Hoppa till huvudinnehåll
Ledare

Var inte en liten lort – stå upp mot fördomar och rasism

Säg emot när någon uttalar sig rasistiskt eller på annat sätt fördomsfullt – även om det tar emot, för det gör nytta. Inte med en gång, men på sikt.
Helena Ingvarsdotter Publicerad
Christopher Hunt
Helena Ingvarsdotter, chefredaktör Kollega och Chef & Karriär. Christopher Hunt

Året var 1980, jag gick i femman i mellanstadiet och det skulle snart hållas folkomröstning om kärnkraften. Ämnet intresserade oss barn och vi frågade alla vuxna i skolan vad de skulle rösta på. Ibland fick vi svar. Som den här dagen när en lärare pekade ut linje ett som favorit och fick en applåd från knappt hälften av eleverna i klassen som också var för kärnkraften – drygt andra halvan höll på linje tre.

Så långt inga konstigheter. Men när läraren skulle förklara sitt ställningstagande blev det besvärligt. Hen motiverade nämligen sitt ja till kärnkraft med att säga något nedsättande om människor från arabvärlden (där oljan kom ifrån).

Jag kommer ihåg hur det kändes, hur arg jag blev. Och ledsen. Och chockad. Det var första gången jag hörde en vuxen uttala något öppet rasistiskt. Jag sade emot. Jag minns hur obehagligt det var, för jag hade inte kontroll över känslorna.

Efteråt skämdes jag över att jag inte bara hållit tyst för det blev ju som man brukar säga ”dålig stämning”. Men nu är jag glad att mitt 11-åriga jag reagerade. Som Jonatan säger i Astrid Lindgrens Bröderna Lejonhjärta: ”Ibland måste man göra saker man inte vågar, annars är man ingen människa utan bara en liten lort.”

Och forskningen ger mig rätt, det är vetenskapligt bevisat att människor som bemöter fördomar gör skillnad. Inte i stunden, men på sikt. Att inte agera mot ett rasistiskt eller på annat sätt fördomsfullt uttalande, ökar risken att sådana beteenden normaliseras. Dock är det förstås inte optimalt att gå på i affekt som jag gjorde som barn i det där klassrummet. Det är heller inte rätt väg att angripa personen som säger något, utan reaktionen ska handla om innehållet i det som sägs. Hur gör man det på ett bra sätt? I Kollega får du en hel del tips på fiffiga sätt att svara, missa inte det. 

Läs mer: Så bemöter du rasism på jobbet

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning
C&K 2-25

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Ledare

Därför ska du bry dig om fängslade journalister

Att en svensk journalist fängslas i Turkiet är väl inget som gemene man behöver bry sig om? Jo, i allra högsta grad – det påverkar allas våra demokratiska rättigheter.
Helena Ingvarsdotter Publicerad 12 maj 2025, kl 06:00
Helena Ingvarsdotter
Helena Ingvarsdotter, chefredaktör Kollega och Chef & Karriär. Foto: Klas Sjöberg

Ingen rök utan eld, brukar man ju säga. Men när det gäller journalisten Joakim Medin som sedan en tid tillbaka sitter i ett turkiskt högsäkerhetsfängelse så är det faktiskt just så – det ryker helt utan eld. För det enda han har gjort är att ägna sig åt journalistiskt arbete, och det han har skrivit är publicerat inom Sverige. Han har inte brutit mot några lagar som gäller här.

Men nu står han anklagad för brott som kan ge många års fängelse i Turkiet. Det sägs att han varit aktivist och tagit politisk ställning, men det han anklagas för handlar till exempel om att han intervjuat personer från organisationer som fått terrorstämpel. En journalist måste kunna intervjua även sådana människor, det betyder inte att reportern instämmer i intervjupersonens åsikter.

Som Joakim Medin själv skrev på en lapp inifrån fängelset: Journalistik är inte ett brott, inte i något land.

Stanna upp en stund och fundera över alternativet – att det fria ordet inte fanns.

Varför ska du som läser den här spalten bry dig om det här? Är inte det en fråga enbart av intresse för medierna? Nej, för ett angrepp på journalistik är ett angrepp på demokratin. Det är journalister och fackligt aktiva som tystas först i odemokratiska samhällen. Men det stannar inte där, det påverkar yttrandefriheten för alla. Det leder till förtryck av människor som tycker annorlunda än de som styr, vilket i sin tur leder till självcensur.

Vissa skulle invända att det är journalisterna själva som ägnar sig åt censur, eftersom media inte alltid rapporterar om allt. Men där måste man komma ihåg att journalister bara kan berätta sådant som är bekräftat sant, det går inte att skriva när något endast är rykten. Så även om du irriterar dig på medierna ibland, stanna upp en stund och fundera över alternativet – att det fria ordet inte fanns. Ett samhälle av rädsla och tystnad.