Lönen är viktig. Inte bara för vår försörjnings skull, den har uppenbarligen också en djupare betydelse. Det visar sig i vårt stora intresse för vad andra tjänar. Vi tittar på vad kollegor med liknande arbetsuppgifter och på vad anställda på andra arbetsplatser och i andra yrken och branscher tjänar. Vi gör också jämförelser utifrån vad vi uträttar i våra respektive jobb.
– Vi jämför oss hela tiden, vi är nyfikna, säger Magnus Sverke, professor i psykologi, vid Stockholms universitet, som forskat om hur löner hänger ihop med motivation och prestation.
Men att vi är intresserade av andras löner betyder inte att vi är bekväma med att tala om vår egen lön.
– Lön är ett känsligt ämne både om man har bättre och sämre betalt än kollegorna. Ingen vill sticka ut. Har jag mindre vill jag kanske inte skylta med det för att det skulle kunna betyda att jag gör ett dåligt jobb, har jag mer än andra kan det ifrågasättas av de andra. De kanske inte tycker att jag förtjänar det eller undrar om jag fjäskar för chefen.
Läs mer: Därför ska du prata lön med dina kollegor
I offentlig sektor är lönerna i princip öppna, det går att se vad kollegorna tjänar. Det gör att man som medarbetare kan komma bättre förberedd till lönesamtalet.
Det är som med bilkörning, majoriteten av oss tycker att vi kör bättre än andra
Men det är inte givet att öppna löneklubbar, där de anställda redovisar sina löner för varandra, i det privata näringslivet skulle ha en positiv effekt för den som strävar efter rättvisa löner, menar Magnus Sverke.
– Vi snokar reda på ganska mycket ändå, vi försöker på olika sätt luska ut vad andra tjänar. Vissa pratar man förtroligt med om lön på kafferasten, ibland gissar man.
– Men det är klart att det kan bli fel, så på sätt och vis är det bättre att det är tydligt. Tydlighet och transparens gör att man undviker ryktesspridning och spekulationer. Men samtidigt ska man vara medveten om att det kan vara svårt och kännas väldigt utlämnande att prata om sin lön för somliga.
Läs mer: Platt organisation - vad säger forskningen?
Någon absolut rättvisa i lönesättningen går nog ändå inte att uppnå, menar Magnus Sverke. Dels finns det många uppfattningar om vad som är rättvisa, dels tenderar vi alla att överskatta vår prestation.
– Det är som med bilkörning, majoriteten av oss tycker att vi kör bättre än andra. På samma sätt tycker vi att vi är snäppet bättre än våra kollegor på jobbet. Det leder till att vi har förväntningar som inte alltid kan infrias.
Det viktiga är att ha en ärlig relation och att chefen ska vara ärlig. En vanlig anekdot är att chefen berömmer en medarbetare vid lönesamtalet och därför ger hen ett extra påslag. I efterhand visar det sig att chefen har gjort precis samma sak med resten av arbetsgruppen.
Läs mer: Svagt samband mellan lön och prestation
– Det är ett sätt att backa och gömma sig som chef. Ett annat är att skylla på att löneutrymmet är så begränsat, säger Magnus Sverke som menar att det krävs att chefen är modig och ärlig, samt har en öppen dialog under hela löneprocessen. Först då går det att komma fram till samsyn om det lönepåslag som medarbetaren får.
