Om du är medlem i Unionen och inte redan prenumererar på Kollegas populära nyhetsbrev så kan du passa på att registrera dig via länken nedan.
Då får du Kollegas bästa nyheter, avslöjanden och smarta tips om allt som rör arbetsmarknaden direkt i din inkorg varje vecka.
I höstas varnade LO för att löneskillnaderna mellan arbetare och tjänstemän har blivit för stora. 2012 skiljde det över 10 000 kronor mellan de båda grupperna. Medan arbetarnas medellön var 23 500 kronor låg tjänstemännens på 33 700 kronor.
Då kommer vi tvingas bedriva mycket mer militariserade avtalsrörelser.
Enligt LO:s avtalssekreterare Torbjörn Johansson kan en fortsatt utveckling i samma riktning leda till att LO ändrar taktik.
- Då kommer vi tvingas bedriva mycket mer militariserade avtalsrörelser. Då kommer vårt land att stanna. Jag menar inte att vi ska utjämna skillnaden fullständigt, men det ska inte skilja 10 000 kronor.
Granskar man lönerna i typiska Unionenyrken upptäcker man betydligt större skillnader än så.
Enligt SCB:s siffror, som omfattar samtliga tjänstemän inom privat sektor och alltså inte enbart Unionens medlemmar, låg medianlönen för exempelvis en civilingenjör inom elektronik och teleteknik på 43 000 kronor. I andra änden av skalan hittar man dataregistrerare med en medianlön på 23 100 kronor och receptionister på 23 000 kronor.
Avståndet mellan grupperna är inte bara stort, det fortsätter att växa. Under åren 2007-2012 steg medianlönen för de ovan nämnda civilingenjörerna med 5 000 kronor. Under samma tid ökade medianlönen för dataregistrerarna med 1 400 kronor, medan receptionisternas medianlön steg med 3 000 kronor.
Tittar man på chefsbefattningar, som ekonomichefer, personalchefer och it-chefer hade dessa löneökningar på mellan 8 000 och 10 000 kronor under samma period.
Att de högavlönade drar ifrån går också att utläsa ur den statistik som går att få från Unionen. Den är visserligen ytterst begränsad eftersom den enbart visar de tre åren 2010-2012. Mellan de tio procent av medlemmarna som hade lägst respektive högst lön skiljde det 20 460 kronor 2010. 2012 var skillnaden 23 250 kronor.
På bara några år har alltså skillnaden ökat med nästan 14 procent.
Men till skillnad från LO:s företrädare anser inte Martin Linder, andre vice ordförande i Unionen, att löneskillnaderna automatiskt skulle vara av ondo.
- I grunden faller löneskillnaderna tillbaka på vår lönepolitik som säger att lönen ska vara individuell och differentierad. Vi tycker att individerna ska tjäna olika mycket, men självklart baserat på sakliga grunder och fastställda kriterier.
Det finns ingen magisk gräns för hur stor löneskillnaden kan bli.
I Unionens löneprinciper står bland annat att lönen ska bestämmas med hänsyn till ansvaret och svårighetsgraderna i arbetsuppgifterna och den anställdes sätt att uppfylla dessa.
- För att bli accepterad både av den enskilde och kollegorna är det väldigt viktigt att lönen uppfattas som rättvis och kopplad till de arbetsuppgifter som man utför.
Men kan klyftan mellan de högavlönade och de lågavlönade bli för stor – till och med så stor att förbundet splittras?
- Nej, jag tror inte det. Det är feltänkt att olika grupper av anställda skulle stå emot varandra. De ska ge varandra kraft och stöd i stället. Det finns ingen magisk gräns för hur stor löneskillnaden kan bli.
- Vi ska ju organisera alla tjänstemän i privat sektor, och det kan ju tänkas att vi inte lyckas företräda alla gruppers intressen. Men det blir inte löneskillnaden i sig som är problemet, inte om vi kan visa dem att de får löneutveckling, att vi jobbar för deras intressen och för att de ska få kompetensutveckling.
Martin Linder menar att det inte heller är tänkbart att vissa grupper inom Unionen ska få stå tillbaka för att andra ska få en bättre löneutveckling.
- Vår tanke är att alla i ett företag bidrar och därför har rätt till löneutveckling. Utifrån det är det svårt att se att man skulle kunna göra omfördelningar mellan olika grupper inom Unionen.
Är löneskillnaden mellan arbetare och tjänstemän för stor?
Mikael Kassarp, asbestsanerare:
- Det är klart att det skiljer för mycket. Fast lite mer ska tjänstemännen ha. De har ju jobbat för det och gått sina skolor och kurser. Men det ska inte vara några tiotusen.
