1. Varför ska man ha lönekartläggningar?
Ännu finns en oförklarad löneskillnad mellan män och kvinnor. När faktorer som yrke, utbildning, ålder och arbetstid räknats bort var den enligt den senaste statistiken för 2012, från Medlingsinstitutet, 6,1 procent. Störst är den bland privatanställda tjänstemän där löneklyftan är 9,6 procent. Med hjälp av en lönekartläggning synliggör man de osakliga löneskillnader som kan finnas på en arbetsplats – även bland män – och korrigerar dem.
2. Hur ser reglerna ut?
Enligt diskrimineringslagen ska alla arbetsgivare göra en lönekartläggning och analys minst vart tredje år. Finns minst 25 anställda ska det också upprättas en handlings-plan för jämställda löner. Syftet är att upptäcka, åtgärda och för-hindra osakliga löneskillnader eller anställningsvillkor som har direkt eller indirekt samband med kön. Finns det löne-skillnader mellan kvinnor och män med lika eller likvärdiga arbeten ska dessa förklaras med sakliga skäl. Om det inte finns några sakliga skäl ska lönerna justeras. Finns det en fackklubb eller ett arbetsplatsombud på jobbet ska dessa vara med och göra kartläggningen. Behöver justeringar göras ska det ske inom tre år.
3. Hur många kartläggningar görs varje år?
Enligt Unionens senaste undersökning struntar sju av tio arbetsgivare i att göra en årlig lönekartläggning.
4. Vad händer om ingen kartläggning görs?
Om en arbetsgivare bryter mot lagen genom att inte göra någon kartläggning kan både diskrimineringsombudsmannen (DO) och facket dra arbetsgivaren inför Nämnden mot diskriminering, som är en domstolsliknande myndighet. Om man kommer fram till att arbetsgivaren bryter mot lagen är påföljden vitesföreläggande, hot om böter.
5. Vad gör jag om ingen löne-kartläggning görs hos mig?
Prata med någon förtroendevald på jobbet och fråga varför man inte ligger på arbetsgivaren om en lönekartlägg-ning. Om det inte finns någon förtroendevald, vänd dig till Unionens regionkontor i stället. I slutänden kan Unionen påkalla en central förhandling med arbetsgivaren. Om denne ändå inte gör någon kartläggning kan förbundet dra arbetsgivaren inför Nämnden mot diskriminering.
På unionen.se och do.se kan du läsa mer om lönekartläggningar.
Vanliga motargument:
- Det är jobbigt och tar lång tid. Ja, första gången kan det vara så, men all erfarenhet visar att när arbetet bedrivs kontinuerligt och systematiskt så blir det mindre krångligt.
- Det kostar mycket. Enligt en sammanställning som Statskontoret gjorde 2011 kostar det i genomsnitt sju kronor per anställd att uppfylla lagens krav på lönekartläggning, analys och handlingsplan.
- Det leder ingen vart. Enligt en granskning som DO gjorde av 470 arbetsgivares handlingsplaner för jämställda löner efter en löne-kartläggning 2013 kommer cirka 4 500 arbetstagare, varav minst 75 procent är kvinnor, att få sina löner justerade för ett belopp motsvarande sammanlagt 6,7 miljoner kronor varje månad.
