Hoppa till huvudinnehåll
Arbetsmarknad

Meningslösa jobb ger missnöjda medborgare

Alla skulle tjäna på att vi slutar hymla om vikten av ett arbete – många jobb suger faktiskt. För en av tre gör jobbet inte livet bättre och det finns samband mellan arbetets mening och tilltron till demokratin, visar en undersökning från Arena idé.
Johanna Rovira Publicerad
Shutterstock
Nästan hälften av de uttråkade tjänstemännen uppgav att de höll på med samma arbetsuppgifter om och om igen under minst halva arbetstiden. Shutterstock

Hur har du det på jobbet? Den frågan ställde projektledaren David Eklind Kloo till 2 000 yrkesarbetare i en Novus-undersökning. Resultaten presenterades på onsdagen i en rapport med samma namn, som kommit till i ett samarbete mellan Arena idé och Handelsanställdas förbund.

Rapporten visar att 20 procent av de tillfrågade upplever att jobbet varken gör till eller från för deras livskvalitet. För 16 procent gör jobbet till och med livet sämre. Förutom lönen alltså. Sammantaget svarar en tredjedel att jobbet inte gör livet bättre.

– Det är anmärkningsvärt att vi inte pratar mer om hur vi upplever det vi gör på jobbet. Det talas mycket om trygghet men inget om rätten att känna att den tid och kraft man lägger ner på sitt arbete också ska kännas vettig. Den debatten är stilla avsomnad, säger David Eklind Kloo.

Orsakerna till att man vantrivs med jobbet är flera och undersökningen visar att det inte spelar så stor roll därvidlag om man är tjänsteman eller arbetare. Lika många arbetare som tjänstemän uppgav till exempel att de antingen hade för svåra eller på tok för lätta arbetsuppgifter.

– Rätten till kompetensutveckling borde också handla om att det ska vara en rättighet att den kompetens man har tas tillvara och inte slösas bort.

Lika många arbetare som tjänstemän svarade att de utförde meningslösa arbetsuppgifter bara för att någon annan bestämt det. 42 procent av de misströstande tjänstemännen uppgav att de harvade med samma arbetsuppgifter om och om igen under halva arbetstiden eller mer.

De uttråkade och understimulerade var överrepresenterade bland de som svarar att de känner sig åsidosatta i samhällets utveckling. De som vantrivs med jobbet känner också i högre grad att det inte går att lita på folk och att landets demokrati inte fungerar på ett sätt som gör att folkets vilja styr.

– Vi kan inte visa ett orsakssamband men det finns ett tydligt samband. Vi måste börja prata om arbetets innehåll och facken behöver utveckla strategier för hur folk ska utvecklas i sitt arbete och komma till sin rätt på jobbet, säger David Eklind Kloo.

Trista arbetsuppgifter kanske är ett nödvändigt ont, menar David Eklind Kloo, men vi behöver fundera på hur de enformiga arbetsuppgifterna fördelas. Det är dessutom stor skillnad mellan att göra något trist som faktiskt gör nytta och göra något trist som bara är dumt och bortkastad tid.

– Vi måste skala bort de trista arbetsuppgifterna som inte gör nytta och involvera anställda så de får större inflytande i vad de gör. Stimulans bidrar till mer engagerade, produktiva och lojala medarbetare, vilket alla parter tjänar på. Att jobbet ska vara intressant är minst lika viktigt som att det ska vara tryggt, säger David Eklind Kloo.

Bild på David Eklind Kloo: Arena idé

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Arbetsmarknad

Han fick rätt mot Lexbase i EU-domstolen

EU-domstolen anser att det kan vara olagligt att sälja brottmålsdomar. Nu ska Attunda tingsrätt avgöra tvisten mellan Goled Raabi och Lexbase.
David Österberg Publicerad 14 augusti 2026, kl 06:03
Goled Raabi har stämt Lexbase
Goled Raabi stämde Lexbase i tingsrätten. Tingsrätten bad EU-domstolen om vägledning och har nu fått det: att sprida domar kan strida mot dataskyddsförordningen GDPR, enligt domstolen. Anders Warne

Genom flera svenska söktjänster går det att ta reda på om en person har dömts för brott, vilket gör att gamla domar ligger kvar trots att den dömde avtjänat sitt straff. En av dem är Lexbase. Goled Raabi dömdes 2011 till fängelse för rån. Året efter hade han avtjänat sitt straff.

