Om du är medlem i Unionen och inte redan prenumererar på Kollegas populära nyhetsbrev så kan du passa på att registrera dig via länken nedan.
Då får du Kollegas bästa nyheter, avslöjanden och smarta tips om allt som rör arbetsmarknaden direkt i din inkorg varje vecka.
Bakgrunden till stämningen i AD är att Unionen och Teknikarbetsgivarna är oense om vad som gäller i fråga om hur lönepotten ska fördelas när det gäller större företag som har verksamhet på flera arbetsställen eller driftsenheter.
Det har länge fungerat så att parterna på central nivå först kommit överens om att lönepotten exempelvis ska vara två procent av de löner som betalts ut på en arbetsplats. Lönepotten har sedan fördelats mellan de anställda på samma arbetsplats, efter förhandlingar mellan den lokala klubben och representanter för arbetsgivaren.
Men sedan en tid har Teknikarbetsgivarna hävdat att innebörden av löneavtalet är att storföretagens lönepott borde beräknas utifrån alla anställdas löner. Arbetsgivaren ska sedan, efter förhandlingar med facket, kunna fördela pengarna till anställda utan hänsyn till vilken arbetsplats de jobbar på.
- Frågan har funnits där ett tag vid våra förhandlingar men nu har saken drivits till sin spets. Vid lönerevisionen i våras tog Teknikarbetsgivarna upp frågan jättetydligt och förklarade att man skulle driva det här till domstol om vi inte la oss, vilket vi naturligtvis inte gjorde. Nu tar vi det här till AD för att få ett avgörande, säger C-G Hjort, tidigare biträdande förhandlingschef på Unionen, som varit med under processen.
...hela potten kan hamna i Stockholm.
Varför är den här frågan viktig för Unionen?
- Det finns väldigt många företag som har flera geografiskt spridda arbetsplatser fast det är samma juridiska person. Enligt vår uppfattning har vi sedan urminnes tider varit överens med arbetsgivarna om att det är på respektive arbetsställe som man ska räkna ut värdet av potten och sedan fördela den på samma arbetsställe.
- Om nu arbetsgivarna plötsligt skulle börja rucka på den här principen skulle i princip ett bolag som har tre arbetsställen exempelvis i Stockholm, Göteborg och Malmö kunna lägga ut hela potten i Stockholm medan de anställda vid de två andra arbetsplatserna inte får någonting.
Enligt C-G Hjort skulle en seger för arbetsgivarna i AD innebära att facket helt tappar möjligheten att påverka tillämpningen av löneavtalet.
- Då kan de göra precis som de vill. Visserligen är arbetsgivarna skyldiga att förhandla om lönepotten enligt löneavtalet. Men om de nu får rätt i AD så kan de alltså köra över fackklubben och ensidigt bestämma att hela lönepotten ska hamna på en arbetsplats i till exempel Stockholm, utan att det vore ett avtalsbrott.
Hoppas Teknikarbetsgivarna kunna spara pengar genom att använda lönepotten till att höja lönerna på arbetsplatser där det är svårast att behålla folk?
- Ja visst kan det vara så, säger C-G Hjort.
Skulle det inte också betyda att man skulle kunna få till en löneutjämning, om arbetsgivarna får rätt?
- Jo, så skulle det också kunna bli naturligtvis. Men vad vi är ute efter är att behålla den här viktiga principen och stadfästa att det är den som gäller. Annars förrycks de olika klubbarnas möjlighet till påverkan totalt. Då kommer arbetsgivarna att kunna göra precis som de vill sedan.
Enligt C-G Hjort har den här frågan hittills inte lett till särskilt många tvister.
- Men om arbetsgivarsidan tar hem det här spelet tror vi det kommer att leda till många tvister på arbetsplatserna, liksom en uppgivenhet över att vi liksom inte mäktar med att företräda medlemmarna på ett vettigt sätt, säger C-G Hjort.
Ordalydelsen är inte alldeles tydlig.
Martin Wästfelt, Unionens chefsjurist, som företräder förbundet i AD i det här fallet säger:
- Rent rättsligt anser vi att den ordningen vi har haft är den som följer avtalet. Även om ordalydelsen inte är alldeles tydlig så tycker vi att vi har stöd utifrån förhandlingarna när vi fick till avtalet och det sätt på vilket vi har fördelat lönepotten i kanske 25 år nu.
