Sedan 2008 har det skett en gradvis ökning av antalet visstidsanställningar. Bland de olika anställningsformerna är det den allmänna visstids och de så kallade "vid behovsanställningarna" som ökat allra mest.
En oroväckande utveckling anser Handelsförbundet som under Almedalen bjöd in till ett seminarium för att diskutera hur man kan göra otrygga anställningsformer trygga.
- Det finns två parter som drabbas av dessa otrygga arbetsformer. Dels är de personerna som måste ta de jobben och ständigt fundera över hur mycket de kommer att få jobba och vad lönen blir. Dels har vi dem som redan finns på arbetsplatserna och ska introducera de här personerna och som får ta ett väldigt stort ansvar över arbetsplatsen, säger Susanna Gideonsson, första vice ordförande i Handelsanställdas förbund.

Handels undersökning visar att på arbetsplatser med hög grad av tidsbegränsade anställningar, upplever 61 procent av den ordinarie personalen att jobbet ofta eller alltid är mycket stressigt. På dessa arbetsplatser svarade 60 procent också att de ofta eller alltid kommer hem utmattade efter arbetsdagens slut. Siffran är 20 procent lägre på de arbetsplatser med låg grad av tidsbegränsade anställningar.
- Företag tror att de tjänar pengar på att vara personalsnåla, fast det egentligen är tvärtom. Det är klart att tidsbegränsade anställningar ska få finnas för att täcka upp produktionstoppar. Problemet blir när man systematiskt använder dessa anställningar för att spara på budgeten. Stora och trygga företag måste kunna planera längre än så, säger Åsa Märs, kampanjchef på Unionen.

Jonas Milton, vd på Almega, anser att statistiken är skev och att visstidsanställningarna inte alls ökar, snarare tvärtom.
- Vår senaste statistik visar att antalet tillsvidareanställningar ökar. Oavsett är dock stressfaktorn och otryggheten någonting som både arbetsgivare och fackförbund måste arbeta med tillsammans.
Han anser att en god start kan vara att utbilda chefer och ledare i arbetsmiljö.
- Det måste finnas klara rutiner så att inte personalen får ta allt ansvar vid en introduktion som egentligen är arbetsgivarens ansvar.

Han får medhåll av Åsa Märs.
- Jag tror att det är en bra idé. Men sen handlar det också om att lyfta de mjukare arbetsmiljöfrågorna, kring hur människor faktiskt mår på sina jobb. Vi har rutiner för när någon bryter ett ben, men inte när en arbetstagare är stressad.