Lönen är en av de viktigaste faktorerna i den egna karriären. Det gäller både kvinnor och män. Tar man bort faktorer som erfarenhet, ålder, utbildning och liknande tjänar manliga ekonomer i runda slängar sju procent mer än sina kvinnliga kollegor. En förklaring kan vara hur männen respektive kvinnorna tacklar sina löneförhandlingar.
Kvinnorna upplevs som mer försiktiga, de backar lättare om de möter motstånd och de vill gärna komma överens. Männen betonar vikten av att stå på sig och ha argument för varför de ska ha högre lön.
Analysen i rapporten går ut på att ett reaktivt och passivt förhållningssätt är vanligare bland kvinnor, medan det hos männen finns mer av ett aktivt och offensivt förhållningssätt. Det har sin grund i de könsroller som både kvinnor och män anpassar sig till.
- Det här är två stereotyper, men det är viktigt att man inte skuldbelägger kvinnorna. Det är fortfarande arbetsgivaren som har ansvar för lönesättningen, säger Alexander Beck, utredningschef på Civilekonomerna
Noterbart är att när kvinnorna går till offensiven, det vill säga använder manliga strategier, mottas det betydligt mer negativt än när deras manliga kollegor gör det. Ska kvinnorna ändra taktik, måste också arbetsgivarna kunna möta det.
- Det finns en okunnighet hos dem som är lönesättande, som inte är observanta på att man har olika språk.
Han ser två vägar för att få en mer jämlik lönesättning. Dels måste arbetsgivaren se till att skapa tydliga lönekriterier som ger möjlighet till en dialog om prestationer och uppnådda resultat. Det gynnar kvinnorna.
På individnivå kan utbildning och praktisk träning i argumentation vara ett vapen för kvinnor att ta till.
- Det är mycket oträning, man är ovan att förhandla. Det krävs att man får träna på förhandlingsteknik, möjligtvis genom rollspel