Hoppa till huvudinnehåll
Ledarskap

Unga vill inte bli chefer

Unga akademiker är inte särskilt sugna på att bli chefer. Men de kan ändra sig ­– om man lockar dem på rätt sätt. Det visar en undersökning från Academic Work.
Ola Rennstam Publicerad
Pressmaster/Colourbox
För unga arbetstagare är utvecklingsmöjligheter den viktigaste faktorn när de väljer arbetsgivare. Pressmaster/Colourbox

Hög lön och stort ansvar. Det är faktorer som ofta förknippas med en chefsroll. Men en ny undersökning bland drygt 7 000 studenter och akademiker i början av karriären, så kallade young professionals, visar att detta inte alls är något som lockar dem. När de fick rangordna vilka arbetsuppgifter som är mest intressanta kopplade till ledarskap hamnade i stället helt andra utmaningar i topp.

– Många arbetsgivare lockar med högre lön, förmåner och mer ansvar när de rekryterar nya chefer. Men det man helt enkelt behöver göra om man ska lyckas ersätta de 48 chefer som går i pension varje dag med nya, är att prata om sådant som målgruppen är intresserade av. Det vill säga att kunna vara med och påverka, bygga relationer, skapa team och bidra till utveckling i någon form, säger Julia Granström, Employer Branding Specialist på Academic Work.

Det finns en rad saker som de tillfrågade i undersökningen helst undviker när det gäller ledarskapet, som till exempel budgetansvar och svåra samtal med medarbetare. Men enligt Julia Granström handlar det inte om att de är curlade.

– Det är sant att det är en generation som ställer höga krav på arbetsgivarna, men det är inte en generation som förväntar sig att alla arbetsuppgifter ska vara spännande och roliga. Målgruppen vill ha ett större syfte och att arbetet i stort ska vara intressant.


När young professionals väljer arbetsgivare är utvecklingsmöjligheter den viktigaste faktorn. Och avgörande för att kunna utvecklas är enligt dem en chef som ser, lyssnar och uppmärksammar sina medarbetare.

– Det finns en fördom i gruppen att chefer ägnar mycket tid åt administrativa uppgifter och att den personliga utvecklingen stannar av så fort man blir chef. Att man ägnar sig åt andras utveckling  i stället för den egna, men det är få av dagens chefer som håller med om det. Arbetsgivarna har mycket att vinna på att prata om vilka personliga utvecklingsmöjligheter en chefsposition skulle innebära, säger Julia Granström.

Om young professional attraction index (YPAI):

Academic Work har, tillsammans med Kantar Sifo, skapat ett mått på arbetsgivares attraktivitet bland studenter och akademiker i början av karriären. Drygt 7000 personer deltog i den svenska delen av studien 2019.

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Ledarskap

”I klacken är vi alla lika”

Han har varit chef i 20 år och djurgårdare hela livet. Daniel Liljegren älskar gemenskapen i klacken – trots att matchen mest ger honom ångest.
Carolina Högling Publicerad 5 september 2025, kl 06:01
Daniel Liljegren har varit chef i 20 år och djurgårdare hela livet. Läs om hans passion för klacken, gemenskapen och fotbollsångesten.
Daniel Liljegren går på alla matcher tillsammans med sin fru Sofi och står i klacken på både fotboll och hockey. Foto: Carolina Byrmo

Varifrån kommer djurgårdsintresset?

– Min pappa är inbiten AIK:are och jag tror att det kommer därifrån: eftersom han höll på AIK kunde inte jag göra det. När jag väl hade börjat kolla på Djurgården gick det inte att byta.

Varför står du i klacken?

– Det är där man står. Sport tittar man på stående. Man sjunger och bidrar. Att sitta ned är inte jättekul.

För den som inte är så fotbollsintresserad – vad är grejen?

– Det är bara en livslång kärlek – i med- och motgång. Spelare och tränare byts ut, men kärleken till klubben består. Jag kan inte förklara det. Det är Djurgården som är själen.

Daniel Liljegren
Foto: Carolina Byrmo

Är det alltid roligt att kolla på Djurgården?

– Att kolla på fotboll är nästan aldrig roligt. Det är väldigt ångestladdat. Det är först när vi leder med 5–0 och det är tio minuter kvar, då är det roligt. Annars är det mest jobbigt. Hur ska det gå? Varför är vi så dåliga? Varför är vi så bra? Kommer det vända snart? Man lider sig igenom det.

Vad är det som får dig att fortsätta gå på matcher när det är så ångestladdat?

– Det är viktigt på riktigt hur det går för det här fotbollslaget, så man behöver fortsätta titta. Det är kanske lite av ett självskadebeteende. Det är också ett sätt att stänga av sådant som man går och grubblar på: arbete, problem med familj och omvärlden. Klacken är en plats där alla är lika, ingen är mer viktig än någon annan. Det finns inga chefer eller medarbetare på en läktare, alla är bara där och bidrar med sitt.

Har ditt supporterskap påverkat dig som chef?

– Både ja och nej. Det finns en oerhörd rivalitet mellan Stockholmsklubbarna. Samtidigt ska vår arbetsplats vara inkluderande och trygg och jag som chef kan inte håna mina medarbetares lag på samma sätt som jag tillåter dem att håna mitt. Den biten får jag tona ned ganska mycket.

– Mitt chefskap påverkar mig när jag är på läktaren. Som chef handlar det mycket om att sätta standarden och föregå med gott exempel. Jag är bland de äldre på läktaren och då får man ibland förklara för folk att vissa beteenden och uttryck inte är okej. I och med att jag har varit chef i många år är det en naturlig del av mig.

Hade du kunnat anställa en AIK:are?

– Absolut. Det är 100 procent meritbaserat. Men jag brukar fråga slutkandidaterna vilket lag de håller på. Bara för att det är lite roligt. 

Daniel Liljegren

Gör: Affärschef för underhåll på Strukton Rail, en järnvägsentreprenör som bygger och underhåller spårsystem.

Ålder: 48.

Bor: Stockholm.

Familj: Fru, två barn och hund.

Bästa djurgårdsminne: Apoel (cypriotisk fotbollsklubb) hemma 2022. Helt fantastisk match. Stämningen var elektrisk på hela arenan. Det var fullsatt och alla stod upp.