För att avlasta vården under coronapandemin har Christina Stjernlöf på SSAB jobbat extra på Borlänge sjukhus sedan i våras. Nu jobbar hon nästan heltid på sjukhuset men får behålla lönen från sin arbetsgivare.
Christina Stjernlöf har jobbat extra i vården sedan i våras Emma-Sofia Olsson / SvD / TT
Flera företag har både under förra våren och nu under andra vågen erbjudit anställda att jobba inom vården med bibehållen lön. SSAB var ett av de företag som för någon vecka sedan anslöt sig till initiativet från Beredskapslyftet.
– Jag blev jätteglad när erbjudandet kom. Det är stor ekonomisk skillnad att jobba som koordinator och som vårdbiträde, säger Christina Stjernlöf som också är revisor i Unionenklubben på SSAB i Borlänge.
Christina Stjernlöf tog redan i pandemins begynnelse kontakt med Borlänge kommun och erbjöd sina tjänster, trots att hon är utbildad ekonom och saknar vårdutbildning.
– För mig kändes det självklart att kunna hjälpa till och bidra på alla de sätt jag kan och klarar av, till exempel dela ut mat och samtala med patienter.
– Under de senaste tio månaderna har jag hoppat in på Borlänge sjukhus någon helg i månaden och det har gett mig mycket. Jag har vuxit som människa och fått en helt annan syn på vården, säger Christina Stjernlöf.
Det är tack vare erfarenheterna från coronavården i våras som hon nu kan omfattas av företagets erbjudande att jobba med coronapatienter med bibehållen lön, trots att hon saknar vårdutbildning, gissar hon. Hon har trots allt viss erfarenhet och känner personalen på vårdinrättningen. Hon har dessutom redan gått en delegeringskurs i att hantera medicin och vet hur man handskas med skyddsutrustning.
Från och med 13 januari kommer hon att jobba runt 90 procent på kommunägda Borlänge sjukhus fram till sista februari.
– Jag har valt att plocka bort ett par arbetspass från sjukhuset, för att kunna hålla mig fortsatt uppdaterad om vad som händer på SSAB. Jag vill till exempel vara med på avdelningsmötena – man blir lätt avskärmad annars, säger Christina Stjernlöf.
Ökad lönetransparens ska minska risken för ojämställda löner. Men Sverige vill inte införa direktivet innan innehållet i det har ändrats. Kritiken kommer dock försent, tror en expert. Colourbox
Just nu förbereder sig tiotusentals europeiska företag för att anpassa sig till EU:s direktiv om lönetransparens. För Sysarb, som hjälper företag att analysera sina lönestrukturer, innebar EU-reglerna att marknaden växte rejält.
– Vi har arbetat med jämställdhet inom lönesättning i 20 år. När lönetransparensdirektivet kom 2023 blev vår marknad mycket större. Med det behövde hela Europa applicera lagstiftning enligt principen lika lön för lika arbete. Nu används vårt verktyg av 700 kunder i 60 länder, säger Linnéa Molin, chief advisory officer.
Sverige vill skjuta upp lönetransparensdirektivet
I mars meddelade den svenska regeringen att införandet av direktivet skjuts på framtiden. Förhoppningen är att EU-kommissionen ska gå med på att ändra på en del av direktivets regler.
– Att Sverige vill omförhandla skapar en osäkerhet. Samtidigt har EU-kommissionen så sent som i december förra året sagt att direktivet inte är förhandlingsbart. När jag pratar med mina kollegor i Europa finns ingen som inte tror att direktivet kommer att bli av eller pausas. Den här bollen är så pass mycket i rullning att den är svår att stoppa.
Håller du med kritikerna som anser att direktivet lade en tung administrativ börda på företagen?
– Delvis. Det finns delar i direktivet som leder till mycket administration utan att leda till mer jämställda löner. Vi har till exempel inte haft publik rapportering av löneskillnader tidigare. Bestämmelserna kring den är administrativt tunga utan att leda till djupare insikter om löneskillnader, säger Linnéa Molin.
Hon anser samtidigt att kritiken borde ha lyfts mycket tidigare.
– EU-länderna har haft tre år på sig att genomföra direktivet. Regeringen borde ha kommit på det här tidigare. Det är synd att kritiken kommer så här sent. Nu finns väldigt begränsade möjligheter att förbättra något.
