Ägare av ett anrikt kakimperium som exporterar sina varor runt om i hela världen och bara 32 år gammal. Det är lätt att förledas av Christoffer Sai Öbergs ringa ålder och ungdomliga utseende. Men han har redan hunnit samla på sig fler erfarenheter än många hinner med under en livstid: förlorat två föräldrapar, undvikit konkurser, varit stämd ett flertal gånger i domstol av sin mamma, brutit en självförbrännande livsstil och räddat familjeföretaget Nyåkers från undergång, trots att verksamheten gick minus och var kraftigt belånad när han ärvde den. Kanske är det därför han har ett gott öga till folk med brokiga cv:n.

Allt detta hinner vi avhandla på väg mellan Umeå och Kaklandet, det vill säga den lilla orten Bjurholm där Nyåkers två fabriker ligger. Christoffers pappa köpte verksamheten 1998 och trimmade in sonen i bolaget redan från ung ålder. När han var 18 år blev han vice vd på företaget.

– Det är bara en typ av bolag som tillsätter olämpliga personer på viktiga positioner – familjeföretag. Jag blev chef under pappas ledning fast jag inte förtjänade det – och jag var en katastrof som chef. Mitt beteende var receptet på hur man får de anställda emot sig. Jag var omogen, arrogant, kontrollerande och egoistisk, säger han frankt.

Oddsen var därmed inte de bästa när Christoffer hastigt blev vd efter att pappa Lennart insjuknade i cancer 2012.

Men det skulle bli värre. När han tittade närmare på siffrorna visade det sig att pappan hade plockat ut pengar ur bolaget och tömt likviditeten för att finansiera den nya anläggningen i Bjurholm. Det hade skapat stora hål i ekonomin. Dessutom var lönsamheten usel. Samtidigt inleddes en infekterad maktstrid om bolaget mellan Christoffer och hans syster Sofie på ena sidan och deras mamma på den andra.

– Jag var 24 år, höll på att förlora min pappa, blev stämd av min mamma, hade skulder på 80 miljoner kronor och hade varit världens sämsta chef i sex år, så förutsättningarna för att lyckas var mycket begränsade. Då är det inte så konstigt att man stänger in sig i en källare någonstans och super skallen i bitar.

Historien om Nyåkers som det sista stora svensk- och privatägda kakföretaget som fortfarande bakar sina pepparkakor i Sverige hade kunnat sluta där. Christoffer var mer eller mindre uträknad. Branschen väntade på konkursen – frågan var bara vem som skulle komma över namnet och varumärket.

– Slaktvärdet på bolaget var fortfarande stort och det var det maktstriden i familjen handlade om. Vem skulle ha rätt till tillgångarna?

Pappa Lennart avled i början av 2013 och hade i slutet av sjukdomsperioden gett företaget till sina barn. Christoffers mamma ifrågasatte gåvobreven och stämde barnen i tingsrätten för att komma över Nyåkers. Det blev en strid inför öppen ridå som tog hårt på familjerelationerna. Ett läkarutlåtande avgjorde slutligen striden till syskonens fördel och de skrev ett förlikningsavtal med sin mamma något år senare. Men relationen var tyvärr förstörd för alltid.

Mitt beteende var receptet på hur man får de anställda emot sig. Jag var omogen, arrogant, kontrollerande och egoistisk

Christoffer satt knappast sysslolös under tiden. Radikala åtgärder krävdes för att rädda Nyåkers, bolaget behövde en total turnaround. Personal- och råvarukostnaderna var för höga och priset på produkterna låg redan långt över konkurrenternas. Trots det var intäkterna för låga. Ekonomin gick inte ihop.

– Vi behövde ny omsättning och bättre lönsamhet och det snabbt. Det går inte att ringa kunderna och höja priserna, vi var tvungna att hitta nya kunder och nya marknader.

Nyåkers tog fram nya varianter av pepparkakor för utländska marknader och lyckades växa kraftigt i Sydostasien, Mellanöstern och Nordamerika.

