Prenumerera på Kollegas nyhetsbrev
Är du medlem i Unionen? Vill du få alla våra nyheter, tips och granskningar direkt i din inkorg?
Enkelt! Anmäl dig via länken
Arbetssökande mer nöjda med privata arbetsförmedlare
Vem är bäst på att förmedla jobb? Det finns inga belägg för att privata utförare skulle ha större framgång än Arbetsförmedlingen. Däremot träffar de sina arbetssökande oftare och individanpassar sina möten i större mån än myndigheten.
Arbetsförmedlingen har i många år kritiserats för låg produktivitet och bristande förmåga att få ut människor i jobb. För sex år sedan inleddes försök med privata aktörer som komplement till myndighetens egen verksamhet, vilket succesivt har ökat. Förra året levererade privata aktörer tjänster till 121 000 deltagare. Men har de bidragit till en ökad effektivitet? Det diskuterades under ett seminarium på onsdagen.
I en ny skrift från SNS har man jämfört privata aktörer, anlitade av Arbetsförmedlingen och Arbetsförmedlingens egna arbete med jobbsökande och arbetsinriktad rehabilitering. Resultatet visar att man inte kan se några övergripande skillnader. Man fann dock skillnader för olika grupper. De privata förmedlarna lyckades bättre med att få ut utrikesfödda i arbete. De arbetssökande hade även mer kontakt med sin arbetsförmedlare och var mer nöjda med resultatet. Däremot lyckades Arbetsförmedlingen bättre med att få ut unga i jobb.
- Jag är inte förvånad över att det inte är någon större skillnad i resultat. Både privata och offentliga arbetsförmedlare besitter en bred kompetens, sade Clas Olsson, biträdande generaldirektör på Arbetsförmedlingen.
I dag finns många privata aktörer på marknaden. Många seriösa, men även en del som inte startat verksamhet för den goda sakens skull.
- Det är inte lätt att bedöma de förmedlare som inte är seriösa. Vi kan få signaler från före detta medarbetare från oseriösa företag, eller kunder som är missnöjda. Men vi har själva ingen möjlighet att stå bredvid och granska. Det skulle kosta för mycket pengar. I Australien och Storbritannien går man mot allt färre aktörer, vilket jag tror är en god idé då man kan hålla bättre koll, sade Clas Olsson.
Även om man kan mäta de jobbsökandes möjlighet att få jobb via privat eller offentlig arbetsförmedling är det svårt att räkna ut en exakt kostnad. Arbetsförmedlingen har idag inget mätverktyg som visar hur mycket tid man lägger ned på varje kund.
- Marknaden är för ung för att man ska kunna se alla effekter än. I dag kan man mäta hur många som kommer ut i arbete, men till vilken peng? Det är skattebetalarna som betalar och de vill nog se vad det är de betalar för, sade Bettina Kashefi, statssekreterare på Arbetsmarknadsdepartementet.
I en ny skrift från SNS har man jämfört privata aktörer, anlitade av Arbetsförmedlingen och Arbetsförmedlingens egna arbete med jobbsökande och arbetsinriktad rehabilitering. Resultatet visar att man inte kan se några övergripande skillnader. Man fann dock skillnader för olika grupper. De privata förmedlarna lyckades bättre med att få ut utrikesfödda i arbete. De arbetssökande hade även mer kontakt med sin arbetsförmedlare och var mer nöjda med resultatet. Däremot lyckades Arbetsförmedlingen bättre med att få ut unga i jobb.
- Jag är inte förvånad över att det inte är någon större skillnad i resultat. Både privata och offentliga arbetsförmedlare besitter en bred kompetens, sade Clas Olsson, biträdande generaldirektör på Arbetsförmedlingen.
I dag finns många privata aktörer på marknaden. Många seriösa, men även en del som inte startat verksamhet för den goda sakens skull.
- Det är inte lätt att bedöma de förmedlare som inte är seriösa. Vi kan få signaler från före detta medarbetare från oseriösa företag, eller kunder som är missnöjda. Men vi har själva ingen möjlighet att stå bredvid och granska. Det skulle kosta för mycket pengar. I Australien och Storbritannien går man mot allt färre aktörer, vilket jag tror är en god idé då man kan hålla bättre koll, sade Clas Olsson.
Även om man kan mäta de jobbsökandes möjlighet att få jobb via privat eller offentlig arbetsförmedling är det svårt att räkna ut en exakt kostnad. Arbetsförmedlingen har idag inget mätverktyg som visar hur mycket tid man lägger ned på varje kund.
- Marknaden är för ung för att man ska kunna se alla effekter än. I dag kan man mäta hur många som kommer ut i arbete, men till vilken peng? Det är skattebetalarna som betalar och de vill nog se vad det är de betalar för, sade Bettina Kashefi, statssekreterare på Arbetsmarknadsdepartementet.
Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar
Sparkad Pridegeneral kräver skadestånd
I december fick festivalgeneralen för Malmö Pride sparken. Nu stämmer Unionen arbetsgivaren och kräver 150 000 kronor i skadestånd.
Föreningen Malmö Pride bildades 2015 och arrangerar den årliga Pridefestivalen i Malmö. En av grundarna, en nu 34-årig man, valdes till ordförande och året därpå blev han också general för festivalen.
Men förra året uppstod flera konflikter i föreningen. Festivalgeneralen fick bland annat kritik för att han både var ordförande för föreningen och anställd av den. Han kritiserades också för att förutom sin lön ha fått provision på intäkterna till Pridefestivalen och för att ha dålig koll på organisation och administration.
Föreningen och Malmö stad – en av festivalens största finansiärer – lät då en revisionsfirma granska hur föreningen hade skötts. Utredningen visade att styrelsen delvis misskött sitt arbete. Revisorn anmärkte bland annat på föreningens bokföring och på dess interna kontroll.
Den sista oktober förra året höll Malmö Pride ett extra årsmöte och vid det byttes hela styrelsen ut. Då utsågs också en ny ordförande och 34-åringen fick fortsätta som festivalgeneral.
Kort därefter blev han dock avstängd från sin tjänst och i början av december fick han sparken. Styrelsen ansåg bland annat att han borde ha tecknat ett ramavtal med Malmö stad, att han brustit i sin rapportering till styrelsen och misskött organisation och administration.
Men nu stämmer Unionen arbetsgivaren och vill att Arbetsdomstolen förklarar att avskedandet är ogiltigt. Unionen kräver också att föreningen betalar 34-åringen 150 000 kronor i skadestånd.
Enligt stämningsansökan tillbakavisar 34-åringen att han misskött sin anställning och påpekar att den gamla styrelsen inte hade några invändningar mot hur han skötte sitt arbete. Han anser också att den nya styrelsen blandar samman vad han gjort som ordförande med vad han gjort som anställd och att den främst fokuserar på saker som hänt innan den nya styrelsen tillträdde.