Ingångslöner i jobbannonser
Linnéa Molin tror att direktivet kan leda till mer jämställda löner, särskilt i länder som inte tidigare haft liknande lagstiftning.
– Jag tror att ökad dialog mellan chef och medarbetare är viktig. Den kan nog leda till insikter hos chefer om hur löner sätts på företaget och till att osakliga löneskillnader upptäcks.
Tror du att lönespann i jobbannonser kan leda till mer jämställda löner?
– Ingångslöner eller ingångslöneintervall säger egentligen inte så mycket, så det är tveksamt vilken effekt det kommer att få.
Kan rätten att begära ut snittlöner på sin arbetsplats få effekt?
– I praktiken kommer man oftast att ha rätt att begära ut snittlöner för likvärdiga roller, vilket betyder att det blir en bred grupp att jämföra sig med. Statistiken kommer ofta att innefatta personer som jobbar med helt olika saker och du kanske inte ens vet vilka som ingår i din jämförelsegrupp. Den informationen blir ganska svårgenomtränglig. Jag tror att det ändå kan ha en positiv effekt, eftersom det kan leda till ökad dialog och medvetenhet hos medarbetare och chefer.
Har ni pausat ert arbete i Sverige efter regeringens besked?
– Nej, vi fortsätter och går på den informationen som vi har just nu. När ny information kommer anpassar vi oss efter den.
”Sverige kommer inte lyckas omförhandla direktivet”
Att Sverige skjuter på direktivet om lönetransparens kan ge miljonböter. Dessutom försvåras framtida samarbeten inom EU, enligt Jaan Paju, docent i europarätt.
– Juridiskt är det här en solklar överträdelse, säger han.
Regeringen vill skjuta upp lönetransparensdirektivet och omförhandla reglerna – men enligt Jaan Paju, professor i straffrätt och docent i europarätt, är det juridiskt sett en överträdelse som kan leda till böter. Foto: Colourbox.
Artikeln i korthet:
Sverige bryter mot EU-rätten genom att skjuta upp införandet av lönetransparensdirektivet.
Risken för EU-rättsliga åtgärder är stor: om Sverige inte inför direktivet i tid kan EU‑kommissionen väcka ett överträdelseärende, vilket kan leda till kännbara böter – som 2023 då Sverige bötfälldes för vapendirektivet.
Den största kostnaden är politisk. Sveriges trovärdighet inom EU skadas, vilket försvårar framtida förhandlingar och minskar landets inflytande inom arbetsrätten.
Regeringen har svängt i frågan. Trots tidigare löften om snabb effekt och hanterlig administration vill man nu skjuta upp införandet och driva en omförhandling, med hänvisning till stark kritik från näringsliv och andra aktörer.
Att Sverige skulle lyckas omförhandla direktivet är osannolikt, enligt Jaan Paju, professor i straffrätt och docent i europarätt vid Stockholms universitet.
Natalie Oliwsson/Stockholms universitet
–Det tror jag inte, givet att 24 av 27 medlemsstater röstade för direktivet. Det är väldigt märkligt att man fem över tolv, två år efter att direktivet lotsats i hamn, kommer dragandes med att man nu har haft samråd med arbetsmarknadens parter.
– Det här är en tydlig obstruktion från svensk sida, säger han.
Sverige säger att man har med sig andra länder i kravet på omförhandling. Stämmer det?
– Sverige blev nedröstat 2023 tillsammans med Ungern och Bulgarien. Även om Sverige nu skulle lyckas få med sig några andra länder spelar det ingen roll eftersom direktivet redan är bestämt. Vidare måste man få med sig ett stort antal länder, inte bara några enstaka för att det skulle bli aktuellt med att riva upp direktivet. Så verkar det inte vara.
Sverige kan tvingas att betala böter
Om ett EU-land inte inför ett beslutat direktiv kan kommissionen ta landet till EU-domstolen. Den risken är stor, enligt Jaan Paju.
– Sverige kan såklart be om en omförhandling, men med tanke på kommissionens arbetsbörda är det en process som kan dra ut på tiden i fem, sex år.