Niaiz Khan, taxichaufför:
- Det är den. Vi har tunga jobb, vi jobbar långa dagar, obekväma tider som kvällar. Jag har jobbat åtta år som taxichaufför, men lönen går bara nedåt.
Anna Andersson, butiksbiträde:
- Ja, det kan man väl säga. Jag tycker inte att det borde vara så stor skillnad, de borde tjäna ungefär lika mycket.
Gunnar Mattsson, pensionerad innesäljare:
- Ja, den borde vara mindre, kanske 5 000. Det beror mycket på vilken typ av tjänsteman och arbetare man pratar om, jämför man en murare och en ingenjör som gått massa år på ”Teknis” bör skillnaderna vara större, en längre utbildning måste löna sig. Men om man som jag varit en enkel kontorslav kanske det inte ska skilja lika mycket mot arbetarna.
Linda Oldenbo, landskapsarkitekt:
- Jag tror på ett jämställt samhälle, men vissa skillnader bör det vara men inte så stora. Det är tveksamt om man kan sätta olika grupper mot varandra på det sättet, kanske behövs det en annan värdeskala.
Vill du ha vanlig liten lön eller en stor hög med pengar som du kan förfoga över helt själv? Bruttolönemodellen kan låta väldigt lockande, i synnerhet som den presenteras som det ”smartare alternativet”. Unionenmedlemmen Madeleine valde pengahögen, när hon tackade ja till ett jobb inom it-branschen för tre år sedan.
– Jag fick höra att det var lite intelligentare människor som valde bruttolönemodellen och tänkte: varför inte, det är väl så här man gör i Stockholm?
Men det är inte bara i Stockholm bruttolönemodeller används och alla kan inte heller välja, ibland är bruttolön det enda alternativet som erbjuds. Modellen kan se olika ut på olika företag. På Madeleines förra arbetsplats handlade det om att konsulterna fick runt 70 procent i en klump av den summa som kunden betalade till företaget, men hon känner till andra företag där konsulter får drygt 80 procent av notan från kunden.
Det låter mycket, men av sin andel ska konsulten sedan bekosta i princip allt från sin egen pension, semester och sjuklön till arbetsverktyg, licenser och sociala avgifter.
– Jag ser det som en hybrid mellan att vara anställd och egen, men där man förlorar mycket i båda ändarna. Varför inte bara starta eget i så fall, säger Madeleine, som egentligen heter något annat.
Även konferenser och kompetensutbildningar skulle bekostas ur potten på Madeleines jobb. Arbetsgivaren kunde ibland delvis bekosta konferensresor och bjuda på föreläsningar, men i princip allt annat skulle dras från kontot.
– Fördelarna med modellen är inte jättestora om jag ska vara helt ärlig. Målet är ju att fakturera så mycket som möjligt och bygger på att du har uppdrag hela tiden. Man kan ju skatteplanera mer. Man har möjlighet att köpa prylar för oskattade pengar och dra av moms. Har man intresse av häftiga prylar, så visst, jag vet en kollega som köpte ett moderkort för 26 tusen, säger Madeleine.
Nackdelarna visar sig snabbt när du blir sjuk eller råkar ut för oförutsedda utgifter. Ett arbetstagarvänligt år med många röda dagar kan till exempel svida ordentligt för den som har lön enligt bruttolönemodellen, enligt Madeleine.
Om företaget inte kan hyra ut dig förväntas du säga upp dig och har själv ansvaret för att avsluta mobilabonnemang exempelvis.
Enligt Ia Hamn, central ombudsman på Unionen, med ansvar för kollektivavtalen inom it och telecom, tillämpar vissa företag egenkonstruerade bruttolönemodeller där anställda som slutar kan bli skyldiga sin arbetsgivare pengar.
– Unionen tycker inte att någon ska hamna i skuld på grund av arbetsgivarens lönemodell, så om medlemmar råkar ut för detta hoppas jag att de kontaktar förbundet, säger Ia Hamn.
Enligt Ia Hamn är Unionen och arbetsgivarparten TechSverige överens om att bruttolönemodeller inte är förenliga med kollektivavtalsmodellen. Hon rekommenderar den som kan välja, att det är bättre att bli egen företagare i stället för att skriva avtal om bruttolön.
– De modeller jag har sett är utformade så att arbetsgivaren bara håvar in pengar och står helt utan risk, säger Ia Hamn.
– Jag tror det här är en lönemodell vi kommer att se mer av framöver, åtminstone inom IT-svängen. Jag har kontaktats av flera andra företag som också har den här modellen, säger Madeleine som dock inte är intresserad av att jobba på företag med bruttolönemodell igen.
