Hoppa till huvudinnehåll
Arbetsmarknad

"Måste ha bidragen om vi ska överleva"

Att vi som skattebetalare ska bidra med pengar till företag i glesbygden har varit omdiskuterat. Men många som Kollega talat med hävdar att det är det enda sättet att få hela Sverige att leva.
Anita Täpp Publicerad 15 september 2014, kl 10:59
Tommy Andersson
Unionenklubbens ordförande Anne-Lie Sellkvist, HR-assistenten Richard Stålhandske och Johan Claesson i Sykes kundsupport är övertygade om att callcentret finns i Sveg tack vare de statliga bidragen på 39 miljoner kronor som betalats ut till företaget. Tommy Andersson

– Det har ju varit en debatt om de närande och tärande delarna av Sverige där det har funnits attityder som att vi alla skulle vara bidragstagare i landsorten. Men man måste faktiskt se det här i stort, säger centerpartisten Anders Häggkvist, kommunpolitiker i Härjedalen.

– De produkter som kommer från glesbygden, som energi och mat är ju nödvändiga för hela Sverige, vi kan inte leva på det administrativa i Stockholm. Om vi ska överleva måste vi ha de här bidragen som betyder mycket för att få i gång stora investeringar och företag som stannar kvar. Dessutom ger de många pluseffekter för andra småföretag.

Bidragen är ofta helt avgörande vid en investering.

Kommunens näringslivschef Ville Welin har samma uppfattning.
– Bidragen är drivkraften i all utveckling här uppe och skapar framtidshopp, säger han och förklarar att när företagarna inom fjällturismen, som är Härjedalens viktigaste inkomstkälla, med hjälp av bidragen kan investera i nya liftar och turistboenden så skapar det viktiga ringar på vattnet. För om man man har en bra fjällanläggning så kommer också fler besökare vilket inte bara leder till fler arbetstillfällen på fjället utan också till att man vågar investera i mer bostadsbyggande, öppna skidskolor liksom att Härjedalens matbutiker och andra affärer får fler kunder, vilket skapar ännu fler jobb.

– Utan de här stöden hade utvecklingen inte alls sett ut som den gjort de senaste åren. Bidragen är ofta helt avgörande vid en investering. Företagarna klarar inte de sista procenten på egen hand, och man gör inga jättevinster, men då får man ändå ihop kalkylen.

Företag i Härjedalen har fått bidrag med nästan exakt en halv miljard kronor mellan 2004 och 2013. Därmed är man den kommun som fått mest under den perioden när sammanlagt nära 11,2 miljarder betalats ut i stöd till företag i glesbygden.
Den största andelen av bidragen går till företag i Norrland, men ges också till företag i vissa delar av Dalarna, Gävleborg, Värmland, Småland och Västra Götaland.

Hur många jobb själva bidraget resulterar i är svårt att säga eftersom stödet ingår i en större investering där företaget står för den huvudsakliga kostnaden och där investeringen ibland sannolikt skulle ha gjorts även utan bidrag.

Men enligt en rapport från Tillväxtverket, som gäller de bidrag som beviljades under 2012, beräknades företagsstöden ge totalt 3 774 nya arbetstillfällen. Den genomsnittliga kostnaden för varje arbetstillfälle var då 220 000 kronor.
Till detta kommer också bidrag som kan sägas i första hand vara till för att stödja de jobb som redan finns. Ett sådant är transportbidraget som ska kompensera för de extra kostnader som företag i gles­bygden har på grund av långa transportavstånd. Under 2012 gick denna typ av statligt stöd till arbetsplatser med sammanlagt nära 30 000 anställda, främst i Norrland.

I Härjedalen har en stor del av företagsstödet under det senaste decenniet gått till företagen inom fjäll­turismen men också till industrier och andra företag. De vi talat med är övertygade om att stödet har bidragit till att hålla nere arbetslöshetssifforna som nu länge har legat under riksgenomsnittet.

– Det har ändrats oerhört mycket här i Härjedalen under de senaste tio, tolv åren. Innan dess steg arbetslösheten mycket mer än den gör i dag efter turistsäsongen. Tack vare de stora investeringar som har gjorts inom fjällturismen och de kringeffekter det har så är det nu mycket byggande, reparationer, storstädning av stugor och annat under resten av året, säger Ville Welin.

Visst har vi också råkat ut för oseriösa arbetsgivare...

Också Örjan Berglund, chef på näringslivsenheten på länsstyrelsen i Jämtland, anser att företagsstödet är oerhört viktigt för glesbygden. Inte minst på grund av ”brister i den finansiella infrastrukturen” som han säger.

– Bankerna är inte helt spelbara när det gäller vissa företagsverksamheter och man ser dessutom ett lågt säkerhetsvärde i företag ute på landsbygden vilket gör att man inte lånar ut. Då får företagarna en säkerhetsbuffert när det gäller finansieringen med hjälp av företagsstöden.

När Örjan Berglund har undersökt hur mycket investeringar bidragen i Jämtlands län har genererat under åren 2001 till 2013 har han funnit att de 1,3 miljarder kronor som staten skjutit till har resulterat i investeringar på nära 5,4 miljarder.

– Här i Jämtland är ju turismen vår basindustri och utan den här typen av bidrag hade inte utvecklingen i branschen alls varit på den nivå som den är i dag. Visst hade det kunnat bli en del investeringar ändå, men jag vet att många inte hade blivit av då, särskilt när det har handlat om stora investeringsbelopp.

