat än ett jobbcoachningsföretag, sade han.

För att förändra måste man titta på det lilla och det stora, menar han. Den lilla arbetsplatsen där man har möjlighet att organisera sig och påverka löner och villkor och det stora fackförbundet som för medlemmarnas talan. Och framför allt - att man vågar sticka ut hakan.

- Ta Svenskt Näringsliv som exempel. Om man ska möta någon som är så tydlig i sin ideologi så kan man inte vara försiktig. Våga vara radikal. Varje debattartikel kan inte vara en väl avvägd kompromiss i rädsla att trampa någon på tårna.

Men Daniel Suhonen tror också att förnyelse kan vara att ta ett steg tillbaka. Att plocka upp de gamla redskapen - att använda solidaritet, gemenskap och våga strejka.
- Man kommer en bit med vädjan. Men om det inte fungerar måste man ta i med hårdare tag. Utnyttja rätten att strejka!

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Arkiv

Sparkad Pridegeneral kräver skadestånd

I december fick festivalgeneralen för Malmö Pride sparken. Nu stämmer Unionen arbetsgivaren och kräver 150 000 kronor i skadestånd.
David Österberg Publicerad 15 april 2019, kl 15:44
Johan Nilsson/TT
Den avskedade festivalgeneralen tillbakavisar anklagelser om att ha misskött sin anställning. Johan Nilsson/TT

Föreningen Malmö Pride bildades 2015 och arrangerar den årliga Pridefestivalen i Malmö. En av grundarna, en nu 34-årig man, valdes till ordförande och året därpå blev han också general för festivalen.

Men förra året uppstod flera konflikter i föreningen. Festivalgeneralen fick bland annat kritik för att han både var ordförande för föreningen och anställd av den. Han kritiserades också för att förutom sin lön ha fått provision på intäkterna till Pridefestivalen och för att ha dålig koll på organisation och administration.

Föreningen och Malmö stad – en av festivalens största finansiärer – lät då en revisionsfirma granska hur föreningen hade skötts. Utredningen visade att styrelsen delvis misskött sitt arbete. Revisorn anmärkte bland annat på föreningens bokföring och på dess interna kontroll. 

Den sista oktober förra året höll Malmö Pride ett extra årsmöte och vid det byttes hela styrelsen ut. Då utsågs också en ny ordförande och 34-åringen fick fortsätta som festivalgeneral.

Kort därefter blev han dock avstängd från sin tjänst och i början av december fick han sparken. Styrelsen ansåg bland annat att han borde ha tecknat ett ramavtal med Malmö stad, att han brustit i sin rapportering till styrelsen och misskött organisation och administration.  

Men nu stämmer Unionen arbetsgivaren och vill att Arbetsdomstolen förklarar att avskedandet är ogiltigt. Unionen kräver också att föreningen betalar 34-åringen 150 000 kronor i skadestånd.

Enligt stämningsansökan tillbakavisar 34-åringen att han misskött sin anställning och påpekar att den gamla styrelsen inte hade några invändningar mot hur han skötte sitt arbete. Han anser också att den nya styrelsen blandar samman vad han gjort som ordförande med vad han gjort som anställd och att den främst fokuserar på saker som hänt innan den nya styrelsen tillträdde.