Efter några år togs domen bort från polisens belastningsregister. Men inte från Lexbase och andra söktjänster. Där kan vem som helst mot betalning få tillgång till uppgifter om domar, åtal och tvister. Företagen hävdar att de sysslar med journalistik och därmed inte omfattas av dataskyddsförordningen GDPR.

– Straffet tar slut, men systemet fortsätter bestraffa människor och försvårar återanpassning till arbetslivet, sa Goled Raabi till Kollega i vintras.

Tvisten handlar om undantaget för journalistiska ändamål i GDPR

Nu har EU-domstolen fattat ett beslut som kan försvåra för söktjänsterna att sprida domar. Enligt avgörandet är Lexbase och liknande söktjänster inte automatiskt journalistisk verksamhet bara för att de har utgivningsbevis. Därför kan det vara otillåtet för dem att sprida uppgifter om brott.

– Det känns skönt, men också väntat. Domen är stark och genomtänkt och det finns ingenting i den som jag är missnöjd med. Men det är sorgligt att det ska behövas en dom från EU-domstolen för att något ska hända. Det här är något som riksdagen borde ha fixat för längesedan.

Goled Raabi hävdar att möjligheten att hitta domar i digitala söktjänster har gjort det svårare för honom att få ett nytt jobb. Därför stämde han 2024 Lexbase i Attunda tingsrätt för brott mot GDPR.

Enligt GDPR omfattas personuppgifter om brott av särskilt stränga regler och får bara behandlas i vissa situationer. Ett undantag gäller behandling för journalistiska ändamål. Flera företag med rättsdatabaser har därför skaffat utgivningsbevis och hävdat att deras verksamhet är journalistisk.

EU-domstolen pekar ut flera krav för journalistisk verksamhet

Attunda tingsrätt begärde förhandsavgörande från EU-domstolen eftersom GDPR är en EU-förordning. I juli kom EU-domstolens avgörande. Domstolen slog fast att bedömningen av om en verksamhet är journalistisk ska göras utifrån flera omständigheter. Det kan bland annat ha betydelse om uppgifter om brott har bearbetats eller redigerats före publicering, om uppgifterna har faktagranskats och om verksamheten omfattas av yrkesetiska regler.

Nu ska Attunda tingsrätt avgöra tvisten med hjälp av EU-domstolens vägledning. 

– Jag har ingen aning om vad rätten kommer att komma fram till. Men jag tror att det blir svårt för Lexbase och liknande företag att hävda att de ägnar sig åt journalistik. Man kan inte längre låtsas att man ägnar sig åt journalistik för att tjäna pengar. Domen har fört lite mänsklighet tillbaka till Sverige. Man kan inte sälja människors uppgifter hursomhelst, säger Goled Raabi.

Lexbase anser att de redan ändrat verksamheten

EU-domstolens avgörande påminner om det som Högsta Domstolen kom fram till 2025. Enligt den domen är det inte tillåtet att sprida personuppgifter om brott till allmänheten. 

Efter domen ändrade fler rättsdatabaser sin verksamhet och säljer inte längre fullständiga domar. Lexbase anser därför att EU-domstolens avgörande inte kommer att påverka deras verksamhet. Det är dock fortfarande möjligt att söka på ett namn och få veta om någon är dömd för brott. Med hjälp av målnummer kan man sedan själv begära ut domen.

Kollega har sökt Lexbase för en kommentar.

Därför prövas Lexbase i domstol

  • Goled Raabi dömdes för rån 2011 och avtjänade sitt fängelsestraff året därpå.
  • Han anser att uppgifter om domen i Lexbase har försvårat hans möjligheter att få arbete.
  • 2024 stämde han Lexbase i Attunda tingsrätt för brott mot GDPR.
  • Tingsrätten begärde vägledning från EU-domstolen.
  • EU-domstolen slog i juli fast att digitala rättsdatabaser inte automatiskt kan betraktas som journalistisk verksamhet.
  • Nu ska Attunda tingsrätt avgöra tvisten utifrån EU-domstolens besked.

Det säger EU-domstolen

När är en rättsdatabas journalistik? EU-domstolen pekar på flera faktorer som kan vägas in:

  • Om uppgifter om brott bearbetas eller redigeras före publicering.
  • Om uppgifterna faktagranskas.
  • Om verksamheten följer yrkesetiska regler.
  • Om någon gör en bedömning av publiceringens allmänintresse.