Det tycks också som nästan alla de bidrags­tagande företag överlever och fortsätter sin verksamhet i glesbygden, åtminstone i fem år sedan bidraget beviljats, enligt uppgift från tjänstemän på ett par av länsstyrelserna i Norrland som Kollega har talat med. Det är också näringslivschefen Ville Welins uppfattning.

– Visst händer det att man inte stannar och visst har vi också råkat ut för oseriösa arbetsgivare, men det är ett fåtal, säger han.

Om man ska döma utifrån situationen i Härjedalen så tycks också de flesta av de bidragstagande företagen ha schysta villkor för sina anställda. Enligt en ombudsman på Unionens regionkontor i Jämtland har alla företag som fått företagsstöd under det senaste decenniet kollektivavtal. Det behöver inte betyda att allt är frid och fröjd men enligt ombudsmannen har ingen allvarlig konflikt uppstått på något av de aktuella företagen.

Arbetsmarknad

Transport vill ta över kabinanställda

Transportarbetarförbundet är i öppen strid med Unionen. LO-förbundet har börjat organisera kabinanställda − en bransch som tillhör Unionen − med uttalat syfte att ta över hela avtalsområdet.
Ola Rennstam Publicerad 8 mars 2024, kl 14:18
Till vänster kabinpersinal, till höger Transportarbetarförbundets huvudkontor.
Transportarbetarförbundet och Unionen är i öppen konflikt. Transport organiserar nu kabinpersonal, som normalt tillhör Unionen, i ett försök att utvidga sitt inflytande över avtalsområdet. Foto: AP/Claudio Bresciani/TT.

Det har seglat upp en konflikt mellan Unionen och Transportarbetarförbundet. Bråket gäller vilket fackförbund som anställda inom flyget ska tillhöra. Enligt Transports förbundsordförande, Tommy Wreeth, är många kabinanställda missnöjda med Unionens sätt att företräda dem och vill nu gå över till LO-förbundet.

Tommy Wreeth.
Tommy Wreeth. Foto: Martin Hörner Kloo.

I en krönika i tidningen Transportarbetaren går Tommy Wreeth till attack mot Unionen och konstaterar att hans förbund nu officiellt börjat organisera kabinpersonal inom flyget. Syftet är att ”ta över hela avtalsområdet från Unionen på sikt”. Han passar också på att dela ut en råsop mot Unionen:
”Deras nuvarande förbund Unionen verkar mest intresserade av deras avgift och mindre intresserade av fackligt medlemsnära arbete", skriver Tommy Wreeth i krönikan.

Unionen har en annan bild av stämningen bland medlemmarna inom flyget. Samtidigt är ledningen medveten om att det finns en frustration kring hur villkoren i branschen har försämrats under de senaste åren, särskilt efter pandemin.

− Generellt är medlemmarna inom flyget nöjda med Unionen men vi vet också att det finns missnöje. Vi har nu en tät dialog med alla klubbar för att reda ut eventuella missförstånd och se hur vi kan hjälpa dem istället för de lämnar till ett annat förbund, säger Martin Johansson, andre vice ordförande i Unionen.

Vilken är er kommentar till Transports agerande i den här frågan?

Martin Johansson.
Martin Johansson. Foto: Peter Jönsson.

Det är bara ett halvår sedan vi fick till ett avtal mellan Unionen och LO för att hantera den här typen av frågor, och nu väljer de att bryta mot det avtalet genom att försöka organisera en grupp som vi sedan länge organiserar och tecknar avtal för. Det är tråkigt och bekymmersamt, säger Martin Johansson.

Kollega har varit i kontakt med de tre kabinklubbar, som enligt Transportarbetarförbundet, har uttryckt att de är beredda att lämna Unionen. Samtliga tillbakavisar uppgifterna, man påpekar dock att man uttryckt missnöje med hur förbundet företrätt dem men att man nu har en bra dialog.

Tommy Wreeth vill inte uppge vilka företag det rör sig om eller hur många som gått över till Transport, men skriver i ett mejlsvar att det finns en lång historik av missnöje med Unionen bland kabinanställda.

Enligt Unionen finns ett avtal mellan LO och Unionen om att inte ta över varandras medlemmar. Bryter ni mot det avtalet?

"Transport har inte sökt medlemmar inom avtalsområdet. Det är kabinanställda som kontaktat oss och uppgett att de är missnöjda med Unionen och att de vill byta till Transport. Vi har sedan informerat Unionen, LO och arbetsgivarorganisationen om situationen, enligt praxis."

Du går hårt mot Unionen i din krönika och skriver att Unionen inte är någon riktig fackförening och att Unionen bara är intresserad av medlemsavgifterna. Står du fast vid den kritiken? På vilket sätt är Unionen inte någon riktig fackförening?

"Jag skriver att medlemmar i Unionen vänt sig till oss och att de söker efter en riktig fackförening som är närvarande och tar fighten. Jag skriver ingenting om vad Unionen är eller inte är. Jag skriver också att det "verkar" som att Unionen mest är intresserade av deras avgifter och det är ordagrant den kritik som framförts till oss från de som kontaktat oss. Om kabinanställda varit nöjda med Unionen hade vi sannolikt inte varit där vi är. Sedan kan Unionen säkerligen agera bättre inom andra branscher och till andra medlemsgrupper."