Är det till Unionens favör i Arbetsdomstolen?
- Ja, det kan man säga. För när AD ska pröva den här sortens tvister finns en slags hierarki i vad som styr när man ska tolka ett avtal och då är den gemensamma partsavsikten den främsta tolkningsdatan men i brist på det kan också praxis styra.
Frågan har hamnat riktigt på högkant.
Enligt Tomas Undin, biträdande förhandlingschef på Teknikarbetsgivarna, är anledningen till organisationens agerande en önskan från medlemsföretagen.
- Frågan har hamnat riktigt på högkant efter förhandlingar på ett av våra medlemsföretag.
Är inte syftet att försöka spara pengar genom att använda lönepotten till att höja lönen för de anställda som är svårast att behålla?
- Ja, det kan möjligen vara någons önskan, säger Tomas Undin.
Vill du ha vanlig liten lön eller en stor hög med pengar som du kan förfoga över helt själv? Bruttolönemodellen kan låta väldigt lockande, i synnerhet som den presenteras som det ”smartare alternativet”. Unionenmedlemmen Madeleine valde pengahögen, när hon tackade ja till ett jobb inom it-branschen för tre år sedan.
– Jag fick höra att det var lite intelligentare människor som valde bruttolönemodellen och tänkte: varför inte, det är väl så här man gör i Stockholm?
Men det är inte bara i Stockholm bruttolönemodeller används och alla kan inte heller välja, ibland är bruttolön det enda alternativet som erbjuds. Modellen kan se olika ut på olika företag. På Madeleines förra arbetsplats handlade det om att konsulterna fick runt 70 procent i en klump av den summa som kunden betalade till företaget, men hon känner till andra företag där konsulter får drygt 80 procent av notan från kunden.
Det låter mycket, men av sin andel ska konsulten sedan bekosta i princip allt från sin egen pension, semester och sjuklön till arbetsverktyg, licenser och sociala avgifter.
– Jag ser det som en hybrid mellan att vara anställd och egen, men där man förlorar mycket i båda ändarna. Varför inte bara starta eget i så fall, säger Madeleine, som egentligen heter något annat.
Även konferenser och kompetensutbildningar skulle bekostas ur potten på Madeleines jobb. Arbetsgivaren kunde ibland delvis bekosta konferensresor och bjuda på föreläsningar, men i princip allt annat skulle dras från kontot.
– Fördelarna med modellen är inte jättestora om jag ska vara helt ärlig. Målet är ju att fakturera så mycket som möjligt och bygger på att du har uppdrag hela tiden. Man kan ju skatteplanera mer. Man har möjlighet att köpa prylar för oskattade pengar och dra av moms. Har man intresse av häftiga prylar, så visst, jag vet en kollega som köpte ett moderkort för 26 tusen, säger Madeleine.
Nackdelarna visar sig snabbt när du blir sjuk eller råkar ut för oförutsedda utgifter. Ett arbetstagarvänligt år med många röda dagar kan till exempel svida ordentligt för den som har lön enligt bruttolönemodellen, enligt Madeleine.
Om företaget inte kan hyra ut dig förväntas du säga upp dig och har själv ansvaret för att avsluta mobilabonnemang exempelvis.
Enligt Ia Hamn, central ombudsman på Unionen, med ansvar för kollektivavtalen inom it och telecom, tillämpar vissa företag egenkonstruerade bruttolönemodeller där anställda som slutar kan bli skyldiga sin arbetsgivare pengar.
– Unionen tycker inte att någon ska hamna i skuld på grund av arbetsgivarens lönemodell, så om medlemmar råkar ut för detta hoppas jag att de kontaktar förbundet, säger Ia Hamn.
Enligt Ia Hamn är Unionen och arbetsgivarparten TechSverige överens om att bruttolönemodeller inte är förenliga med kollektivavtalsmodellen. Hon rekommenderar den som kan välja, att det är bättre att bli egen företagare i stället för att skriva avtal om bruttolön.
– De modeller jag har sett är utformade så att arbetsgivaren bara håvar in pengar och står helt utan risk, säger Ia Hamn.
– Jag tror det här är en lönemodell vi kommer att se mer av framöver, åtminstone inom IT-svängen. Jag har kontaktats av flera andra företag som också har den här modellen, säger Madeleine som dock inte är intresserad av att jobba på företag med bruttolönemodell igen.
