Hoppa till huvudinnehåll
Ledare

Våga kritisera chefen

Ingen människa kan läsa tankar. Så om något skaver med din chef måste du våga ta upp det om en förändring ska till. Själv har jag haft stor nytta av feedback jag fått från jobbarkompisar.
Helena Ingvarsdotter Publicerad 12 oktober 2022, kl 06:00
Helena Ingvarsdotter
Helena Ingvarsdotter, chefredaktör Kollega och Chef & Karriär. Foto: Klas Sjöberg

”Jag tyckte att du lät arg på mötet, varför?” Den feedbacken fick jag av en jobbarkompis för många år sedan. Stämningen på arbetsplatsen var väldigt snäll och mjuk så det stack ut att chefen – som var jag – visade ilska. Frågan gjorde att jag blev tvungen att reflektera: kände jag mig arg? Njäe, inte riktigt, men irriterad. Varför?

Efter lite funderande insåg jag att känslan som visade sig som ilska eller irritation grundades i stress. Någon på mötet hade föreslagit en intressant idé för utveckling, men det enda jag kunde tänka på var: hur ska vi hinna? Alla i gänget har redan fullspikat med jobb, det kommer att skapa för stor belastning och det är mitt ansvar att de inte bränner ut sig.

Men i stunden lyckades jag inte formulera det, eller börja fundera på lösningar eller prioriteringar. Så jag reagerade känslomässigt vilket förstås blev helt obegripligt för gruppen och satte stopp för vidare diskussion.

Att få syn på sådant hos sig själv är guld värt

Så långt kommen i analysen insåg jag att den där olustiga reaktionen inte var en engångsföreteelse utan ett mönster för mig i den typen av situationer. Och att få syn på sådant hos sig själv är guld värt. Jag kan numera, i förebyggande syfte, upplysa medarbetare: ibland när jag blir stressad låter jag arg. Och såklart försöka ta fem djupa andetag istället för att reagera känslomässigt.

Om min arbetskamrat inte hade gett mig feedback hade jag kanske fortsatt vara ”arga chefen” ofta. Jag är tacksam över att hon vågade.

Det kan kännas obehagligt eller riskfyllt att ge chefen återkoppling. Men ingen människa är tankeläsare. Om det ska ske en förändring är det nödvändigt att framföra sin kritik, menar ledarexperten Malin Trossing som vi har intervjuat. Läs hennes bästa knep för hur du kan gå till väga.

Ledare

Din hjärna behöver gulliga katter

Två saker att glädjas åt: den första är att din hjärna mår bra av slötittande på gulliga kattfilmer. Den andra att det äntligen börjar hända saker som kan öka andelen kvinnor i gruvindustrin och göra läget bättre för de som jobbar där.
Helena Ingvarsdotter Publicerad 11 september 2023, kl 06:00
Helena Ingvarsdotter
Helena Ingvarsdotter, chefredaktör Kollega och Chef & Karriär. Foto: Klas Sjöberg

Har du slappat med tv-serier eller roliga djur-videor på semestern? Kanske skäms du en aning för att du fastnar framför youtubeklipp på gulliga katter som gömmer sig i kartonger eller åker runt på robotdammsugare? Du kan andas ut för nu visar forskning att hjärnan mår bra av aktiviteter som är 1: fria från prestationskrav och 2: inte alltför kognitivt ansträngande. Läs mer i vår artikel.

Självklart behöver hjärnan även annat – såväl tuffare utmaningar som skärmfrihet. Men nog är det glädjande att slötittandet får en liten tumme upp av vetenskapen? Det tycker i alla fall jag som är långt ifrån klar med de fyra säsongerna av tv-serien Succession.

De flesta i Sverige jobbar på en arbetsplats där minst 70 procent är av deras eget kön

Något annat som är långt ifrån färdigt är hanteringen av den skeva könsuppdelningen på arbetsmarknaden. De flesta i Sverige jobbar på en arbetsplats där minst 70 procent är av deras eget kön, och utvecklingen går mycket långsamt. I gruvnäringen har det till exempel varit trögt. Men det börjar hända saker.

Vi besökte LKAB i Kiruna och där har andelen kvinnliga anställda ökat från drygt 7 procent till 28 procent från 2020 fram till nu. Det råder brist på arbetskraft och alla som rekryteras borde välkomnas med öppna armar och mötas av en god arbetsmiljö. Men det är fortfarande tufft för kvinnorna, med olämplig jargong, arbetskläder som inte riktigt passar och ibland svårigheter att bli lyssnad på.

Det borde räcka att vara kunnig och erfaren och göra ett bra jobb

”Som tjej förväntas man och ha skinn på näsan för att kunna arbeta här. Men varför ska jag behöva komma till jobbet med skinn på näsan?” frågar en av kvinnorna i reportaget.

Ja, varför? Det borde räcka att vara kunnig och erfaren och göra ett bra jobb. Ändå tror jag att vi är många som någon tänkt eller sagt att man blir tvungen att anpassa sig till hur det är på det ställe dit man kommer. Vi behöver tänka om helt enkelt!