Hoppa till huvudinnehåll
Ledare

Var inte en liten lort – stå upp mot fördomar och rasism

Säg emot när någon uttalar sig rasistiskt eller på annat sätt fördomsfullt – även om det tar emot, för det gör nytta. Inte med en gång, men på sikt.
Helena Ingvarsdotter Publicerad 10 november 2021, kl 06:01
Christopher Hunt
Helena Ingvarsdotter, chefredaktör Kollega och Chef & Karriär. Christopher Hunt

Året var 1980, jag gick i femman i mellanstadiet och det skulle snart hållas folkomröstning om kärnkraften. Ämnet intresserade oss barn och vi frågade alla vuxna i skolan vad de skulle rösta på. Ibland fick vi svar. Som den här dagen när en lärare pekade ut linje ett som favorit och fick en applåd från knappt hälften av eleverna i klassen som också var för kärnkraften – drygt andra halvan höll på linje tre.

Så långt inga konstigheter. Men när läraren skulle förklara sitt ställningstagande blev det besvärligt. Hen motiverade nämligen sitt ja till kärnkraft med att säga något nedsättande om människor från arabvärlden (där oljan kom ifrån).

Jag kommer ihåg hur det kändes, hur arg jag blev. Och ledsen. Och chockad. Det var första gången jag hörde en vuxen uttala något öppet rasistiskt. Jag sade emot. Jag minns hur obehagligt det var, för jag hade inte kontroll över känslorna.

Efteråt skämdes jag över att jag inte bara hållit tyst för det blev ju som man brukar säga ”dålig stämning”. Men nu är jag glad att mitt 11-åriga jag reagerade. Som Jonatan säger i Astrid Lindgrens Bröderna Lejonhjärta: ”Ibland måste man göra saker man inte vågar, annars är man ingen människa utan bara en liten lort.”

Och forskningen ger mig rätt, det är vetenskapligt bevisat att människor som bemöter fördomar gör skillnad. Inte i stunden, men på sikt. Att inte agera mot ett rasistiskt eller på annat sätt fördomsfullt uttalande, ökar risken att sådana beteenden normaliseras. Dock är det förstås inte optimalt att gå på i affekt som jag gjorde som barn i det där klassrummet. Det är heller inte rätt väg att angripa personen som säger något, utan reaktionen ska handla om innehållet i det som sägs. Hur gör man det på ett bra sätt? I Kollega får du en hel del tips på fiffiga sätt att svara, missa inte det. 

Läs mer: Så bemöter du rasism på jobbet

Ledare

Din hjärna behöver gulliga katter

Två saker att glädjas åt: den första är att din hjärna mår bra av slötittande på gulliga kattfilmer. Den andra att det äntligen börjar hända saker som kan öka andelen kvinnor i gruvindustrin och göra läget bättre för de som jobbar där.
Helena Ingvarsdotter Publicerad 11 september 2023, kl 06:00
Helena Ingvarsdotter
Helena Ingvarsdotter, chefredaktör Kollega och Chef & Karriär. Foto: Klas Sjöberg

Har du slappat med tv-serier eller roliga djur-videor på semestern? Kanske skäms du en aning för att du fastnar framför youtubeklipp på gulliga katter som gömmer sig i kartonger eller åker runt på robotdammsugare? Du kan andas ut för nu visar forskning att hjärnan mår bra av aktiviteter som är 1: fria från prestationskrav och 2: inte alltför kognitivt ansträngande. Läs mer i vår artikel.

Självklart behöver hjärnan även annat – såväl tuffare utmaningar som skärmfrihet. Men nog är det glädjande att slötittandet får en liten tumme upp av vetenskapen? Det tycker i alla fall jag som är långt ifrån klar med de fyra säsongerna av tv-serien Succession.

De flesta i Sverige jobbar på en arbetsplats där minst 70 procent är av deras eget kön

Något annat som är långt ifrån färdigt är hanteringen av den skeva könsuppdelningen på arbetsmarknaden. De flesta i Sverige jobbar på en arbetsplats där minst 70 procent är av deras eget kön, och utvecklingen går mycket långsamt. I gruvnäringen har det till exempel varit trögt. Men det börjar hända saker.

Vi besökte LKAB i Kiruna och där har andelen kvinnliga anställda ökat från drygt 7 procent till 28 procent från 2020 fram till nu. Det råder brist på arbetskraft och alla som rekryteras borde välkomnas med öppna armar och mötas av en god arbetsmiljö. Men det är fortfarande tufft för kvinnorna, med olämplig jargong, arbetskläder som inte riktigt passar och ibland svårigheter att bli lyssnad på.

Det borde räcka att vara kunnig och erfaren och göra ett bra jobb

”Som tjej förväntas man och ha skinn på näsan för att kunna arbeta här. Men varför ska jag behöva komma till jobbet med skinn på näsan?” frågar en av kvinnorna i reportaget.

Ja, varför? Det borde räcka att vara kunnig och erfaren och göra ett bra jobb. Ändå tror jag att vi är många som någon tänkt eller sagt att man blir tvungen att anpassa sig till hur det är på det ställe dit man kommer. Vi behöver tänka om helt enkelt!