Prenumerera på Kollegas nyhetsbrev
Är du medlem i Unionen? Vill du få alla våra nyheter, tips och granskningar direkt i din inkorg?
Enkelt! Anmäl dig via länken
Är du medlem i Unionen? Vill du få alla våra nyheter, tips och granskningar direkt i din inkorg?
Enkelt! Anmäl dig via länken
1. Varför ska man ha lönekartläggningar?
Ännu finns en oförklarad löneskillnad mellan män och kvinnor. När faktorer som yrke, utbildning, ålder och arbetstid räknats bort var den enligt den senaste statistiken för 2012, från Medlingsinstitutet, 6,1 procent. Störst är den bland privatanställda tjänstemän där löneklyftan är 9,6 procent. Med hjälp av en lönekartläggning synliggör man de osakliga löneskillnader som kan finnas på en arbetsplats – även bland män – och korrigerar dem.
2. Hur ser reglerna ut?
Enligt diskrimineringslagen ska alla arbetsgivare göra en lönekartläggning och analys minst vart tredje år. Finns minst 25 anställda ska det också upprättas en handlings-plan för jämställda löner. Syftet är att upptäcka, åtgärda och för-hindra osakliga löneskillnader eller anställningsvillkor som har direkt eller indirekt samband med kön. Finns det löne-skillnader mellan kvinnor och män med lika eller likvärdiga arbeten ska dessa förklaras med sakliga skäl. Om det inte finns några sakliga skäl ska lönerna justeras. Finns det en fackklubb eller ett arbetsplatsombud på jobbet ska dessa vara med och göra kartläggningen. Behöver justeringar göras ska det ske inom tre år.
3. Hur många kartläggningar görs varje år?
Enligt Unionens senaste undersökning struntar sju av tio arbetsgivare i att göra en årlig lönekartläggning.
4. Vad händer om ingen kartläggning görs?
Om en arbetsgivare bryter mot lagen genom att inte göra någon kartläggning kan både diskrimineringsombudsmannen (DO) och facket dra arbetsgivaren inför Nämnden mot diskriminering, som är en domstolsliknande myndighet. Om man kommer fram till att arbetsgivaren bryter mot lagen är påföljden vitesföreläggande, hot om böter.
5. Vad gör jag om ingen löne-kartläggning görs hos mig?
Prata med någon förtroendevald på jobbet och fråga varför man inte ligger på arbetsgivaren om en lönekartlägg-ning. Om det inte finns någon förtroendevald, vänd dig till Unionens regionkontor i stället. I slutänden kan Unionen påkalla en central förhandling med arbetsgivaren. Om denne ändå inte gör någon kartläggning kan förbundet dra arbetsgivaren inför Nämnden mot diskriminering.
På unionen.se och do.se kan du läsa mer om lönekartläggningar.
Att leda ett fackförbund kan ge mycket goda inkomster. Tidningen Arbetsvärlden publicerar i dag en lista på vad ordförandena i fackförbunden tjänar. Tidningen har dels tagit reda på vilken lön facktopparna har från sitt förbund, dels hur mycket de har i extrainkomster, exempelvis från styrelseuppdrag.
Högst lön – om man bortser från extrainkomster – har Andreas Miller, ordförande för Ledarna, som tjänar 160 500 kronor i månaden. Lägst lön har Tull-Kusts ordförande Johan Lindgren, med en månadslön på 20 850 kronor. Peter Hellberg, ordförande för Unionen, tjänar 122 877 kronor.
Om man räknar med facktopparnas extrainkomster blir listan en annan. Då toppar Ulrika Boëthius, ordförande för Finansförbundet. Hon tjänar 116 976 kronor, men har en total månadsinkomst på 470 783 kronor. Anledningen är främst att hon tidigare varit anställd på Handelsbanken och fortfarande tar del av bankens vinstdelningsprogram.
Även Sineva Ribeiro, Vårdförbundets ordförande, har betydande extrainkomster. Hennes lön är 110 540 kronor. Totalt tjänar hon dock 187 933 kronor. Extrapengarna kommer från styrelseuppdrag och rese- och bostadsförmåner, enligt Arbetsvärlden.
Ordförande, förbund, uppgiven och taxerad inkomst.