– Överallt där människor samlas kring kaffe eller te går det att sälja pepparkakor. Med rätt omvärldsanalys och rätt glasögon hittade vi nya marknader.

Ett mer okonventionellt sätt att expandera var Christoffers listiga drag för att ta den viktiga turkiska marknaden från ett konkurrerande pepparkaksmärke. De tre Ikea-varuhusen i Turkiet sålde enorma mängder pepparkakor – hur skulle han få dem att byta till ett dyrare märke?

– Vad säljer mycket på Ikea förutom möbler? Godis, och framför allt svensk mjölkchoklad och Daim. De köpte in denna choklad dyrt från Europa. Jag kunde köpa in samma produkter i Sverige för det svenska retail-priset. Om vi ändå skulle skeppa ner pepparkakor till Turkiet kunde vi lika gärna ta med choklad. Och genom att erbjuda Ikea ett konkurrenskraftigt pris på choklad kunde jag få dem att ta in mina dyrare pepparkakor.

Jag höll på att förlora min pappa, blev stämd av min mamma och hade skulder på 80 miljoner

Exporten gav resultat, i dag står den för 65–70 procent av all försäljning. Organisationsförändringar ledde också till att de kunde jobba mer effektivt. Omställningen kunde ske i princip utan uppsägningar. En av få saker som spelade Christoffer i handen var ett naturligt generationsskifte i chefsledet genom pensionsavgångar. Han satte andra 80-talister, i princip bara kvinnor som redan fanns i verksamheten, på alla mellanchefspositioner. De bidrog till att sätta en ny prägel på Nyåkers.

– Tack vare mina utbildningar hade jag en ganska bra teoretisk grund för att göra de här förändringarna. Men jag visste inte var jag skulle börja. Där hade jag väldigt stor hjälp av min rutinerade styrelse.

Men det var inte bara debet och kredit som behövde balanseras på Nyåkers. Christoffer behövde hitta balansen i sitt privatliv och i relationen till de anställda. Eftersom han insåg det själv var han kanske lösningen på spåren.

– Jag mådde inte bra och jag drack för mycket. Men jag bestämde mig för att jag ville överleva och klara det här. Genom reflektion och ännu mer reflektion började jag uppskatta livet igen och eftersom de anställda är en del av mitt liv var det viktigt att få en ny chans av dem.

Då förstod han också vad som behövde göras.

– Jag bad om ursäkt för att ha varit världens sämsta chef och berättade hur jag tänkte framåt och att jag skulle göra så gott jag kunde. Jag ville bygga en bättre framtid för oss alla där vi skulle trygga det vi hade för lång tid framöver. Jag fick deras stöd och det kommer jag aldrig att glömma. Utan dem hade det inte varit möjligt att vända utvecklingen och det är därför de i dag tjänar betydligt bättre än andra kollektivanställda i branschen.

För utvecklingen vände. Nyåkers är i dag ett välmående företag som har dubblat omsättningen och amorterat av stora delar av skulderna.

Krisåren och vändningen har förändrat Christoffer som person. Bandet mellan honom och de anställda har stärkts. I valet mellan uppköp och nedläggning eller en odräglig chef som ändå ville rädda fabrikerna, och därmed jobben på orten, valde de det senare. När de slöt upp bakom honom och han levde upp till förtroendet fick de en bra bas för att bygga något tillsammans.

För att bli en duktig chef krävs att man har erfarenhet av ordentliga misslyckanden

– Med den här lönsamheten kan vi behålla det vi har i minst 20 år till och vidare framåt i livet. Vi kan känna ett lugn och vi överlever även om vi skulle få tre riktiga skitår. Folk kan känna att de har trygga anställningar och deras barn kan bo kvar på orten. Jag kommer aldrig att sälja eller flytta produktionen till Riga, som vissa konkurrenter gör. Det är en fråga om principer och sådant betyder mycket för mig.

En av de principerna är att våga satsa på människor oavsett vad de har i bagaget.

