I dag är mer än var tredje chef kvinna, att jämföra med var fjärde i början av 2000-talet. Men den som vill se varannan damernas bland bossarna får vänta ända till 2031. Anledningen är att det privata näringslivet släpar efter den offentliga sektorn, där könsfördelning bland cheferna tvärtom väger över till kvinnornas fördel.
Kristina Langhammer är psykolog som har forskat på urvalsprocesser vid rekrytering. Hon tror inte att kvinnor väljs bort medvetet utan att det i stället handlar om att vår syn på ledarskap sedan lång tid tillbaka har definierats utifrån manliga egenskaper. Den definitionen ligger sedan till grund för rekryteringsbeslut som väldigt ofta baseras på intuition eller magkänsla. För att få fler kvinnor bland cheferna måste vi omdefiniera synen på vad en bra ledare är.
- I stället för att rekrytera kvinnor eller män borde vi utgå från att rekrytera rätt kompetens, sa Kristina Langhammer under en paneldebatt om bristen på chefer som är kvinnor.
Att så få chefer är kvinnor tror hon även beror på att kvinnor som egentligen vill söka en chefstjänst begränsar sig själva på grund av de manliga egenskaper som förknippas med ledarskap. Och att de jämför sig med den nuvarande chefen som ofta är en man.
- Kvinnor tänker att de ska vänta med att söka tills de blivit mer som han är.
Det är vanligare att chefen är en kvinna på låg- och mellannivå. I förstaledet är drygt fyra av tio chefer kvinnor medan det på mellannivå minskar till tre av tio. På högsta ledningsnivå, vd:ar, verkschefer och liknande, är kvinnor betydligt ovanligare. Nio av tio vd:ar är män och av noterade bolag är det bara 5,6 procent som har en kvinnlig vd.
Trots att Sverige i många fall driver en aktiv jämställdhetspolitik blir vi omkörde av en mängd länder när det gäller just könsfördelning och ledarskap. Ett land som däremot ligger i topp är Ryssland.