En av Gudrun Schymans grundregler är att alltid kommunicera på mottagarens villkor. Det betyder inte att hon alltid säger vad folk vill höra, tvärtom, ofta har de helt motsatta åsikter. Det handlar om att vara på samma våglängd. En förutsättning för att förstå varandra.

- Att mötas på rätt sätt handlar om förberedelse. Vad jag än har för åtagande försöker jag att komma i god tid, känna in rummet och samla mig, så att jag vet vad det är jag vill få ut av att vara där.

Att vara påläst och trygg i sin kunskap ger också ett försprång. Oavsett om du förhandlar din lön eller håller ett anförande om retorik är det bra med lite statistik i ryggen.

- Jag läser in mig på allt jag kan ha nytta av. Men sedan är det viktigt att hålla sig till sakfrågan och inte flumma ut i annat. Jag får aldrig glömma bort vad jag vill få ut av samtalet.

Skulle diskussionen ändå gå käpprätt åt skogen: Personen du pratar med lyssnar inte, låter dig inte prata till punkt eller struntar i dina argument, sätt ned foten och säg som det är.

- Det kan vara obekvämt. Men oftast tjänar man på att vara ärlig och säga, du, det här samtalet är på väg åt fel håll. Ska vi försöka att lyssna på varandra och göra ett nytt försök? Det krävs ju viss intellektuell hederlighet för att det ska vara givande att prata med varandra. Jag brukar säga att en god talare är en god lyssnare.

En gång i tiden blev Gudrun Schyman vansinnigt nervös innan hon skulle vara med i en debatt. Nu känner hon sällan mer än en liten anspänning. Att vara en god talare är inget man föds till. Det är ett resultat av långt och träget arbete.

Men vad är det som gör att människor verkligen lyssnar?

- När ditt engagemang lyser igenom kommer också ditt budskap fram. Jag tänker att jag gärna vill inspirera men inte missionera. Gärna provocera men inte moralisera. I dag är folk, med all rätt väldigt skeptiska till pratmaskiner som har en försäljningston. Låter man som att man kan sälja vad som helst kommer man inte att kunna sälja någonting.