– I Sverige finns det för mycket piedestaltänkande. De ledare som hyllas har ett fläckfritt förflutet och en spikrak karriär. Det sänder signalen till 90 procent av befolkningen att de aldrig kan bli något. Men även de vi tror är felfria har ofta problem. Alla gillar Gandhi, men hur många vet att han var riktigt elak och misshandlade sin fru i perioder? Det jag menar är att man inte behöver vara en perfekt människa för att vara perfekt för just det där chefsjobbet eller en viss uppgift. Jag ångrar saker som jag har gjort, samtidigt är jag den jag är på grund av det, så jag vill inte ha det ogjort.

Det Christoffer söker när han rekryterar är personer med karaktär. Ledarfärdigheter kan man arbeta sig till, karaktären kommer från erfarenheter. Som Christoffer ser det stärks den av jobbiga erfarenheter och motgångar. Utbildad på det amerikanska Ivy league-universitetet Harvard har han fått sig en rejäl dos amerikanskt affärstänkande med sig och där värderas ledare som upplevt konkurser i allmänhet högre än ledare som inte har gjort det. Så tycker han inte att det är i Sverige.

– Till en viss nivå kan man bli en bra chef utan att ha upplevt riktiga problem. Men för att bli en riktigt duktig chef krävs att man har egna erfarenheter av ordentliga misslyckanden. Ibland är det just felen och misstagen som gör att du kan bli en bra chef. Det är de dåliga dagarna som formar de bästa cheferna.

Vi tar en pliktskyldig titt i Christoffers vd-rum. Men det är inte här han jobbar när han är på fabriken.

– Äger man en pepparkaksfabrik måste man ha en ”man cave” där man kan vara sig själv för en stund.

Verkstadschefen Tommy Sundin skrockar när Christoffer låser upp dörren. Här står deras man cave-baby, en Pontiac Trans Am, jämte Christoffers Porsche 997 Turbo. Samt en soffa, en kyl med läsk och en tv-spelskonsol. Det är oftast här han jobbar och när han får en stund över frågar han någon kollega som verkar ha det lite lugnare om de kan köra lite Call of duty 2.

– De har vant sig vid mig nu och jag tror att de trivs med den frihet jag ger dem. Vi har ordnat det väldigt bra för oss och behöver inte pressa oss hårdare än vad vi gör. Att sälja vår livsstil för att tjäna pengar skulle vara ett svek. Jag må vara galen, men jag har mina principer.

 

”JAG LÅTER FOLK VARA I FRED”

Varför ska man ledas av dig?

– Man kan komma som man är till mig. Jag ser det bara som en fördel om man har gått igenom saker. Och så låter jag folk vara i fred och utveckla sig själva.

Vad är det första du gör när du vaknar?

– Gör kaffe och leker med min son, som vaknar runt klockan sex.

Och när du kommer till jobbet?

– Går runt och säger hej till alla och kollar igenom dagens schema.

Hur hanterar du mejlkorgen?

– Genom att göra mig oåtkomlig. Jag finns inte på hemsidan, så de som lyckas nå mig har verkligen något på hjärtat. På kuppen slipper jag spam. Vill jag någon något lyfter jag hellre luren eller skriver ett handskrivet brev.

Vad gör du om det ringer från ett okänt nummer?

– Jag svarar eftersom de har tagit sig förbi min gatekeeper i växeln. Men om det inte är intressant skyller jag på att det är långt, alternativt nära, till jul. Det fungerar alltid.

Favoritappar?

– Bank-id. Det har förenklat mitt liv avsevärt faktiskt. Jag har ju inte Swish eller andra sådana nymodigheter.

Vad gör du om du får en stund över på jobbet?

– Spelar Call of duty 2 i min ”man cave”. Och reflekterar över saker.

Vad är viktigast i livet?

– Förutom familj och hälsa: kontinuerlig ekonomisk framgång.

Vad är det sista du gör på kvällen?

– Går igenom mejl och tar eventuella beslut så att mina kollegor inte ska behöva vänta i onödan nästa dag.
 

Text: Per Cornell, Foto: Karl Nordlund