– Givet att de andra EU-länderna snart inför direktivet kommer kommissionen knappast att prioritera att ta ett omtag med direktivet. Under tiden kommer Sverige inte ha införlivat direktivet och därmed finns en risk att kommissionen kommer att driva ett överträdelseärende mot Sverige, säger han.
Senast det hände var 2023. Då fick Sverige betala 100 miljoner kronor i böter för att inte ha infört vapendirektivet i tid.
Hur stor är risken att Sverige kommer att tvingas betala böter?
– Stor. Men den största kostnaden är politisk. Sverige kommer att få svårare i framtida förhandlingar med EU på arbetsrättens område. Det blir svårare att få övriga länder att lita på Sverige och det blir svårare för Sverige att påverka kommande direktiv.
Ministern backade efter kritik
Turerna kring lönetransparensdirektivet (se ruta) har varit många. I januari presenterade regeringen sitt förslag på hur direktivet skulle införas i Sverige. I en intervju med Kollega sa jämställdhetsminister Nina Larsson (L) att hon var övertygad om att de nya reglerna skulle leda till mer jämställda löner.
I intervjun tydde inget på att ministern var tveksam till regeringens förslag. Tvärtom. På frågan ”När tror du att förslaget får effekt?” blev svaret:
– Inom ett par år bör vi kunna se skillnad.
Tanken var att den nya lagen skulle börja gälla den 1 juli. Men efter kraftig kritik från arbetsgivarhåll om att tidsplanen var för snäv bestämde sig regeringen för att vänta med införandet. Nytt datum blev då 1 januari 2027.
Men den 26 mars, bara några dagar innan riksdagen skulle rösta om propositionen, ändrade sig regeringen igen.
Enligt det nya beskedet vill Sverige nu förhandla om direktivet för att förenkla reglerna. Först därefter kan det bli aktuellt att införa det: ”Regeringen bedömer att utformningen av EU:s lönetransparensdirektiv är allt för administrativt betungande och därför riskerar att minska jämställdhetsvinsterna”, lät beskedet.
Ministern: ”Reglerna är inte för krångliga” – ändrade sig senare
När Kollega intervjuade Nina Larsson i januari ställde vi frågan om ökad regelbörda. Då höll hon inte med kritikerna om att den administrativa bördan blir för tung.
– Inte alls. Förslaget bygger på det arbete som redan sker på arbetsplatserna. Vi har haft lönekartläggningar sedan 1994, sa hon.
EU-länder är tvungna att införa de direktiv som beslutats av unionen. Lönetransparensdirektivet ska vara infört senast den 7 juni i år.
Regeringen: ”Direktivet är mer betungande än väntat”
Kollega har upprepade gånger bett om en intervju med jämställdhetsminister Nina Larsson. Hennes pressekreterare svarar att det är svårt att hitta en tid eftersom det är påsktider. Ministern lämnar en skriftlig kommentar:
”Under implementeringsarbetet har det (…) blivit tydligt att problemen är större än väntat. Kritiken från både näringsliv och andra aktörer har varit omfattande, och flera delar av regelverket riskerar att skapa en oproportionerligt stor administrativ börda.
Regeringen har försökt begränsa dessa effekter inom ramen för det nationella genomförandet, men det står nu klart att det underliggande direktivet i sig är för betungande. Därför kommer vi nu att arbeta för att skjuta upp ikraftträdandet och samtidigt driva på för en riktad omförhandling på EU-nivå i regelförenklande syfte.”
Det här är lönetransparensdirektivet
Syftet med EU:s lönetransparensdirektiv är att minska löneskillnaden mellan kvinnor och män.
Direktivet ska vara infört i alla EU-länder senast den 7 juni i år.
Regeringen har utrett hur direktivet ska genomföras i Sverige och presenterat en lagrådsremiss.
Enligt den ska arbetsgivare ange lönespann i jobbannonser. Större företag ska göra en årlig lönerapport. Om löneskillnaden är större än fem procent ska skillnaden åtgärdas eller motiveras. Anställda får rätt att begära ut företagets snittlön för personer med liknande tjänst. Det blir förbjudet för arbetsgivare att fråga arbetssökande hur mycket de tjänade på sitt förra jobb.
Just nu är det oklart när direktivet införs i Sverige.